Franska extrempolitiker och presidentkandidater kastar nu runt efter trovärdiga förklaringar på varför de har låtit pro-Putin fram till igår – vilket bara förstärker Macrons chanser.
Putins Ryssland har blivit ämnet framför alla andra inför det franska presidentvalet. Glömda är köpkraften, förorterna och kriminaliteten.
Ett skäl till detta fokus är förstås att sittande fransk president Emmanuel Macron varit centralt involverad sedan Ukraina hamnade på allas radar i början av året.
Men tungt vägande för stärkt uppmärksamhet sedan den ryska invasionen inleddes, är att de presidentkandidater som stått mest i rampljuset, antingen har öppet stött eller ”förstått” Putin.
Fram till nu.
Uppstickaren från yttersta extremhögern Eric Zemmour har ogenerat gett Putin rätt i allt, förklarat sin beundran (”han är gloriös”) och högt önskat att Frankrike hade haft en Putin.
Denne självutnämnde expert på historia har instämt i Putins påstående att Ukraina inte är ett land eller stat. Istället är det amerikanerna som drivit fram en konflikt.
Från att nyligen ha hävdat: ”Det är Putin som är under attack!” gick han på tredje dagen av invasionen med 180 graders omsvängning ut med ett fördömande av rysk aggression.
Marine Le Pen (aningen mer sansad extremhöger) har högljutt tryckt bort allt tal om risker eller fara med Putin, har förklarat sig dela rysk syn på Ukraina, skyllt konflikten på amerikanernas ”krigshetsande.”
Hon har en längre historia med Putin som hon träffat, förklarat sin beundran för och sedan låtit en rysk statlig bank finansiera hennes parti.
Le Pens val av uttryck om det faktum att ryska trupper gått in i Ukraina var ”beklagligt.”
Frankrikes mest högljudde radikalvänster-kandidat i presidentvalet, ex-kommunisten Jean-Luc Mélenchon, fördömde till slut den ryska aggressionen i Ukraina.
Men det var en vändning över en natt. Han har under de senaste månaderna gått från ”Ryssland är inte en motståndare” och ”Ryssland är en partner” för att följa upp med ”Vem skulle inte mobilisera trupper vid gränsen med en hotfull granne som Ukraina?” eller ”Det finns inget ryskt hot” samt ”Putins position är begriplig” till att landa i att han är emot den ryska invasionen.
Alla tre har varit emot sanktioner på Ryssland (skadar franska folkets köpkraft), att Frankrike skickar vapen till Ukraina (”Macron är en pojke som leker krig”) men framförallt har de ihärdigt kritiserat Emmanuel Macron för hans tidigare försök att förhandla med Putin.
Nu när trion till slut fördömer Rysslands invasion kräver de dock alla att diplomatiska försök ska göras för att få slut på kriget.
Den mest sansade kandidaten Valérie Pécresse (normalhöger) angrep igår hårt sina medkandidater för deras ryssvänlighet vilket visar att de inte är i stånd att styra Frankrike, enligt henne.
Men själv lanserade hon så sent som i slutet av januari förslaget att ordna en säkerhetskonferens mellan ”våra vänner ryssarna” och européer medan hon uppmanade USA att hålla sig borta.
Pécresse har också dragits ner att hennes partis presidentkandidat för fem år sedan, Francois Fillon, fram till i dagarna satt i styrelsen för två statliga ryska oljebolag ledda av nära vänner till Putin och vägrade avgå trots hård kritik. Den senaste presidenten från hennes parti, Nicolas Sarkozy är för övrigt under polisutredning för att ha sålt inflytande till ryska oligarker.
Och medan utmanarna om presidentmakten just nu körs genom torktumlare i franska media för sina ställningstaganden till Ryssland och Ukraina, så seglar president Emmanuel Macron oberörd vidare.
Första valdag är den 10 april.