Omvärlden tycks spela mycket liten roll för hur det går för Sverige framöver.
Den får åtminstone ingen plats i överenskommelsen om vilken politik en ny regering ska bedriva.
När en överenskommelse väl kom, från sossar, centern, liberaler och miljöpartister, var den överraskande detaljerad.
73 punkter på 16 sidor, fylld av detaljer.
Två hela sidor om skolan, resonemang om hyresrätter, skogsägare, pensionärer och boende för asylsökande.
Här finns det mesta.
Utom omvärlden.
Den skymtar bara i förbifarten.
Försvarsbesluten ska genomföras och så fler värnpliktiga.
Två rader om bistånd, Jemen.
Så där ja!, klara med utlandet.
Svenska politiker ägnar sig enbart åt inrikespolitik.
Det där är lite av en överdrift för EU nämns tre gånger.
Det är bara så underliga saker man väljer att nämna, när EU äntligen dyker upp på våra styrande politikers radar.
EU visar sig för första gången under punkt 34 och då rör det klimatet:
”Sverige ska driva på för en klimatlag på EU-nivå.”
En klimatlag.
En klimatlag?
Var ska man ens börja?
Okej, såhär:
EU bedriver klimatpolitik sedan 1992 (Kyotoprotokollet), sedan 2006 en högst ambitiös och välutvecklad klimatpolitik.
Och den bedrivs via lag.
Klimatmålen bryts ner i konkreta åtgärder och omvandlas till lagar.
Det är stopp för utsläpp i fabriker, bilar, båtar och flyg, det är energisparåtgårder, det är tvång på mer förnybar energi…
Lagar.
Så vad betyder ens detta, ”klimatlag på EU-nivå”?
Punkt 34 fortsätter förstås med…:
” EU:s regler för statsstöd och övriga stödsystem ska reformeras så att de bidrar till och inte motverkar ett fossilfritt samhälle och genomförandet av Parisavtalet.”
Det kanske är svaret på min undran över en klimatlag?
Fast… den lagen finns ju också.
EU-länderna har förhandlat om statsstöd till fossilbränslen under de senaste två åren.
De blev faktiskt klara precis före jul.
Den nya lagen sätter t ex ett slutdatum för kolsubsidier till 2025.
Nu måste man ju inte tycka att det resultatet är bra nog.
Men lite uppförsbacke blir det allt om den nya regeringen – i hopp om att EU-kollegorna hunnit ändra sig sedan förra månaden – ska börja lobbya om en tuffare lag innan den här har trätt i kraft.
Andra gången som EU dyker upp är under punkt 37:
”Sverige ska inom EU driva på för utfasning av all engångsplast.”
Öhum.
EU har förhandlat ett förbud på engångsplast hela sommaren och hösten.
Det är också klart.
Beslutet togs den 19 december.
Nåja, tredje gången gillt.
Punkt 39, fiske och EU och nu har man äntligen fått tag på något.
Det allra mesta under punkt 39 handlar visserligen om svenska åtgärder för svenska fiskare.
Ålfiske, till exempel (där EU införde tillfälligt förbud i december 2018):
” Ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter införs i Sverige med syfte att minska fisket av den utrotningshotade ålen.”
Säkert bra för det tjuvfiskas tydligen helt vilt på svenska vatten.
Men här finns ändå ett krav på regeringen i EU, att arbeta för:
”…ett generellt stopp för bottentrålning införs i skyddade områden.”
Naturskyddsföreningen hurrar (och tycks anse att det går att göra redan)
Medan fisketidningen Njord anser att det skulle döda en stor del av kustfisket.
Hur som helst, partierna har hittat en uppgift för sitt EU-arbete.
Alltid något.
Under alla dessa timmar, dagar och veckor som berörda politiker måste ha lagt ner på att sammanställa sina 73 punkter, dök ingenting upp i deras huvuden om de akuta utmaningar som möter Sverige utanför vårt lands gränser?
Till exempel:
Frihandel, i tider av Donald Trump och hot om fler strafftullar än på stålet.
Ryska aggressioner och frågan om europeiskt försvarssamarbete när USA anser att européerna får ta över ansvar för sig själva.
Eurons reform och bankunionen – risken för ny finanskris och repris på lågkonjunkturen som gav Sverige minustillväxt.
Teknologiska språng i form av AI, molntjänster, superdatorer, robotik där forskning och utveckling krävs i mängder.
Rymden där USA bygger en ”space force” och Kina landar på månen.
Arktis där Kina, Ryssland och USA slåss om utrymme medan Norge tar upp mer olja.