USA klampar in i europeisk tvist om Nordstream

Nordstream II har varit ett tvistefrö länge i Europa.
Häromdagen gick USA in i saken – eller åtminstone delar av den amerikanska ledningen.

När den amerikanska senaten för några dagar sedan röstade för skärpta sanktioner mot Ryssland, klev man tungt in i europeiska angelägenheter.
De nya sanktionerna riktar sig mycket specifikt mot ryska olje- och gasintressen – och i synnerhet mot projektet Nordstream II, gasledningen i Östersjön som ska dubblera mängden gas Ryssland kan leverera till Europa  (utan att passera Ukraina).
Senaten ville hjälpa Europa att bli mindre sårbart för Ryssland.

Nu råkar en rad europeiska länder ha affärsintressen i ledningarna och vill faktiskt se gasprojektet förverkligas.
Holländska Shell, franska Engie, österrikiska OMV tyska Uniper och Wintershall är bara några som köpt in sig medan ryska statliga Gazprom behållit 51 procent.

Tyskland och Österrike protesterade omedelbart mot de amerikanska sanktionerna och påminde om att det här är ett brott mot västs tradition att stå enade mot Ryssland. Fram  till nu har USA och Europa alltid agerat gemensamt när det gäller att sanktionera Ryssland.

Den nuvarande amerikanska linjen mot Ryssland är lite svår att följa.,
USAs utrikesminister Tillerson sa för bara ett par dagar sedan, att Trump-administrationen funderade på att lätta de existerande sanktionerna mot Ryssland.
Det hade i så fall också krockat med européerna som lägger stor vikt på dessa, väldigt riktade, sanktionerna mot Ryssland – de straffar specifikt ryskt uppträdande mot Ukraina.

Men istället för lyfta sanktioner, överraskade USA  alltså med nya sanktioner. Beslutet gick igenom nästan enhälligt i senaten vilket verkar ha berott på att det sågs som ett sätt att hålla president Trump under tummen.
Han är som bekant misstänkt för att spela under täcket med Ryssland.

Som av en händelse gynnar de amerikanska sanktionerna mot Ryssland samtidigt amerikanska affärsintressen.
USA har gott om gas och vill gärna leverera till Europa.
Men det har gått dåligt med att få kunder i norra Europa på sista tiden.
Därför var det ett genombrott  när ett första kontrakt om amerikanska gasleveranser med ett land i Östeuropa – Polen – skrevs under i april.

Utan Nordstream II-ledningarna kommer amerikanska utsikter att sälja mer gas till Europa förbättras rejält.

Frågan är bara vem européerna ska klaga till.
Presidenten, regeringen och kongressen i USA för ju inte samma utrikespolitik.

Donald Trump har gjort några nedslag i utrikespolitiken vilka mest skapat förvirring.
I Syrien har han stött parter som USAs utrikesdepartement inte stöder,
Han tog parti för Saudiarabien vilket fått saudierna våga inleda bojkott mot den besvärlige grannen Qatar – vilken råkar vara viktig som bas för amerikansk militär i Saudiarabien.
Han talade högt om krig mot Nordkorea men glömde sedan alltsammans.
Han har missat eller blundat för att Kina expanderar militärt i Sydkinesiska havet.
Han har skapat osäkerhet bland sina europeiska allierade om Nato fortfarande är att lita på.
I Afghanistan där Trump ville ta hem soldaterna, har han låtit försvarsminister Mattis förstärka de amerikanska trupperna rejält.

Nordstream-frågan råkar vara ett komplicerat ärende internt i Europa.
Åtta östländer har protesterat mot det ryska projektet och bett EU ingripa men rent formellt finns få befogenheter för någon att ingripa.

EU-kommissionen har visserligen rätt att granska konkurrensaspekter och har gjort det  – projektet följer (tyvärr?) reglerna.
Finlands och Sveriges regeringar har släppt förbi projektet genom att låta frågan avgöras på nivån miljömyndighet och hamnchef.

Danmark och Tyskland kan ingripa eftersom ledningen går på deras vatten.
Men Tyskland vill ha ledningen.
Danmark skulle helst slippa den – men regeringen önskar nog mest av allt att inte behöva vara det land som ska säga nej till president Putin och förbundskansler Merkel.

Så när USA slår till mot ryska energibolag i detta knepiga läge lyder budskapet från Sigmar Gabriel och Österrikes förbundskansler Christian Kern:
”Europas energileveranser är en europeisk angelägenhet och inte en amerikansk”,

Detta vill vi nämligen gräla om själva utan er hjälp.

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU