Angela Merkel har som EU:s okrönta drottning sett som sin huvuduppgift att i alla lägen hålla samman unionen. Men när hon nu lämnar tronen har hon just bidragit till att splittra EU i en ödesfråga för flera medlemsländer – hur Putins agression ska mötas. Toppmötet ger också en vägledning om vad som väntar när Viktor Orban inte längre skyddas av Merkel.
EU har varit utsatt för en rad kriser under Angela Merkels tid som förbundskansler, sedan 2005. Under eurokrisen restes krav på att kasta ut Grekland ur eurosamarbetet, till och med inom hennes regering, men Merkel höll emot. Efter Ryssland attack mot Ukraina har Merkel lyckats hålla samman EU med upprepade enhälliga beslut om sanktioner trots Putins splittringsförsök.
Men Merkels inriktning på enighet har också gjort att EU undvikit att ta strid mot attackerna mot demokratin i medlemsländerna, som i Ungern och Polen.
Angela Merkel borde ha kunnat lämna EU under stående applåder från alla övriga stats- och regeringschefer. I stället blev hennes sista ordinarie toppmöte ett pinsamt magplask.
Merkels och Emmanuel Macrons utspel bara ett par dagar om att EU ska kunna göra en helomvändning och i stället för att skärpa linjen mot Ryssland bjuda in president Putin till toppmöten meed EU ledde till skarpa protester från de länder som är hårdast utsatta för Putins attacker.
”Lithuanian President Gitanas Nausėda described the leaders’ discussion as “tough” and said he was not persuaded that the EU should change its tough stance toward Moscow.”
Resultatet av toppmötets debatt blev i stället en deklaration med hot om skärpta ekonomiska sanktioner mot Ryssland.
”Regarding the strengthening of our resilience, the European Council stresses the need for a firm and coordinated response by the EU and its Member States to any further malign, illegal and disruptive activity by Russia, making full use of all instruments at the EU’s disposal, and ensuring coordination with partners. To this end, the European Council also invites the Commission and the High Representative to present options for additional restrictive measures, including economic sanctions.”
Merkel och Macron hade motiverat sitt utspel med att hänvisa till Joe Bidens möte med Vladimir Putin och att EU borde ”koordinera” sitt agerande med ”tredje land”. Men inte ens Joe Bidens talespersoner vill uttala något stöd för det.
”In response to a query from POLITICO, a U.S. State Department spokesperson on Thursday night suggested it would make sense to give Putin some time to respond to areas of potential cooperation that Biden identified during their conversation in Geneva.”
Förklaringen till Merkel/Macron-utspelet är snarare att både har ett intresse av förbättrade relationer med Putin. För Tyskland är samarbete med Ryssland ekonomiskt viktigt, symboliskt tydligt genom Nordstream-gasledningarna. Men också politiskt i Tysklands strävan efter att bli en utrikespolitisk aktör. För Frankrike är samarbete med Ryssland för att bekräfta Macrons roll som en världsledare.
Men båda har med sitt misslyckade utspel på EU-toppmötet snarare förminskat sig själva och sina länder på den världspolitiska scenen.
För Viktor Orban gav det här toppmötet också en föraning om vad som väntar efter Angela Merkel.
Orban har kunnat genomdriva sin ”illiberala demokrati” relativt ostört så länge hans parti ingår i den största konservativa partigruppen i EU-parlamentet, när de tyska kristdemokraterna varit angelägna om att behålla det ungerska regeringspartiets röster.
Merkel har pressat fram kompromisser på toppmötena när andra EU-ledare krävt ingripanden mot Orban, senast i uppgörelserna om villkoren för att stoppa utbetalningarna från EU:s återhämtningsfond till länder som bryter mot rättsstatens principer. En uppgörelse som till och med bröt mot EU:s fördrag, enligt Sieps-forskare.
Men nu har Viktor Orbans parti blivit utkastat från EPP-gruppen och kan inte räkna med att gömma sig under Angela Merkels vingar längre.
Den hårda debatten på onsdagskvällens toppmöte om Ungerns anti-HBTQ-lag gav en signal om vad som väntar. Hollands Mark Rutte sade efteråt att det var den hårdaste kritik han hört på ett toppmöte mot en EU-ledare under sitt decennium som regeringschef.
”Rutte said the broad and “fierce” criticism directed at Hungary was the most “forceful” appeal he had ever seen directed at an EU leader during his decade attending such summits.”
EU-ordföranden Charles Michel sade efter mötet att han hoppas frågan om hur EU ska stärka skyddet för att medlemsländerna lever upp till rättsstatens principer och EU:s grundläggande demokratiska principer tas upp på framtidskonferensen som just inletts. Och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utlovade att kommissionen är beredd att gå till domstol mot den ungerska lagen.
Även om EU-toppmötet tog ett enhälligt hårt uttalande mot Ryssland står det nu klart hur splittade medlemsländerna är. Det gläder säkerligt Putin-regimen.
Angela Merkels avsked borde ha varit vackrare.