Macrons val: Slå med batong eller tala till rätta

Macrons svar på de gula västarnas våld blev oväntat:
En landsomfattande debatt.
Kan han prata omkull sitt ilskna folk?

Omvärlden har följt de franska gula västarnas våldsamma framfart med fascination och kanske en smula skadeglädje.
Det har ju ärligt talat gått alldeles för lätt att ta sig fram till makten för den unge glidaren Emmanuel Macron.

Så vad gör en president när tiotusentals människor lördag efter lördag demonstrerar sin stora ilska genom att slå sönder allt i sin väg?
Och när 80 procent av fransmännen säger sig ha sympati med utbrottet.

Macron har bestämt sig för att en nationell debatt är svaret.
I alla hörn av Frankrike får nu borgmästarna (det finns drygt 36 500 stycken) sätta upp debatter och bjuda in kommunens invånare.

På tågstationer och torg sätts stånd upp där medborgare kan lämna synpunkter. På sajten ”Le Grand Débat” kan alla tycka till (250 000 bidrag första veckan).
TV organiserar självklart en stor debattkväll.

Frågan är fri, säger Macron men han skickar för säkerhets skull ett brev till det franska folket där han lägger fram utmaningarna som Frankrike står inför och frågar dem:
Vad vill ni att staten ska spendera mer pengar på?
Vad vill ni i så fall att staten ska dra ner på?

Presidenten själv har redan kastat sig ut.
I en första träff mötte han alla borgmästare i södra Frankrikes Occitanien, i en andra utflykt dök han oannonserat upp i den lilla staden Bourg-de-Péage.
Den sistnämnda debatten följdes direkt av en miljon tittare. Macron fick försvara sig, var han egentligen inget annat än en rik bankman?, hur kunde han avskaffa förmögenhetsskatten på de rikaste i landet?!

Räkna med att presidenten kommer överraska fler orter med att dyka upp och diskutera med sitt folk.
Emmanuel Macron är i sitt esse när han får diskutera, argumentera och förklara. Det är hans absolut starkaste kort.

Under sin valkampanj 2017 vadade han rakt ut i folkmassor av ilskna strejkande arbetare och förklarade i detalj hur globaliseringen var en bra sak.

Många fransmän tar hatten av, för hans mod att komma ut och diskutera med vanliga människor.
Det har ingen tidigare president gjort.

Stödet för de gula västarna i opinionen har sjunkit, kanske på grund av det extrema våld som åtföljt demonstrationerna. I januari var stödet nere i 3 av 10 fransmän istället för 8 av 10 som i starten.

En liten motrörelse har också dykt upp som kallar sig ”röda scarfar” som vänder sig mot hur de gula västarna förkastar Frankrikes demokratiska institutioner och rättsstaten.

Samtidigt organiserar sig gula västar nu i mer etablerad form, någon har registrerat namnet som varumärke, Facebooksidan är levande, en grupp har satt upp en lista för att bli invalda i Europaparlamentet.

Väldigt många fransmän fnyser självklart åt Le Grand Débat, kallar det ett cyniskt spektakel, säger att den arrogante Macron inbillar sig kunna prata omkull motståndet, att han kanske låter folk prata men han tänker ändå inte lyssna.

Viktigt i sammanhanget är att i Frankrike saknas i det stora taget kanaler för att uttrycka en stark åsikt utanför de etablerade partierna.
Och partierna har under senare år mest framstått som interna maktklubbar utan förståelse för landet eller dess befolkning.
Att vråla sitt ursinne på gatan har blivit metoden att falla tillbaka på när folk fått nog.

Det kan förklara varför den utskällde president Macron trots allt möts av respekt från många när han nu öppnar en nationell debatt.

Det lär visa sig om det räcker med en stor debatt för att kontra den starka ilska som uppenbart finns i stora delar av den franska befolkningen.
Väldigt intressant blir att se om Macron också lyssnar, om han slår in på nya vägar efter att ha hört sitt folk.

Macron kanske är som andra politiker cynisk och arrogant eller kanske unikt modig och nytänkande.

Han ska hur som helst ha poäng för att försvara demokratin genom att bemöta den folkliga ilskan med argument istället för (enbart) tårgas och poliser.
















About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU