EU-försvaret tog just två kliv fram – utan Sverige

Sverige är inte med ombord när EU nu övergår från att prata till att handla, apropå planerna på europeiskt försvarssamarbete.

På onsdagen lade EU-kommissionen fram det förslag man utlovade förra hösten, om hur EU-budgeten kan användas för att stärka försvarssamarbetet i Europa.
Det är en försvarsfond, värd cirka 5,5 miljarder euro om året.

Fonden får två uppgifter varav den första redan har tjuvstartat – det handlar om gemensam forskning i försvar.  EU-kommissionen styr nu 25-90 miljoner euro till sådan forskning under de närmaste åren.
När nästa sjuårsbudget inleds, år 2019, hoppas EU-kommissionen att totalt 500 miljoner euro kan gå till militär forskning.

Fondens andra uppgift blir att samordna EU-länders inköp av försvarsutrustning.
Om en grupp länder vill handla upp t ex droner tillsammans, kan fonden bidra med resurser.

EU-länderna spenderar idag cirka hälften av vad USA lägger på försvar, men medan USAs militär har 30 olika vapensystem så har EU-länderna totalt 178 stycken vilka inte alltid ”talar” med varandra och därför gör det svårare att använda vid gemensamma insatser.

Planen är nu att stärka Europas försvar totalt samtidigt som det ska bli billigare för varje enskilt land när dubbleringar undgås och upphandling görs tillsammans.
Europeisk försvarsindustri hoppas dessutom få många nya kontrakt när EU-länderna börjat öka försvarsbudgetar.

Försvarsfonden är bara första steget i ett närmare försvarssamarbete.
EU-kommissionen presenterade också på onsdagen förslag till hur en trestegs-raket på området kunde se ut.

I ett första steg skulle de EU-länder som vill samarbete mer inom försvar göra det med EU-assistans av olika slag.
Det rör sig mer om ett ”case by case”, där ett land som önskar förstärkning på grund av ett hot, som också kan vara terrorism eller en cyberattack, skulle göra så.

I steg nummer två ökar EUs militära kapacitet att rycka ut vid en kris medan EU-länderna ökar sina försvarssystems interoperabilitet.

I ett tredje steg skulle så länderna sedan planera och samordna sina nationella försvar centralt och tillsammans.
Artikel 42 i EU-fördraget om solidaritet när ett EU-land råkar ut för en kris, skulle gälla fullt ut så att en eventuell angripare inte behöver tvivla på att ett angrepp på ett land, innebär ett angrepp på alla.

Nato förblir centralt i dessa planer som en samarbetspartner och det tyngsta militära benet… så länge Nato vill agera för Europa.
Detta är ju inte är något som européerna längre helt vågar tro på sedan president Trump ifrågasatt om USA kommer ställa upp.
Just den amerikanske presidentens ovilja att garantera att USA rycker ut för ett annat Natoland, ger ny skjuts åt de europeiska försvarsplanerna.

Neutrala och alliansfria länder förblir under EU-planerna fria att göra som de tycker.
Sveriges försvarsminister har under hela det år som dessa försvarsplaner diskuterats i Bryssel, varit tydlig med att Sverige är inte intresserat.

Försvarsminister Hultqvist deltog inte heller när EUs försvarsministrar i maj beslöt om flera nya steg i försvarssamarbete.
Hultqvist reste till USA istället för att höra om amerikanerna vill hjälpa Sverige vid en attack.

Den amerikanske försvarsministern Mattis som gav Hultqvist ett löfte att ”Amerika kommer stå vid alla demokratiers sida...” blev någon vecka senare helt bestört när hans egen president vägrade lova de europeiska demokratierna i Europa detsamma.

Men den svenska förtröstan på USA tycks kvarstå.
”Vi har i grunden en nationell syn på det här”, förklarar försvarsminister Hultqvist som lutar åt att militär samordning med europeiska grannar kan underminera svensk förmåga att hålla landet (i minst en vecka?).

Gemensam militär planering skulle ju dessutom kunna riskera att Sverige delar försvarshemligheter med Danmark, Tyskland eller Frankrike.
Att dela försvarshemligheter med USA känns uppenbart tryggare.

Att svensk försvarsplanering bygger på amerikansk hjälp är också vad statsminister Stefan Löfven meddelade våra nordiska grannar när försvaret diskuterades förra veckan, där Finland istället välkomnade europeisk assistans.
Löfven sa att:
”I första hand måste vi ha vårt eget försvar…. Vid sidan om flera bilaterala avtal – det djupaste samarbetet har vi med Finland – så har vi samarbetsavtal med USA, Storbritannien och Nato.”

22 av Natos medlemsländer är EU-länder.
Av dessa har 19 redan meddelat att de vill inleda närmare försvarssamarbete inom ramen för försvarsfonden.

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU