Joe Biden sänder sina toppnamn till Kina med olivkvist i ena handen och konfrontation i andra.
Det är en svår kombination att ro i land.
De har rest i skytteltrafik till Kina i sommar, Bidens närmaste, utsända av presidenten för att återskapa avhuggna relationer med den kinesiska ledningen.
John Kerry, president Bidens specielle klimatansvarige, besökte Beijing i juli för att i tre dagar diskutera idéer om en klimatallians med den högsta kinesiska ledningen, bland andra premiärminister Li Qiang.
”Vi kom till Beijing för att tina upp vad som varit fruset och det är ansikte-mot-ansikte-dialog,” kommenterade Kerry i veckan.
Veckan innan var Bidens finansminister Janet Yellen i Beijing och försäkrade att USA vill inte ”de-couple” från Kina.
”Minister Yellen framförde också att det är avgörande betydelse att de två länderna finner sätt att samarbeta om delade och globala problem,” sa ett amerikanskt pressmeddelande efteråt.
Handelsminister Gina Raimondo står härnäst på tur för en Beijingresa men högsta hönset, utrikesminister Anthony Blinken, hann före henne till Beijing. Blinken var den ende av alla amerikanska ministrar som fick privilegiet att möta president Xi.
Blinkens resa handlade naturligt nog om samma sak som de andra, om ”betydelsen av att bibehålla öppna kanaler på en hel rad problem för att undvika missförstånd.”
Joe Biden vill alltså återfå fungerande relationer med Kina. Dessa klipptes av rätt i abrupt i februari efter att USA skjutit ner en kinesisk väderballong som flutit in över amerikanskt luftrum från Alaska, misstänkt för att spionera. Amerikansk säkerhetstjänst rapporterade efter undersökning att det hade ballongen inte gjort även om det fanns utrustning för det ombord.
Nåja, relationerna var väl redan kalla sedan talmannen för representanthuset, Nancy Pelosi, i slutet av augusti förra året gjort en PR-tripp till Taiwan vilket retade kineserna rejält.
Värre än sårade känslor, var nog ändå Joe Bidens stopp för all handel av mer sofistikerade halvledare till Kina. Handelsbojkotten är ett slag i magen på Kinas industri. Det tar desto hårdare eftersom Biden tvingat flera länder att göra som USA.
Sammantaget var en radda av gästande vänliga amerikanska höjdare en nödvändighet. Det förklarade Jake Sullivan, Bidens säkerhetsrådgivare, i starten av resorna. ”Ta bort hinder i vägen” och ”stabilisera relationen,” var målet för Biden-administrationen.
Responsen från Kina har varit avvaktande, inga nya avtal med USA har gjorts men bara det faktum att premiärministern har mött samtliga inkommande ministrar tolkas som en öppning från kinesisk sida.
Kina behöver också fungerande relationer.
Fast sedan orkade inte Biden-administrationen hålla den diplomatiska masken på plats.
Bara dagen efter att utrikesminister Blinken fått skaka hand med Kinas president Xi i den kinesiska huvudstaden, kunde president Biden under ett valmöte i Kalifornien inte låta bli att offentligt kalla sin kinesiska motpart för en diktator.
Och dagarna därefter avslöjade Biden-administrationen i Washington att de planerar utöka sin handelsbojkott mot Kina med AI-relaterad teknologi.
Finansminister Yellens resa ett par veckor senare sades från offentligt håll vara avsedd att släta över, hon skulle vara den mer diplomatiska gästen i raden av amerikanska ministrar.
Fast vid sidan av sitt vänliga budskap (se ovan) framförde hon kritik under pågående besök, mer bestämt mot hur amerikanska bolag behandlas i Kina.
Och därefter avslöjade hon att Biden tänker skriva under en exekutiv order för att kunna förbjuda amerikanska investeringar i high tech i Kina.
Kanske ändrade sig Yellen om hur diplomatisk hon ville vara i flygplanet på vägen över.
Kina hade nämligen låtit meddela strax innan hon anlände att de tänker ge tillbaka för det amerikanska säljförbudet på halvledare.
Kina förbjuder nu företag med högkvarter i USA att fortsätta köpa från Kina två av de viktigaste sällsynta mineraler som behövs för att göra halvledare, gallium och geranium.
Bidens vänskapskampanj haltar sig fram, alltså. Samtidigt får man ta med i beräkningen att Joe Biden har ett val framför sig och att oppositionen därhemma kommer att kritisera honom hårt om han verkar för hygglig mot kineserna.
Det kräver alltså en skicklig balansakt från Bidens sida om han ska uppnå det mål han säger sig ha.
Fast månaden juli hade ännu nått sitt slut innan Biden-administrationen kom med ett besked som mer än något annat bör provocera Kina:
USA genomför nu sin plan att skänka vapen och ammunition till Taiwan värt 345 miljoner dollar i ett första paket men till ett totalt värde av 1 miljard dollar före årets slut.
Om Biden ville reta Kina kunde han inte hittat något bättre. Kina har länge försökt få amerikanerna att sluta SÄLJA vapen till Taiwan.
Och därmed får vi nog anta att allt gick förlorat som Biden eventuellt hade uppnått med sommarens charmoffensiv.
President Biden har än så länge inte imponerat i utrikespolitiken.
Allt som Biden kan kritiseras för måste som sagt ställas i relationen till vad alternativet hade kunnat vara och fortfarande kan bli.
Lite osäker på vad du tänker på nu men som en generell betraktning, jovisst.
Själv ställer jag mig frågor om hur taktiskt skicklig Biden och/eller Bidenadministrationen är i relationen med Kina.
Utifrån ser det rätt klantigt ut. Kanske finns det vinster jag inte ser?