Socialdemokraterna och Moderaterna har som sitt främsta mål i höstens val att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. I den dragkampen blir nu EU ett slagträ. Statsminister Stefan Löfven hävdar att EU-kommissionens budgetförslag hotar välfärden och Moderaternas Karin Enström instämmer i regeringens linje om att Sverige inte ska betala ett öre mer.
Oavsett vilket av partierna som bildar regering efter höstens val kommer det att tvingas svika det löftet till väljarna och skriva under en dyrare EU-budget. Och i EU-parlamentsvalet 2019 går de båda sedan mot ännu ett svagt resultat, som två maktbärande partier som saknar förmåga att tala om för väljarna varför de vill att Sverige ska vara med i EU.
EU-kommissionens förslag till långtidsbudget för 2021-2027 på en ökning från 1,0 till 1,11 procent av medlemsländernas bruttonationalinkomst, BNI är ett utgångsbud som inte kommer att gå igenom utan ändras en hel del under förhandlingarna.
Men EU-ledarna, inklusive statsminister Stefan Löfven, har på rader av toppmöten redan beslutat att utöka EU:s utgifter på en rad områden – terroristbekämpning, gränsskydd, klimatinsatser, stöd till Afrika mm. Regeringarna i EU:s stormakter Tyskland och Frankrike har som en följd av det redan sagt att de är beredda på ökade avgifter för medlemsländerna.
Den stora grupp av rika länder som stoppade en ökning av långtidsbudgeten 2013 har den här gången krympt till fyra – Sverige, Danmark, Österrike och Holland. Och till och med i det som kallas ”snåljåps-gruppen” i Bryssel är Sverige ensamma om att säga ”En ökad EU-avgift kommer inte att hända”.
Premiärminister Mark Rutte och statsminister Lars Lökke Rasmussen kritiserar kommissionens budgetförslag och säger att inte är ”rättvist”, men de ger inga löften om att vägra betala mer än i dag, som i Ruttes uttalande:
”This is not solution for the underlying problem of the unfair distribution of costs. The Netherlands therefore rejects it.The Netherlands views this as a first step, but considerably more ambition needs to be shown. We need more innovation and less tradition. In the negotiations the Netherlands will push for a modern budget, in which costs are shared fairly. There is still a lot of negotiating ahead of us.”
Men i Sverige är det riksdagsval om några månader och då verkar en del politiker strunta i vad som väntar efter valdagen. Finansminister Magdalena Andersson gick i spetsen med sitt löfte om att vara ”snålast i EU”, uppbackad av EU-minister Ann Lindes löfte om att Sverige inte ska betala mer än i dag. När kommissionen nu officiellt lägger fram sitt budgetförslag trappas det upp med finansdepartementets egna snabberäkningar om att det skulle kosta 15 miljarder kronor per år i höjd medlemsavgift och Stefan Löfven-uttalanden om att det hotar den svenska välfärden.
Och Moderaternas EU-ansvariga Karin Enström deklarerar i DN att partiet delar regeringens inställning: ”För oss är det viktigt att vi inte betalar mer till EU än i dag”.
Om regeringen menade allvar med sitt krav kan den lägga in sitt veto i de kommande förhandlingarna där samtliga medlemsländer måste enas om en budget. Men Magdalena Andersson bekräftar redan nu att Sverige kommer att gå med på en kompromiss.
– Vi kommer alltid överens om budgeten och det kommer vi att göra den här gången också.
Därför kommer svenska väljare att framåt nästa vår få rapporter om hur mycket den svenska avgiften till EU ändå kommer att stiga. Och deras besvikelse riskerar att gå ut över de två stora partierna som lät så tuffa för ett år sedan.
Socialdemokraterna och Moderaterna har misslyckats i samtliga EU-parlamentsval, med röstsiffror långt under vad de får i riksdagsval. Valresultaten har också blivit allt sämre i varje EU-val, med det lägsta hittills 2014 – 24,2 procent för S och 13,7 för M.
De båda stora partierna är splittrade internt i sin inställning till EU och partiledningarna befarar därför att de ska förlora väljare till EU-motståndarpartierna om de driver en valrörelse om hur ett starkare EU kan göra tillvaron bättre för svenska medborgare. Socialdemokraterna har till och med haft en EU-motståndare, Marita Ulvskog, som toppkandidat.
Inför EU:s budgetförhandlingar kunde de båda partiernas företrädare tagit upp krav på hur de vill att budgetmedlen ska göra mer nytta. Krav på att miljarderna i regionalstöd som går till Rumänien, Bulgarien och andra centraleuropeiska länder ska riktas särskilt till den mest utsatta minoritetsbefolkningen, romerna, för att minska fattigdomen som nu driver dem att tigga i andra EU-länder.
De kunde ha pekat på att EU-kommissionen trots förslag om att regionalfonderna ska minskas med 7 procent ändå föreslår att Sverige och Finland ska få behålla det särskilda glesbygdsstödet, som regionpolitiker i skogslänen vill behålla: ”Due consideration will be given to the specificities of the outermost regions and sparsely populated areas.”
De kunde också peka på att EU-kommissionen föreslår att länder som tagit emot många asylsökande, som Sverige, ska kunna få stöd till integrationsarbetet: ”Cohesion Policy will provide support to facilitate the long-term integration after the initial phase of reception.”
De kunde också ta upp att det finns ett förhandlingsutrymme för att Sverige ska få behålla en rabatt på sin medlemsavgift, eftersom kommissionen redan i det här utgångsbudet föreslår att rabatten ska trappas ner under fem år:
”In order to avoid a significant and sudden increase in their contribution as of 2021 of these Member States, it is proposed to phase out the current rebates over time…should be gradually decreased over five years”
Men Socialdemokraterna och Moderaterna ser inget politiskt utrymme för att argumentera för varför EU-samarbetet kan skapa förbättringar när de befarar att bli kritiserade av Sverigedemokraterna för att överlämna makt och svenska skattemedel ”till Bryssel”. De lyssnar inte på den tidigare socialdemokratiska EU-parlamentarikern Göran Färm när han manar ”Ett solidariskt EU måste få kosta.”
I EU-parlamentsvalet 2019 kan ännu fler väljare fundera över varför de ska rösta på två partier som lovade ta strid mot EU, men inte lyckades och ändå vill ha deras röster för att åka till Bryssel.