EUs ja till ukrainskt medlemskap skjuter Putins drömmar i sank.
Men stora konsekvenser följer också för EU.
Ukrainas obevekliga mod inför en grym fiende har förflyttat geografiska gränser. Ukraina som sedan tidigt 1990-tal fått svaret från EU att medlemskap ALDRIG kan komma på fråga, har på under fyra månader gått från ”aldrig” till ”ni är välkomna.”
(Rekordsnabbt, absolut. Sverige som ansökte i juli 1991 var en given och enkel medlemskandidat och det tog ändå 12 månader för EU-kommissionen att göra en utredning över hur vi uppfyllde EUs inträdesvillkor.)
Det är en oerhört viktig signal, att EU-ledarna vid sitt toppmöte i midsommar kommer att godkänna EU-kommissionens tveklösa ”ja till ukrainsk EU-ansökan.”
Rysslands president Putin kan läsa den signalen för vad den är, ett klart besked från Frankrike, Tyskland och Italien & Co, om att Ryssland inte har någon intressesfär mellan sig och Europa.
Tiden är förbi när Europa är villig att acceptera detta – så måste EUs ”ja” tolkas.
Men utöver signalerande blir det dessutom stora praktiska konsekvenser av ett ja till Ukraina som kandidat till EU-medlemskap.
För vi behöver hålla i minnet att enligt EUs fördrag betyder ett ja till en kandidatur, också ett oundvikligt ja till själva medlemskapet, bara Ukraina klarar EUs villkor för inträde.***
Med andra ord, Ukraina avgör NÄR man blir EU-medlem.
EUs ”ja” är redan hemma, så snart toppmötet uttalat orden.
Därför måste EU-länderna nu börja förbereda sig.
Det första som står klart, är att kostnaden blir hög.
Först ska landet byggas upp efter kriget. Summan räknas redan i oändligt många miljarder och då är kriget ändå inte över.
Eftersom EU tagit ombord Ukraina som en av sina, får vi nog utgå ifrån att resten av världen kommer att med en lättnadens suck minska sin givargenerositet.
Kostnaden blir hög för EU även utan krigskostnader. Ukraina är ett jordbrukarland med 44 miljoner invånare, långt fattigare än det fattigaste EU-land.
EUs budget för regionalbidragen och jordbruksbidragen kommer att skjuta i höjden.
Sverige kan sluta hoppas på en minskad EU-avgift.
Nästa insikt är förstås att med 44 miljoner invånare får Ukraina en stark ställning i Europaparlamentet och i ministerrådet. Som en jämförelse, Polen med 38 miljoner invånare har cirka 8 procent av rösterna i rådet och 51 av 701 parlamentsledamöter.
Där ska vi kanske börja tänka politiskt också. Tyngdpunkten i EU förskjuts österut. Idag är östeuropéerna inte många eller stora nog att övervinna Västeuropa men det händer allt som oftast att Norden ansluter sig och redan där rubbas balansen kraftigt i östlig riktning.
Tänker vi säkerhetspolitiskt, så skaffar sig EU nu ännu ett medlemsland med en lång gräns mot Ryssland. Ja, ett land som Ryssland anser som sitt.
Det blir ett land som vi andra åtar oss att hjälpa försvara.
EUs behov av ett fungerande europeiskt försvarssamarbete blev plötsligt akut.
Kriget i Ukraina har visat att det räcker inte med att ha en europavän som Joe Biden till president i Vita Huset. Även Biden ser till amerikanska intressen först (vilket väl rimligen är hans uppdrag).
Dessa intressen ligger INTE i att ha en väpnad konflikt med Ryssland, det har Biden upprepat förklarat och sedan demonstrerat genom att vägra sända soldater till Ukraina medan han samtidigt skickar amerikanska soldater till Somalia.
EU kan sluta hoppas på att bli räddade av USA om Putin eller Ryssland kommer tillbaka.
Ytterligare en förberedelse som EU behöver fundera över, är hur autokrater och snudd-på-diktatorer kan leva och frodas i EU-systemet, starka tack vare generösa EU-bidrag till fattiga länder vilka sedan kan köpa en ledare lojalitet från oligarker.
Ukraina var fram till den 24 februari djupt korrupt. Landet har en placering som världens 122e mest korrupta land (av 180 mätta).
Korruptionen är så utbredd och så djupt rotad att föräldrar betalar barnens skolfröknar för hyggliga betyg.
Värre är förstås att statliga bolag och verksamheter är i oligarkers händer som suger ut all vinst de kan och lämnar verksamheterna blödande.
Här har vi en trolig förklaring till varför Ukraina är så fattigt (per capita) trots att landet har så stora naturtillgångar.
Korruption utrotas inte över en natt. Rumänien och Bulgarien var djupt korrupta men släpptes in i EU ändå 2007. De är fortfarande djupt korrupta, EU har inte fått bukt med problemen (rankade som världens 78e och 66e mest korrupta länder)..
I Ungern och Polen har korruptionen bara tilltagit under EU-medlemskapet och omfattar nu hela den politiska ledningen (rankade som världens 73e och 44e mest korrupta länder).
”Ukraina har en robust demokrati,” förklarade Ursula von der Leyen stolt när hon på fredagen presenterade EU-kommissionens ”mycket grundliga” utredning över hur Ukraina lever upp till EUs inträdesvillkor.
Vi är alla villiga att tro på detta eftersom vi verkligen gillar Volodmyr Zelenskyj. Men han rådde inte på korruptionen i fredstid (trots rapporterade försök). Och blir han alls kvar som president efter kriget?
Problemet med Ursula von der Leyens syn på demokrati och att leva upp till EU-villkor, såg vi tydligt när hon bara för någon vecka sedan meddelade att Polen har rätt att få ut sina drygt 35 miljarder euro ur återhämtningsfonden.
Ni vet, den där fonden som man bara kan få pengar ur om man är en rättsstat?
Polen erkänner inte EU-domstolen och följer därför inte heller domarna därifrån.
Polen erkänner inte ens Europadomstolen för mänskliga rättigheter och följer inte heller dess domar.
Men VDL anser att om Polen bara inför en ny lag som säger ”rättsstat,” så räcker det för att kvalificera sig. I de kriterier som hon har satt upp för att Polen ska få ut pengarna ingår inte att behöva FÖLJA någon lag, bara att ha infört den i lagboken.
Om EU-kommissionen agerar på samma sätt med Ukraina, så har vi alla snart ett rejält problem på nacken.
Men, ett försök till lösning är nära:
EUs framtidskonferens.
Den 9 maj retade den franske presidenten Macron upp en del genom att förklara sig för, att EU inleder en regeringskonferens om att uppdatera EU-fördraget.
Sverige plus nio till (Östeuropa + Danmark o Finland) offentliggjorde genast ett öppet brev där de sa absolut NEJ till en framtidskonferens.
Varför?
För att det behövs inte, förklarade den svenska regeringen.
Nå, det tog en hel månad men nu kan nog till och med svenskarna se att nu behövs det.
EU – med Sverige ombord – har beslutat att Ukraina har rätt att bli EU-medlem.
Dags att förbereda EU inför den förändrade värld som väntar.
*** Javisst, Turkiet är ett också kandidatland men landet uppfyller knappt ett enda av EUs inträdesvillkor så där sitter vi lugna ett tag till.