En dålig vecka för Brexit-kampanjen – UK som Albanien och Obamas hudfärg deras ”bästa” argument

Det har varit den första officiella kampanjveckan inför EU-folkomröstningen den 23 juni. Och det såg så bra ut för Brexitsidan, som gått upp jämsides i opinionsmätningarna.

Men när veckan nu är slut ser läget desperat ut för Brexit-anhängarna. De har gjort självmål på självmål när Remain-sidan gått på offensiven.

Ändå var det inga överraskande taktiska grepp från Remainsidan:

+ Finansminister George Osborne lade fram en rapport om de ekonomiska följderna om Storbritannien lämnar EU. Precis som en rad banker och ekonomiska organisationer sagt tidigare är slutsatsen att landets ekonomi skulle försämras. 4 300 pund back för varje brittiskt hushåll.

+ USA:s president Barack Obama kom till Storbritannien och talar om att han tycker att UK och USA tjänar på att UK förblir medlem i EU. Obama har sagt det flera gånger tidigare i intervjuer med brittiska medier, men nu gör han det vid sidan av premiärminister David Cameron i London.

Brexitsidan hade haft ett par fantastiska veckor. Remainsidans ledare, David Cameron, hade fått löpa gatlopp efter att först ha förnekat och sedan tvingats erkänna att hans familj gömt undan miljoner pund som avslöjats i Panamadokumenten. Hans regering hade tvingats backa från delar av budgeten sedan äldreministern och Brexitledaren Iain Duncan-Smith avgått. Regeringen anklagades för att ha svikit stålindustrin när Tata Steel sade att den hoppar av som ägare för huvuddelen av landets stålverk.

Men redan inför Remainsidans första anfall fick Brexit-kampanjen bananas. Michael Gove, justitieminister och en av Brexit-ledarna, lanserade en helt ny modell för hur Storbritannien skulle se ut utanför EU: Som Albanien, Serbien och Ukraina!

Gove pekade på de fattiga östländernas handelsavtal med EU och hävdade att de enkelt skulle ge även Storbritannien fritt tillträde till EU:s inre marknad.

Problem nr 1 var att få britter vill bli jämställda med Albanien. Problem nr 2 var att dessa östländer har långtifrån fritt tillträde till EU:s inre marknad. Problem nr 3 var att Albanien, Serbien och Ukraina har ambitionen att bli EU-medlemmar och därför har fått handelslättnader, som inte ges till länder som inte vill bli EU-medlemmar.

Michael Goves utspel har inte bara utnyttjats av Remainsidan, utan gett underlag till otaliga skämttexter i tidningarna.

Ännu mer desperat framstod Brexitsidan inför president Obamas ankomst. Den inofficielle härföraren för Brexit, Londonborgmästaren Boris Johnson, kallade Obama för ”hycklare” eftersom USA inte är berett att lämna ifrån sig suveränitet till EU.

Men när Obama väl landat på fredagen tog Johnson till en ännu mer desperat nivå. I ett inlägg i The Sun. Johnson tog till Obamas afrikanska ursprung för att hävda att den amerikanske president ”inte gillar det brittiska imperiet”.

Boris Johnsons bevisföring var att Barack Obama skulle ha tagit bort en byst av Winston Churchill från det Ovala rummet i Vita Huset. Som en påminnelse om att Boris Johnson skrivit en hyllad bok om Churchill.

Some said it was a snub to Britain,” wrote Mr Johnson. “Some said it was a symbol of the part-Kenyan president’s ancestral dislike of the British empire.

Boris Johnson blev omedelbart anklagad för rasism, och att han fick eldunderstöd av UKIP:s invandrarfientlige ledare Nigel Farage gjorde inte saken bättre:

“I think Obama, because of his grandfather, and Kenya and colonization, bears a bit of a grudge against this country., skrev Farage på Twitter.

Winston Churchills barnbarn, Sir Nicholas Soames, kallade Boris Johnsons artikel för “appalling” and “totally wrong on almost everything”.

Och när Barack Obama på sin presskonferens tillsammans med David Cameron fick frågan om Boris Johnsons anklagelser för att tycka illa om det brittiska imperiet på grund av sitt afrikanska ursprung svarade han med en lång beskrivning av hur mycket han tyckte om bysten av Winston Churchill som han har kvar på sitt kontor och hur mycket han gillar Churchill.

– Den enda nya tavlan jag hängt upp är av Martin Luther King, sade Obama som en underförstådd hälsning till Johnson/Farage.

Prime Minister David Cameron shaking hands with President Obama at their joint press conference.

Brexitsidans rallarsvingar gav extra mycket uppmärksamhet åt Barack Obamas besök. Det Obama skrev i Telegraph inför sin ankomst på fredagen slogs upp stort i samtliga brittiska medier. TV-kanalerna direktsände presskonferensen med Obama och Cameron.

Obama var också överraskande tydlig i sitt ställningstagande, efter att i en bisats sagt att det är ”brittiska folket som avgör”. Han angrep direkt Brexitsidans främsta argument att Storbritannien kan få bättre handelsavtal med USA och andra stormakter om man lämnar EU.

– USA:s prioritet är att få ett frihandelsavtal med EU. UK skulle hamna långt ner i kön, sade Obama.

President Obama radade upp ekonomiska argument för hur Storbritannien gynnas av EU-medlemskapet, uppenbart väl medveten om att ekonomin anges som viktigaste frågan för väljarna inför folkomröstningen. Men han pekade också på risken för att Europa och Nato försvagas om EU splittras.

David Cameron, som för ett par veckor sedan såg slagen ut med katastrofras i förtroendemätningar, såg ut att njuta av stunden bredvid Obama som har förtroendesiffror på över 80 procent bland britterna.

Remain-kampanjen utnyttjar läget, och särskilt sedan Brexitsidan ser ut att vara nära ännu ett klavertramp, efter uppgifterna om att Front Nationals Marine Le Pen är på väg till Storbritannien för att stödja Brexit.

Så här såg det ut på Twitter på fredagen:

On one side, Barack Obama. On the other, Marine Le Pen, leader of the French National Front.

Men det är två månader kvar till folkomröstningen och mycket kan hända i en kampanj som till stor del handlar om britternas i grunden negativa inställning till EU, och där det låga valdeltagandet i normala val gör att mobiliseringen kan avgöra resultatet.

6 tankar på “En dålig vecka för Brexit-kampanjen – UK som Albanien och Obamas hudfärg deras ”bästa” argument”

  1. Brexit kan bara inträffa om valdeltagandet blir lågt, vilket alltid gynnar dom extrema.

  2. Lite roligt ändå att Obama gör en Netanyahu… Och finner ingenting konstigt med det….

    1. En stor skillnad är att Netanyahu har långtifrån de popularitetssiffror i USA som har Obama har i Storbritannien.

      1. Jag förstår. Vi pratar opinionssiffror och inte principer….

        1. Principiellt: Ingen kan hindra en politiker från att ha synpunkter på ett annat lands inrikespolitik. Men det intressanta är väl om det kan påverka landets väljare, och då är opinionssiffror intressanta.

  3. OK, då lämnar vi principfrågan (quod licet Jovi, non licet bovi) och konstaterar att Netanyahus popularitetssiffror i mars 2015 i USA var 45%, medan bara 39% av de tillfrågade vid den tiden tyckte att Obama gjorde ett bra jobb….

Kommentarer är stängda.