Jägareförbundet är inte ett gäng som fruktar konsekvensen av att ropa varg. Senast var det vargjakten (bristen på…) och EU:s inblandning som retade förbundet.
Den gången kom hela byn av svenska politiker springande.
EU:s krav att Sverige följde ingångna avtal och garanterade vargartens överlevnad möttes därför med regeringens trots, vägran, bisarra förslag och hantering av vargar (flytta ut valpar från djurparker? importera varg från Finland, flytta vandrande varghona tre gånger i helikopter från reviret?)
Den här gången är det ett EU-förslag att skärpa vapenreglerna som förtjänat Jägareförbundets ilska.
Förbundet ropar genast varg.
Man lanserar en kampanj med upprop, debattartiklar och ett bombardemang av mail till inrikesminister Ygeman och hela riksdagens EU-nämnd.
Och hela byn kommer springande igen.
Ygeman lovade direkt att gripa in.
EU-nämnden avkrävde genast Stefan Löfvens löften om att få stopp på dumheterna och fick löftet att… ”Vi ska naturligtvis jobba på en lösning som bibehåller den ordning och den fina tradition vi har i vårt land.”
Det gick ännu snabbare att få svenska EU-parlamentariker att stämma in i kören.
Än en gång leder ilskan till att man förlorar greppet.
Förutom sitt eget upprop länkar Jägareförbundets tidning till ett warsawa-baserat upprop. Kanske ett lite underligt sällskap att ansluta sig till även för den som delar avskyn för EU-förslaget.
Organisationen som ligger bakom är Firearms United (”Känner du dig fri och säker? Det gör inte vi”).
Dessa Förenade Skjutvapen argumenterar att man (civila) måste få försvara sig (med skjutvapen) och använder sig av ryska och ukrainska kvinnor som får utbrista: ”Familjens skydd med vapen – även om hela världen var mot min man skulle jag stå bakom honom och ge honom kulor.”
Läser man förslaget från EU-kommissionen är det svårt att se vad som lockat fram så starka reaktioner från Jägareförbundet den här gången.
EU-förslaget syftar först till att skärpa kontroll och tillgång för vapenhandlare och vapensamlare.
Deras försäljning är på sina håll (vi talar hela Europa här, förstås) illa registrerad och vapen ”tappas bort”.
Därefter vill man ta greppet om vapenförsäljningen via Internet – populär shoppingplats för såväl brottslingar som terrorister.
Just försäljning via Internet bekymrar svensk polis – den är svårupptäckt (svensk polis tar hjälp av USA här).
Den blir allt vanligare (140 beslag på 4 månader 2015).
Tullverket har också problem – det är t ex lagligt idag att importera larm- och signalvapen som i Sverige klassas som skjutvapen, alltså borde kräva licens.
Antal skottlossningar (brottsliga) ökar för övrigt och slår skrämmande rekord i Sverige.
Tummen upp till EU-förslaget från polis och tull, alltså.
Men det blir tummen ner från Jägarförbundet:
”Det finns inga fakta som tyder på att handel med legala vapen med hjälp av t.ex. internet skulle vara ett problem.”
Och man följer upp med en skojfrisk motfråga:
”Var ska privatpersoner då handla med varandra, från ett stånd på Sergels Torg?”
EU-förslaget innehåller vidare en typisk EU-grej: Mer informationsutbyte mellan EU-länderna om vapen upptäckter.
Behövligt kan man tro, Ekot rapporterade nyligen att tysk polis stoppat terroristen Anders Breivik med vapen i sin bil utan att meddela norsk polis.
Därefter går förslaget in på vapen som tagits ur bruk och ur register, sålunda utom polisens uppsikt. Idag är det alltför lätt att återställa sådana vapen så de kan användas.
(Det där ogillar lustigt nog svenska Försvaret som sparar pengar med att utnyttja kasserade vapen i träning.)
Och så den nyhet som verkligen retar Jägareförbundet – halvautomatiska vapen för civila kan komma att förbjudas.
Sedan ett antal år har halvautomatiska vapen blivit väldigt populärt i svenska skogar (man slipper ladda om). Polisen tycker inte om utvecklingen, det slags vapen kan enkelt ställas om till att avlossa många fler kulor och bli riktigt farliga i fel händer.
Jägarförbundet för sin del, kallar halvautomatiska vapen för en mänsklig rättighet:
”Förslaget är inte proportionerligt, rättssäkert och strider mot svensk grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Förslaget torde heller inte ligga inom EU:s kompetens enligt subsidiaritetsprincipen.”
(Här är förresten svenska Försvarets inställning i sitt remissvar överraskande: De ser gärna att civila har halvautomatiska vapen. Själva har de inte råd nämligen att utbilda skyttar längre – de har blivit helt beroende av att Riksidrottsförbundet sköter den uppgiften via skytteklubbarna.)
Kanske har Jägareförbundet och övriga kritiker upprörts i onödan på den här punkten. Lagförslaget är vagt om exakt vilka vapen som avses men EU-kommissionen har förklarat att man inte är ute efter jägare och deras vapen.
Att förtydliga texten bör inte bli så svårt att få igenom och inrikesminister Ygeman har ju lovat göra sitt.
Så är det då också en punkt om förnyad vapenlicens vart femte år inklusive hälsokontroll (även mental hälsa) som får Jägarförbundet att gå i taket. ”Förnedrande” är ett av de vänligare ord som används.
Kravet i sig är knappast orimligt, att den som bär vapen kan visa att man inte begått vapenbrott (över 360 skottskadade i svenska storstäder på fem år), fått försämrad syn (runt 10 svenska jaktolyckor med vapen varje år) lider av djupa depressioner eller schizofreni (ca 5 svenskar skjuter ihjäl sig årligen).
Är vart femte år onödigt ofta lär förhandlingar om EU-förslaget kunna få ner tätheten, kanske till var tionde år?
Än en gång har Jägareförbundet ”rasat” för att man inte får hålla på och dona utan politisk inblandning.
Än en gång har Jägareförbundet viftat med det ”folkliga” kortet (”Vi är hundratusentals vanliga svenskar som kräver vår rätt…”).
Och än en gång reagerar svenska politiker med att ställa upp på Jägareförbundets sida utan att kolla fakta först.