Jämställdhet hamnar på tio-i-topplistan bland väljarnas hetaste frågor inför valet. Men när partier i kris byter ut kvinnliga partiledare mot manliga ökar väljarstödet.
Har partistrategerna rätt – en vit manlig partiledare lockar fler väljare än en svart kvinnlig?
+ Mona Sahlin kunde ha blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Men när den borgerliga alliansen vann 2010 hamnade Socialdemokraterna i kris om vilken politisk väg partiet skulle gå. Resultatet blev en vänstersväng med överraskningsnamnet Håkan Juholt som partiledare.
Under några korta månader rusade S i opinionsmätningarna i en ”Juholt-effekt”, följt av skandaler och politiska klavertramp. Juholts politiska ledarsaga blev inte ens ett år.
+ Anna Kinberg Batra kunde ha blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Men när hon började ta några försiktiga steg mot samarbete med Sverigedemokraterna rasade opinionssiffrorna. Hon tvingades avgå och ersattes av partiets skuggfinansminister Ulf Kristersson.
Kristersson fullföljde den omsvängning som Kinberg Batra inlett, men när en manlig partiledare gav samma besked som den kvinnliga företrädare och gick ännu längre i samarbetsinviterna till SD blev resultatet blev ett jättelyft i opinionen.
Inför valet ligger Moderaterna på nytt under 20 procent i opinionen och Kristerssons förtroendesiffror ligger långt under Magdalena Anderssons. Och det finns redan planer på att avsätta honom om M förlorar höstens val.
+ Nyamko Sabuni tog över det splittrade Liberalerna och drev igenom att partiet bröt samarbetet med den S-ledda regeringen. Men när opinionssiffrorna sjönk ner till 2-procentsnivån och läget såg hopplöst ut inför valet fick hon avgå. Vice partiledaren Johan Pehrson som stått för samma politiska linje tog över, med resultat en ”Johan Pehrson-effekt” i väljaropinionen.
Visst kan de stigande opinionssiffrorna för Liberalerna till viss del förklaras med att Johan Pehrson får mycket tid i medierna och inte ställs till svars på samma sätt som Sabuni och att de interna kritikerna mot partilinjen ligger lågt. Men det kan också förklaras med en kvinnlig partiledare ersatts av en manlig.
Nyamko Sabuni försökte ge tydliga svar om Liberalernas linje, medan Johan Pehrson mer framstår som en ”klasspappa” med lätt luddiga besked (Liknelsen lånad av närstående gymnasist). Men även det funkar bättre hos väljarna om det kommer från en manlig politiker, enligt forskare.
Enligt en rapport från Jämställdhetsmyndigheten från 2019 har kvinnor det tuffare i politiken än män. Kvinnor bedöms på andra sätt än män, granskas hårdare av media och får i större utsträckning utstå hot och hat. När en kvinna är seriös och rak bedöms hon som ”tråkig” och ”stel”, men när en man som är politiker beter sig likadant är han “statsmannamässig”. Om han också skämtar anses han vara ”skön” och ”folklig”, medan om en kvinna i en hög politisk ställning gör det är hon ”oseriös” och ”barnslig”.
Magdalena Andersson ser ut som undantaget som bekräftar regeln. Nu återstår att se om väljarna också utser henne till Sveriges första kvinnliga statsminister.