Boris hjälplöst klämd mellan brexit och Iran

Hundra dagar på sig att fixa brexit? Först måste nye premiärministern Boris Johnson lösa Iran-konflikten.
Utan USAs hjälp men kanske med EUs.

Vad förmådde Storbritannien att ge sig in i Donald Trumps farliga jag-är-tuffare-än-du-match med Iran?

För regimen i Iran står existensen på spel – USAs sanktioner har drabbat landets ekonomi hårt och när det sker, brukar iranierna tröttna på sina regimer.
För Donald Trump är det.. ja, vad? För att han och hans rådgivare känner sig hotade av Iran?, för att hjälpa Israel som ser Iran som en av sina farligaste fiender?, för att stötta kompisarna i Saudiarabien vars mellanöstern-makt Iran utmanar?

Men vad sysslar Storbritannien med i denna farliga lek?

Enligt Spaniens utrikesminister Josep Borrell – nyligen utsedd till EUs utrikesminister i nya EU-kommissionen – var det på amerikansk uppmaning och tips, som brittiska flottan utanför Gibraltar den 2 juli bordade och beslagtog ett iranskt skepp på väg in Medelhavet, misstänkt för att föra olja till Syrien.

”Det vore simplistiskt att påstå,” protesterar regeringskällor till Financial Times, ”vi hade underrättelser från flera håll.”
I vilket fall tyckte John Bolton, Trumps hök till utrikespolitisk rådgivare, att britternas militära tilltag var ”excellent news.”
Brittiske utrikesministern Jeremy Hunt gratulerade också till aktionen som han kallade ”ett kaxigt drag” (bold move).

Hunt missade sedan att införa extra säkerhet kring brittiska handelsfartyg. Risken att Iran skulle slå tillbaka borde ha varit uppenbar även sett från London.
Eller så lät Hunt bli, för att den brittiska flottan har skurits ned betydligt under senare år och saknar numera resurser att skydda sin handelsflotta.

Om den brittiska regeringen ägnat sig åt något annat än intern maktkamp och fruktlösa brexitgräl med varandra, hade de kanske känt till att Irans regim befinner sig i ett trängt läge där de känner sig tvingade att kaxa tillbaka.

London borde också ha insett att Iran gärna undviker en öppen strid med USA. Regimens behov av att visa aggression utåt, har på senare veckor istället uttömts över EUs huvud trots att EU gjort sitt diplomatiska och kommersiella bästa för landet i dess svårigheter.

Sargade Storbritannien däremot, ställde alltså upp sig som ett givet byte.
`Sargat,´ för att Storbritannien har som sagt en nedbantad krigsflotta.
Och för att sedan en tid tillbaka har britterna jobbat på att skära av alla kontakter med sina naturliga allierade i EU. (Premiärminister Johnson valde t ex ordet ”bajskorv” i en BBC-inspelning nyligen när han talade om Frankrike.)

Sargat, också för att USA är inte mycket till allierad. Detta bevisades av USAs utrikesministern när iranierna vid ett andra försök lyckades beslagta ett brittiskt handelsfartyg.
”Storbritannien måste ta hand om sina egna skepp,” kommenterade Mike Pompeo diskussionen om ett svar på den iranska attacken.

Brittiske utrikesministern Hunt utan andra val, vände sig därför på måndagen till sina europeiska grannar med bön om att att bygga en maritim allians mot Iran och ”statspirater.”
Under brittisk ledning.
Hunt avslöjade att han har diskuterat med ett antal partners i EU (dock inte Sverige) men han ville inte berätta hur deras svar löd.

EU för sin del, har gjort allt för att undvika att Trump provocerar fram nya våldsutbrott i Mellanöstern.
Det är svårt.
Att Trump lämnade kärnvapenavtalet med Iran och införde ekonomiska sanktioner, är vad som skapat de akuta problemen för Irans regim.
Sanktionerna har skadat ekonomin seriöst och sänkt levnadsstandarden för vanliga iranier.
Sådant har tidigare lett till uppror mot regimen.

Till skillnad från USA höll EU fast vid kärnvapenavtalet och nekade införa nya sanktioner.
Därefter riggade EU ett fristående betalningssystem som ska tillåta företag att fortsätta handla med Iran trots amerikanska försök till bojkott.
Men det är rätt misslyckat.
Europeiska företag vet att de drabbas av amerikanska sanktioner om de inte gör som USA säger och få företag har vågat fortsätta handla med Iran.

Kommer EU nu att säga ja till Storbritanniens bön om en gemensam svarsaktion mot Iran?
Accepterar EU-grannarna att ingå i militära marina patruller som ska övervaka Irans uppträdande, ett Iran som EU gjort allt för att hålla på gott humör…
… för att rädda Storbritannien från en dumdristig aktion, som eventuellt skedde på amerikansk uppmaning?

Kanske.
Svaret från Paris är inte nej men ett kanske.
Fast knappast med krigsfartyg och inte under brittisk ledning.

Sedan får vi väl se hur många dagar som är över av de 100 som återstår innan Storbritannien den 31 oktober slutar vara EU-medlem.

Och vi får se vilken ton Boris Johnson använder när han vänder sig till EU med en begäran om att få ett utträdesavtal med bättre villkor.
















About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU