De massiva protesterna mot Belarus’ diktator Lukasjenko fortsätter på tredje veckan trots säkerhetsstyrkornas våld. Omvärlden har sent omsider reagerat, men ägnar sig främst åt att vädja till Rysslands president Putin att få till stånd en ”dialog”.
Risken är att Belarus utvecklas till ett nytt Venezuela, där president Maduro vägrar avgå trots folkets protester och sitter kvar med stöd av militären och Putin medan omvärlden protesterar.
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov liknar redan Belarus med Venezuela, men då med argumenteringen att de som protesterar försöker avsätta en vald president med ”blodbad”.
”Lavrov compared the protests in Belarus with what happened in Venezuela, saying the Belarusian opposition follows the Venezuelan model, and is asking President Alexander Lukashenko to have talks only to discuss his resignation.”
Ryssland har agerat tidigare när regimen ansett att dess geopolitiska intressen hotats och den sett en öppning. I augusti 2008 invaderade Ryssland delar av Georgien. I augusti 2014 invaderade ryska trupper delar av Ukraina.
EU och Nato har därför om och om igen i telefonsamtal med president Putin försäkrat att man inte har några säkerhetspolitiska ambitioner i Belarus.
Putin tycks inte heller ha några omedelbara planer på att ingripa militärt i Belarus. Kreml har fullt upp med sina inrikespolitiska problem efter protesterna i Chabarovsk mot att den folkvalde guvenören gripits. Ovanpå det kom den internationella uppmärksamheten efter att oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj förgiftats.
Kreml verkade också försöka bli av med problemet Belarus på måndagen, när Putins talesperson deklarerade att demonstranterna inte agerat våldsamt och att det därför inte finns någon anledning för säkerhetsstyrkorna att agera våldsamt.
”Consecutively, there is no need for any harsh measures from the law enforcement,” he said.
Det var en tydlig signal till Lukasjenko om att gå lite mer försiktigt fram. Men Putins talesperson avvisade samtidigt alla vädjanden om att Ryssland ska agera för en ”dialog” med oppositionen i Belarus.
Det innebär att Lukasjenko har fria händer att agera under förutsättning att han inte åstadkommer någon mer internationell proteststorm och så länge han har kontroll över säkerhetsstyrkorna och militären.
På måndagen greps två oppositionsledare vid ett strejkmöte utanför traktorfabriken i Minsk, och senare kallades Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, som sitter i oppositionens övergångsråd, till förhör. När demonstranter samlades på Självständighetstorget för de dagliga protesterna greps de av säkerhetspolis.
Belarus riskerar att hamna i samma dödläge som Venezuela, där diktatorn vägrar avgå trots folkets protester. Ekonomin riskerar att falla samman. De första tecknen syns redan med en valuta som rasar.
Kommentatorer som Carl Bildt pekar på att Putin skulle kunna tillåta en liknande utveckling som i Armenien, där protester mot presidenten 2018 ledde till en demokratisk utveckling samtidigt som landet bibehåller sin nära koppling till Ryssland.
Men Belarus har ett helt annat geografiskt läge som ett buffertland mellan Nato och Ryssland. Även om EU försäkrar att man inte vill blanda sig i landets inre angelägenheter litar Putin säkerligen inte på det.
Belarus ingår sedan 2009 i det så kallade Östliga partnerskapet med EU, tillsammans med Ukraina, Georgien, Moldavien, Armenien och Azerbajdzjan. Även om EU-länderna är splittrade om dessa länder ska kunna bli medlemmar i framtiden har Ryssland tolkat det som ett försök att inkräkta i dess maktområde.
Putin har inget emot ett maktpolitiskt dödläge i Belarus. Lukasjenko, EU, USA och Nato har alla visat att det är Kreml som kan avgöra landets framtid.
Oppositionen i Belarus kan lika lite som oppositionen i Venezuela förlita sig på omvärldens stöd. Det krävs att protestvågen blir så stark att Lukasjenko förlorar kotrollen över säkerhetsapparaten för att få till stånd en demokratisk utveckling.
Men ett EU med utrikes- och säkerhetspolitiska ambitioner borde kunna göra mer än att ringa till Vladmir Putin. Trots både ministermöten och ett toppmöte har EU ännu inte lyckats fatta beslut om sanktioner mot Lukasjenko-regimen.