Italiensk svårstyrdhet kan få ett slut. Igår fick premiärminister Matteo Renzi igenom sista delen i sin stora reform av regerandet. Den har upptagit mycket av hans energi sedan han kom till makten i februari 2014.
Dels har hans reformer gått ut på att stärka det vinnande partiet i ett val (eller lista) med extra stolar, dels om att avväpna senaten (italienska parlamentets överhus).
När senaten kan inte längre avsätta regeringar, när en mängd småpartier inte längre kan rumstera om – nu!, det har Renzi lovat – ska regeringen genomföra de ekonomiska reformer som Italien så väl behöver.
Den italienska ekonomin såg länge bra ut (inga budgetunderskott, den stora offentliga skulden låg i italienska småsparares händer) men smarta spekulanter såg igenom kulisserna och straffade Italien under eurokrisens hetaste dagar, för att landet blivit kvar i 1960-talets strukturer. Genom att bevara sittande ekonomisk och politiskt makts privilegier mot uppstickare, förtvinade sakta den ekonomiska basen.
EU-kommissionen övervakar Italien och har varnat premiärminister Matteo Renzi om att 2016 års budget är för expansiv men det är en mild varning – man hoppas att Renzi menar allvar med sina löften om strukturreformer.