Amerikanska finansministerns resa till Warsawa var förgäves, Ursula von der Leyens besök i Budapest meningslös och nu reser Ann Linde med finsk kollega för att beveka Erdogan.
Det är diktatorernas tid nu.
USAs aktade finansminister Janet Yellen var i Warsawa igår för att be polackerna häva sitt veto på en global bolagsskatt.
Polens premiärminister Morawiecki tog emot henne, pratade strunt men gav inte efter.
Det sågs annars som en stor seger när USA fick EU att gå med på denna miniskatt om 15 procent förra sommaren och strax därpå runt 110 OECD-länder till.
För världen var det ett sätt att bromsa de många miljarder som trängs i lågskatteländer så att bolagen börjar betala för sig, där de säljer.
För USA var det framförallt ett sätt att stoppa EU från att (istället) börja beskatta de stora digitala plattformarna (amerikanska Google, Facebook, mfl) som inte betalar mer än hundören i skatt någonstans.
Men Polen använder sitt skatteveto i EU till att säga nej.
Utan EU blir det troligen inget OECD-ja och det blir framförallt inget ja från den amerikanska kongressen.
Uppvaktningen av Polen beror på att Janet Yellen har bråttom att få igenom sin skattereform före senhöstens fyllnadsval där hennes partifränder demokraterna förutspås gå tillbaka.
Polen bryr sig egentligen inte om den globala skatten, man har en helt annan agenda.
Polen vill tvinga övriga EU att ge dem miljarder ur coronafonden utan att först behöva respektera rättsstaten.
Vad kan väl vara bättre än att få Biden-administrationen att pressa EU till backa ner sig för Polen?
Veton är väldigt användbara för små partners.
EU sliter redan med Ungerns veto på en europeisk bojkott av rysk olja.
Premiärministern Orban har alla tänkbara argument för varför det vore svårt för Ungern (och hans folk ska inte betala priset för ett ryskt krig!, tackar som frågar).
EU-kommissionen har gått med på allt han tagit upp. Kompensation för högre energipriser. Arrangemang för olja transporterad rakt in i Ungern från andra håll än Ryssland.
Ursula von der Leyen flög till Budapest för att ge premiärminister Victor Orban upplevelsen av att vara en högt ärad person där hon personligen vädjade till honom.
Men Orban står fast vid sitt nej.
Oljebojkotten är nämligen inte ett problem för honom. Vad han egentligen vill, är att EU ska backa ner och betala ut coronafondens pengar till Ungern, utan att Orbanregimen tvingas respektera rättsstaten.
Veton är användbara till allt möjligt.
Och nu talar utrikesminister Ann Linde om att resa till Ankara för att möta president Erdogan – kanske i hans presidentpalats med guldtronen?
Delegationen ska be honom att tillåta Sverige och Finland att få bli medlemmar av Nato.
Erdogans Turkiet har som alla Natoländer veto över nya medlemmar.
Den turkiske presidenten viftar nu med sitt veto och framför kravet att Sverige och Finland ska lämna ut kurder.
Kurder som har flytt hans regim för att överleva.
Eller handlar hans veto egentligen om större saker?
Kanske att USA ska börja leverera amerikanskt stridsflyg till honom. Turkiet har nekats leverans av redan beställda F-35 efter att Erdogan gick över till att köpa missilsystemet S-400 från Nato-fienden Ryssland.
En kompromiss som har luftats det senaste året men som amerikanska kongressen ännu inte sagt ja till, är att han skulle åtminstone kunna få köpa F-16.
Vad president Erdogan egentligen är ute efter, lär visa sig.
Men visst är veton användbara saker.