Den som minns en upphetsad europeisk debatt för sex, sju år sedan om handelsavtalet TTIP mellan USA och EU kanske också minns förkortningen ISDS.
Dessa fyra bokstäver dolde en av de mest avskydda delarna i det breda handelsavtalet; en investerar-dispyt-mekanism.
TTIP-avtalet dog 2017, redan illa åtgånget av de vilda protesterna i Europa tog Donald Trump till slut livet av det.
Men ett smalare handelsavtal mellan EU och Kanada (Ceta) gick igenom.
Med knapp nöd.
Ceta har dock fortfarande bara trätt i kraft provisoriskt och i delar. Tyskland och elva länder till har ännu inte godkänt hela avtalet pga… ISDS.
Syftet med ISDS är att investerare ska kunna kompenseras, om ett land som de satsat på bestämmer sig för lagändringar som investerarna förlorar pengar på.
Problemet med ISDS är detsamma – att bolag kan stämma länder för deras politiska beslut och tjäna miljarder i ersättning. Just klimatvänliga beslut brukar leda till miljard-stämningar.
Vattenfall stämmer t ex Tyskland på 65 miljarder kronor för att tyska Bundestag beslöt lägga ned kärnkraften.
Ett australiskt gruvbolag har stämt Sverige på 17 miljarder kronor för att man inte får bryta uran.
Huawei stämmer Sverige för att vi inte vill låta kinesiska staten bygga vårt 5G-nät på 5,2 miljarder kronor nu och fortsatt årlig ersättning i 25 år till.
En knepighet med ISDS är att tvisten inte utspelar sig i normal domstol där gällande lag i landet prövas. Tvisten ska slitas i en sk skiljedomstol där inte nödvändigtvis jurister utan tre utsedda personer får bestämma vem som har rätt till vad.
Bolagen tenderar att oftast vinna, enligt en kanadensisk expert som utrett ämnet i 20 år.
Det pågår cirka 1 000 ISDS-tvister världen över och antalet ökar kraftigt.
Svenska regeringen har varit positiv till ISDS, man vidhöll genom hela det långa TTIP-grälet att detta var bra eftersom det skyddade investeringar.
Åsikten överlevde TTIP-kraschen också, det visar en utfrågning av minister Ann Linde i riksdagen våren 2018.
Så väldigt bra är ISDS, tycker regeringen, att trots att EU-domstolen i 2018 meddelat att ISDS i vilket fall är ogiltigt mellan EU-länder… så envisas Sverige med att det är det inte alls, i så fall bara ibland.
Möjligen vill regeringen väldigt gärna ha de 65 miljarder kronor som statliga Vattenfall tror man kan få ut av Tyskland.
Eller kanske den svenska förkärleken för ISDS har något att göra med att världens ledande ISDS-aktör är ett svenskt institut, baserat i Stockholm. Här görs många (lönsamma) storaffärer.
Men Tyskland håller envist fast sitt motstånd. Även om Ceta bara innehåller en uppluckrad variant av ISDS, vill man inte ha med det i handelsavtalet.
I dagarna lovade EU-kommissionen att stödja Tyskland plus övriga elva EU-länder att förhandla bort olämpliga delar av investerarskyddet ur Ceta-avtalet med den kanadensiska regeringen.
Det finns starka skäl att tro att Tyskland kommer få som man vill.
Kanadas regering har själv kommit mer och mer att avsky ISDS. Därför har man övertygat USA och Mexiko att ta bort ISDS ur deras handelsavtal Nafta.
(Att USA gick med på det kan ju ha att göra med, att kanadensiska bolag stämt USA för många miljarder över oljeledningen Keystone XL, solpanelsavdrag och annat smått och gott.)
Och bland de elva EU-länderna som avvaktat med Ceta finns tungviktare som Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien och Irland.
Återstår att se om detta kan vara början på slutet för ISDS och bolagsvärldens breda rätt att stämma regeringar för politiska beslut.