I en förvirrande dragning har statsminister Kristersson inte mycket att säga om Sveriges hållning i akuta EU-frågor men desto mer om vad EU-samarbete får kosta (inget mer).
Statsministerns genomgång inför torsdagens toppmöte var en märklig uppvisning att prata runt men egentligen inte om, vad som är dagsaktuellt för EUs regeringar.
Däremot luftades gamla, trygga svenska tankegångar desto mer. (Vem briefar Ulf Kristersson om toppmötet egentligen?)
Mest bekymrande var väl att Kristersson la ner det mesta av halvannan timmes långa genomgång i EU-nämnden på att resonera om EUs kommande sjuårs-budget.
Budgeten för åren 2028-2034 är visserligen upptagen som en punkt att samtala om under toppmötets middag…. men det är en punkt som överlevt sedan planeringen som gjordes i december och idag lär alla mena att toppmötestiden desperat behöver brukas på mer akuta frågor.
* EUs försvar, t ex. Idag kom den efterfrågade vitboken om europeiskt försvar som EU-ledarna har beställt och behöver prata om,
* Trumps telefonsamtal med Putin och vad det betyder för Ukraina (Zelenskyj deltar i mötet) och vad det betyder för idéer om europiska fredstrupper,
* Mellanöstern där Israel på nytt bombar alla länder i sin närhet liksom återigen Gaza,
* Trumps tullar och EUs svar som går igång efter helgen.
Men Kristersson högg alltså på EU-budgeten. Han är ”stolt motståndare till nya pengar för EU,” meddelade han och bevisade detta genom att säga sig vara…
* emot en större EU-budget,
* emot en högre svensk medlemsavgift,
* emot att EU får ta upp någon ny avgift (egna medel),
* emot att EU lånar gemensamt.
Detta lämnar förstås exakt inga sätt alls för EU att få in mer pengar till att hantera världsläget.
Kristersson trodde sig veta att Sverige inte är ensamt i gruppen av ”frugala” (snåla) EU-länder. Där fanns också, sa han, Storbritannien, Nederländerna, Luxemburg, Finland och Danmark.
Fyra länder i den femman var nog överraskade att höra att de skulle vilja neka EU pengar att agera i dessa dagar med tanke på att de förespråkar motsatsen.
Ja, utom Storbritannien som inte förespråkar något alls eftersom de inte längre är ett EU-land.
Den femte i gruppen – Nederländerna – är tekniskt sett frugalt fortfarande men dess regering befinner sig i permanent kaos så kanske inte bästa bundsförvanten.
Så kom han över på den inre marknaden – toppbetyg från Kristersson, detta är EUs starkaste kort.
Också toppen att EU-kommissionen föreslår att lätta på regelbördan för företag.
”EU är tyvärr känt för sina många regleringar,” beklagar statsministern och berättar en anekdot från ett besök i Paris där (amerikanska) tech-företag har förklarat för honom hur förbryllande det är i EU, de kan inte bestämma sig för om de ens vill sälja här för de möter 27 komplicerade olika regelverk att förhålla sig till.
Anekdoten lämnar förstås åhörarna med tanken att det ju tvärtom låter som ett skäl för att EU borde reglera?, så att företagen har ett enda regelverk istället för 27 olika nationella.
Nej, Kristersson anser att det är jättebra att EU tar bort en massa av sina betungande regler för företag.
Fast…
Det måste finnas förutsägbarhet. Fråga Volvo Cars, säger statsministern, de har anpassat sig till EUs utsläppsregler och nu talar man om att lyfta dem – hur ska de veta vad som gäller? Företag behöver stabilitet, upplyser Kristersson.
Så, toppen att lätta på reglerna när svenska företag vill det men inte när svenska företag inte vill det.
Kristersson noterar förslag om att fördjupa den inre marknaden. Äntligen!, Sverige har tjatat om den saken länge.
Här hade det varit ganska givet att diskutera toppmötets underlag till hur Europa ska bygga sitt försvar. Att prata om den fördjupning av inre marknad som att skapa en försvarsindustri-marknad blir.
En akut fråga för svensk försvarsindustri är förstås, kommer allt detta generösa EU-stöd gå även till företag med amerikanskt och brittiskt ägande, som är fallet i Sverige?
Men nej. Kristerssons ämne var förslaget om kapitalmarknadsunion. Verkligen behövligt!, förklarar statsministern.
Sedan meddelar han att Sverige kommer att vara emot. Vore dumt att ändra det svenska regelverket (helt enkelt bäst) eller att gå med på att kapitalmarknaden övervakas gemensamt istället för via 27 separata ordningar.
Han kan bara beklaga att andra ”svaga regeringar” inte förmått göra vad vi gjort men det kan ju ingen EU-reform förändra (?).
Toppen att EU fördjupar den inre marknaden alltså, men låt bli.
Efter dessa glasklara svenska hållningar är statsministern tillbaka i EU-budgeten pga frågor från riksdagsmännen.
Statsministern ser ett problem i att EU fått fler arbetsuppgifter eftersom kostar mer pengar. Det är väl bra… men inte bra.
”Det är bra att EU visat sig kapabelt i riktigt allvarliga kriser som pandemi, Ukraina, finanskris och migrationskris. Men man ska inte tappa bort den långsiktiga reformförmågan som att skapa den inre marknaden när man kastar sig över de nya.”
Sverige har ”slagit hårda slag” för något annat än att EU ska hålla på och ”kasta sig över nya uppgifter”, förklarar Kristersson.
Vad Sverige slagits för är ”de långa linjerna” och han tycker sig ha hört att Sverige är ”väl sett och respekterat” för denna kamp. Oklart var den idén kommer ifrån.
Statsministern finner det också rimligt att avrunda med frågan om vem som är EU-vän eller inte.
Detta är en diskussion som vi andra blev klara med hösten 1994 efter en folkomröstning som tog oss in i EU men Ulf Kristersson vill gärna öppna den igen:
”Det finns en uppfattning om att ju mer man säger ja till allt som föreslås inom EU-systemet, ju mer för Europa är man.”
Inte, det är ett missförstånd. Den sanne EU-vännen är den som ”hushållar med kassan.”
Långa linjer som sagt.
Efter 30 års medlemskap, under den värsta kris som Europa har upplevt sedan andra världskriget, i ett läge där vi tycks ha vunnit USA som fiende förutom redan högst akut Ryssland och någonstans i bakgrunden Kina… så håller i alla fall Ulf Kristersson troget fast i de långa linjerna:
a) EU borde inte göra så mycket, för att inte kosta så mycket,
b) Mer inre marknad utom på områden där vi inte vill ha den,
c) Mest EU-vän är den som hushållar med kassan, inte den som håller på och gör en massa saker i kriser.
Varsågod svenska folk, Sveriges EU-politik i ett nötskal.