Möjligen är vi glada i kulturhistoria i Europa. Eller så är vi protektionister.
Men erkända traditionella maträtter skyddas här.
Svensk kebab är definitivt inte hotad av EU trots vilda rykten, startade av SVT.
Bakom historien ligger en ansökan från Turkiet om namnskydd – men faktiskt inte för namnet kebab.
Vad Turkiet vill är att skydda namnet döner vilket de anser vara den sanna, traditionella formen av…ja, vi säger ju kebab då.
EU gör det alltså möjligt att namnskydda traditionella maträtter. Media tolkar glatt detta som att man då inte längre kommer att få äta maträtten ifråga, men syftet är det rakt motsatta.
Idén med att namnskydda en produkt är att,
a) konsumenter ska veta att de får den traditionella varan och ingen billig efterapning och,
b) företag som tillverkar på traditionellt sätt ska slippa konkurrera med andra som slänger ihop något med billigare ingredienser eller processer.
Köper du en Äkta Gränna Polkagris så ska den vara tillverkad på ett bestämt sätt i Gränna socken.
Och köper du Kalix löjrom så vet du var den gjorts.
Ebba Busch blir kanske glad att höra att falukorv är namnskyddad.
Observera att det förstås är helt okej att svänga ihop något billigare. Man får bara inte påstå att det är den traditionella varan man säljer.
Britterna är t ex stolta över osten cheddar men den får vem som helst röra ihop av lite vad som helst och kalla cheddar.
Den har inget namnskydd.
EUs skäl att kräva rätten till traditionella namn på traditionellt tillverkade produkter är alltså kulturhistoriska, viljan att skydda traditionen och att då samtidigt skydda företagen – nästan alltid småföretag – som lägger ner möda på att fortsätta göra på det gamla viset.
Skyddet ger dem chansen att ta ut lite mer betalt.
I USA irriterar EUs namnskyddande av tusentals produkter storligen. Handlarna där tycker inte att vi har rätt till ett namn bara för att produkten först skapades här.
I Kalifornien säljer man envist ”California Champagne” men skeppas flaskorna över Atlanten så slår tullarna ut dem.
EU vill att namnskyddet ska gälla i hela världen vilket dock är lite svårt att tvinga fram. Den skrivs emellertid in i handelsavtal. Då erbjuds också motparten att namnskydda sina varor. Till exempel följer med EUs Japan-avtal en lång lista över japanska rätter som EU lovar att namnskydda.
När Turkiet vill få ”döner” namnskyddat, så är det bara en av många turkiska produkter som EU redan har lovat skydda via handelsavtal.
Just döner är kanske extra känsligt för det sägs vara den vanligaste gatu-maten i Tyskland – där man med tiden skaffat sig lite egna kebabvanor, liksom vi har gjort i Sverige.
Skulle Turkiet få sin vilja igenom så kan den restaurang som kallar sin kötträtt för döner kebab behöva begränsa sig till den tillverkningsmetod som turkarna hävdar är traditionell.
Den ska grillas på ett sakta vridande spett, t ex, remsorna ska vara smala och marinerade i en yoghurt, tomat, paprika-kryddad-sås.
Men samma restaurang får förstås servera vad den vill, med vilken sås den vill och kalla den för något annat än döner.
Vi svenskar kan nästan helt strunta i den turkiska ansökan för vi kallar det som sagt hursomhelst för kebab.
Men struntar vi inte i det, så finns tid att protestera.
Gången är sådan att Turkiet ska argumentera noga för sin sak i ansökan, den offentliggörs och sedan har alla tre månader på sig att invända.
Finns det legitima skäl att säga nej till Turkiet? Vi kan läsa i ansökan att man fruktar invändningar från Grekland som brukar hävda att det där med kebab på ett vridande spett uppfanns av dem.
Fast de kallar det för gyro.
Vi får väl se hur det slutar någon gång den 24 juli – då har det gått tre månader sedan ansökan offentliggjordes och eventuella protester bör ha kommit in till EU-kommissionen.
***På riktigt, Tysklands president tyckte av någon märklig anledning att det var en god idé att ta med en tysk döner kebab till president Erdogan på sitt statsbesök i Turkiet