Macron håller stilen som nästa EU-ordförande

President Macron har en vässad vision av Europa och ett halvår som EU-ordförande att knuffa fram den. Men lugn, inget revolutionärt.

”Une Europe puissante et maitre de soi”

”Ett mäktigt Europa i världen,” vill Emmanuel Macron gå in för. Eller som tidningen New York Times lanserar hans vision:
A New Ambition for the European Union: ‘Power’

Frankrike tar över EU-ordsförandeskapet för ett halvår i januari och president Macron tog tillfället i akt att presentera en uppdaterad version av sitt Sorbonnetal 2017, där alla hans omdiskuterade idéer med strategisk autonomi för försvaret och näringslivet liksom europeiska investeringar och demokratidebatt ingick.

Mycket av det som Emmanuel Macron nämnde i gårdagens tal är inte längre särskilt kontroversiellt. Tvärtom är en hel del redan på gång i EU-maskineriet.
Minimilöner är i stort sett klubbade, en uppluckring av budgetregler för att tillåta investeringar har stått på EU-dagordningen ett halvår och ”clause miroir,” (att EUs företag ska behandlas lika väl på andra marknader som EU behandlar andras företag) finns i flera olika former som lagförslag.

Nytt är dock att han önskar se en politisk kontroll av gränsproblematik och en ändring av Schengenreglerna för att försvåra för ovälkomna invandrare att röra sig fritt i EU.
Östeuropa kommer att hurra och de flesta andra EU-länder nicka medhåll lite diskretare. Ingen vill ha tillbaka interna gränskontroller i EU men alla vill att migranter hålls ute.
Macron lyfter samtidigt behovet av legala vägar (vilket brukar stå för hoppet om att ändå få in invandrare med spetskompetens).

Militärt vill Macron steppa upp intensiteten. Han vill se fler europeiska militärövningar (vilka idag bygger i hög grad på amerikanskt deltagande), han vill se större satsningar på europeisk försvarsindustri, inte minst inom rymden och sjöfarten.
Han hoppas dessutom på mer europeisk hjälp med de afrikanska konflikter där Frankrike gått in.
Under franskt ordförandeskap kommer EU klubba den senaste säkerhetsstrategin, döpt till ”den strategiska kompassen” och Macron väljer att höja temperaturen genom att lägga in ett toppmöte särskilt för försvarsfrågorna.

En första fransk prio är annars att satsa på europeisk industri för att stärka europeiskt oberoende och göra Europa till ”herre i sitt eget hus”.
Detta kräver också sitt eget toppmöte för att formulera EUs nya tillväxtmodell – en som ger oss europeiska industri-champions och ett socialt Europa (välutbildat och välbetalt) som dessutom sätter världsledande standards.

Jobb, jobb, jobb bör bli EUs fixa idé, menar presidenten, av sociala skäl (”arbetslöshet leder till misstro och konflikter”) men lika mycket för att han vill säkra att produktion av strategiskt viktiga produkter och tjänster finns i Europa.

Innovationer inom det klimatmässiga, digitala, hälsa och försvaret ska få kosta.
Och apropå ”få kosta” så är han öppen för alla diskussioner om budgetregler. EUs euro-kriterier syftar bara till konvergens, påminner han. De måste anpassas till nya förhållanden, vara ”seriösa” men svara mot samhällets behov av att kunna satsa framåt.

En svensk önskan om en fungerande kapitalmarknad finns med högt upp på listan, liksom behovet av att ta bort hinder för digital utveckling på inre marknaden.

En fransk president glömmer aldrig kulturarvet. En europeisk historieskrivning ska tas fram av duktiga historiker. Dels för att slå tillbaka mot politiska rörelser (högerextrema) som försöker skriva om historien, dels för att lyfta fram det gemensamma som stärker vår europeiska identitet.

På temat europeisk identitet ska även den demokratidebatt knytas ihop under det franska ordförandeskapet, den, som Macron lanserade i sitt Sorbonne-tal.
Debatten om Europas framtid har pågått sedan 2021, möjligen obemärkt för de flesta.
President Macron har i alla fall hittat ett förslag i de franska samtalen som han vill slå ett slag för: En sex månader lång europeisk samhällspraktik.

Värderingar har självklart sitt eget avsnitt. Rättsstaten är existentiell för EU, säger presidenten och därför icke-förhandlingsbar men det går ändå att fortsätta diskussionen med Polen och Ungern ett tag till, de hör vad man säger.

Sammantaget är Macrons idéer en fortsättning på den väg som EU redan har slagit in på.
Allt han föreslår kommer inte bli av, mycket kommer att ändra karaktär i framtida förhandlingar men riktningen är stadig.
Inget revolutionerande nytt för den svenska regeringen att ligga vaken över ändå.

Det fanns också gott om inslag för politikern Macron att använda i sin kommande kampanj för att bli omvald som president.
Europa är en plattform där han kan visa sig som en inflytelserik statsman, en av få saker som skiljer honom från den andra kandidat som just nu flåsar honom i nacken i opinionsundersökningarna, Valérie Pécresse.