EU reformerar jordbrukspolitiken – svenska politiker borde hurra.
Oklart dock, om svenska lantbrukare eller klimatvänner har något skäl att stämma in.
Halleluja – EU har en reformerad jordbrukspolitik och det har bara tagit tre år att nå hit.
Nya CAP kommer med en myriad av detaljer vilket gör den rätt omöjlig att genomskåda för att begripa vad den egentligen kommer att ge för slutresultat.
Bättre livsmedel?
Hjälpa eller stjälpa klimatet?
Rimlig chans för jordbrukarna att fortsätta på sina gårdar?
Svaren ligger i framtiden. Ett paket med så många komplicerade regleringar kan falla ut på alla möjliga sätt.
Förmodligen inte särskilt bra för klimatet ändå. Trots att detta är EUs främsta mål för all politik just nu.
Och då är det inte bara för att jordbruket slipper undan vad som gäller för alla andra EU-pengar denna budgetperiod – att minst en tredjedel ska gå till klimatarbete.
För jordbruket gäller 20 procent fram till år 2025 och sedan 25 procent.
Siffran 20, 25 eller 35 procent är emellertid inte det viktigaste. EUs jordbruksstöd satte även förut pengar åt sidan för klimatarbete.1 miljard kronor faktiskt, i förra budgetperioden.
Men som EUs revisorer konstaterar i denna rapport, så har miljarden inte gjort någon skillnad alls. Klimatåtgärderna var nämligen feltänkta och skapade inte incitament till klimatarbete.
Vad som hänt trots miljarden att sedan 2010 har jordbrukets utsläpp av växthusgaser ökat, inte minskat.
Kommer den nya reformen göra att det går mindre pengar till intensiva storjordbruk och kungligheter men mer till små gårdar?
Tja.
EU-regeringarna vägrade än en gång att sätta tak på utbetalningarna, så kanske inte.
Men de gick åtminstone med på att trottoarbönder inte ska håva in bidrag lika lätt. Det finns nu kriterier för vem som på riktigt är en aktiv jordbrukare och hen ska ha stöden.
Kanske faller i så fall jordbruksstöden till Tjeckiens premiärminister Babis bort? Det vore välkommet. Men det är inte säkert.
Intressant nyhet är en broms på att använda underbetalda jordbruksarbetare. Varje land måste kontrollera att de anställda får rimliga löner och det blir böter för den som utnyttjar låglönearbetare.
Sverige gillade inte detta beslut, pga kan hota svenska modellen.
För övrigt har vi inga som kan inspektera. Om inte svenska fackförbund har tid över att trampa runt bland skogsutplanteringar och bärbuskar.
Den stora skillnaden överlag i EUs jordbrukspolitik blir ändå att EU med denna reform tar ännu ett steg mot ett marknadsstyrt jordbruk.
Och det bör vara glada nyheter för svenska politiker som ju vill länge velat att jordbruket ska stå på egna ben och inte ha statsstöd.
Det är kanske inte lika kul för svenska lantbrukare som ska konkurrera på en öppen marknad med lantbrukare i länder där staten ger generöst med nationellt stöd och där klimatet dessutom är gynnsammare för jordbruk.
Inriktningen mot marknadsstyrt är faktiskt påbörjad sedan femton år eller så och det är redan allt färre EU-stöd kvar som går till produktion.
Socker och vin är snart den sista skyddade sektorn.
60-75 procent av samtliga stöd betalas numera ut till jordbrukare för att genomföra EUs miljö- och hälsoskyddsregler.
Men EU-medel kommer att läggas på en hel del forskning och utveckling så att europeiska jordbrukare kan utnyttja ny teknologi till att förbättra sina skördar och klara klimathotet.
Och det kommer att finnas en rejäl reserv för att kunna hålla jordbrukare under armarna vid en akut kris, som t ex det abrupta prisfall som mjölkbönderna genomgick 2014-2017 när Ryssland straffade EU med sanktioner (…för att EU hade straffat Ryssland med sanktioner över Krim och Ukraina).
Den riktigt slående skillnaden blir därför att jordbrukspolitiken tar ett jättekliv mot att inte skötas gemensamt längre.
Den blir nu rätt så mycket nationell.
Det här är en utveckling som pågått sedan 2003 när medlemsländerna först släpptes in att få börja välja till och välja från och sponsra en del själva, vilket har gjort hela det europeiska jordbruksupplägget inte så lite komplext.
Även detta är toppen för svenska politiker som ju aldrig velat ha en europeisk jordbrukspolitik alls.
Från och med nu ska varje EU-land göra upp en nationell plan för sitt jordbruk, hur EU-stöden ska användas och hur de olika EU-målen ska nås.
EU-kommissionen ska granska planen men får inte ens vetorätt om den är undermålig.
En mer nationaliserad plan för jordbruk, anpassat till varje land efter dess förutsättningar är inte fel.
Besluten tas närmare medborgarna (de ska faktiskt konsulteras om den nationella jordbruksplanen). Också bra.
Men det är inte svårt att se hur ett land som Ungern kan använda det nya systemet ned nationella planer till att stoppa ännu mer pengar i fickan på ledarna och deras släktingar.
Utvärderingar görs ju först efteråt när pengar är långt borta.
Särskilt som uppgörelsen säger att; om jordbrukarna inte når EU-målen så ska det inte hållas emot dem så länge de bara når ”resultat.”
EU-kommissionen har en listig data-dammsugare (Ariachne) som är den enda som kan räkna ut om EU-stöden går till fel personer och den kan man låna ut till medlemsländer som vill veta.
Kommer Orban och Babis bry sig om att låna Ariachne?
Vi får se vad allt detta betyder i praktiken.
Europeisk jordbrukspolitik går i alla fall överlag svenska politikers väg.
Dags för riksdagspolitikerna att på allvar sätta sig in i jordbruk och alla dess utmaningar och utforma insatserna på bästa, svenska sätt.