När Storbritannien nu officiellt lämnar EU kan Boris Johnson både ta åt sig äran som den som fixade det och som för det belönats med en historiskt stor majoritet i parlamentet. Hans segervapen var att säga ja till EU:s Brexitbud.
Hans nästa målsättning är att sitta kvar som premiärminister i minst tio år. Det kan bli möjligt om han använder samma taktik – säger ja till till EU:s handelsförslag.
Big Ben kommer inte att slå. Men Boris Johnson lovar att tala till brittiska folket på Facebook på fredag kväll för att deklarera att Brexit nu förverkligas.
Ute i verkligheten blir den enda skillnaden tills vidare att brittiska ministrar och diplomater inte längre får vara med på EU:s förhandlingsmöten och att Nigel Farage tillsammans med övriga brittiska EU-parlamentariker fått lämna sina platser. Storbritannien ingår i EU:s inre marknad och tullunion hela året och fortsätter följa EU:s regler och beslut.
Boris Johnson verkar gilla att sätta upp datum som heliga löften till väljarna, och han har säkerligen fått blodad tand efter valframgången, och har nu högtidligt lovat att Storbritannien ska upphöra att vara en ”vasallstat” den 31 december 2020.
För att kunna leva upp till det löftet måste han se till att förhandlingarna om ett handelsavtal mellan UK och EU klaras av på de återstående elva månaderna.
Det är i praktiken omöjligt med tanke på att handelsförhandlingar normalt tar 5-7 år. BoJo-regeringen har inte heller förstått följderna för brittiska företag av att upphöra vara en ”vasallstat”, med ett frihandelsavtal enligt samma modell som Kanada har med EU, varnar näringslivet.
”Business groups complain that such assertions reveal a chronic lack of understanding by ministers about the impacts of a basic Canada-style Free Trade Agreement on cross-border trade which one trade chief warned will “make or break” many smaller businesses.”
De varnar för ett byråkratiskt inferno med upp till 270 miljoner tulldeklarationer som måste fyllas i när UK blir ett tredjeland i handeln med EU. Det saknas 15-20 000 nya tullkontrollanter. Långtradare som kommer att tvingas sitta i veckolånga köer.
Alla frysbilar med lamm- och nötkött som kommer till gränsen måste kontrolleras för att se till att det inte bara är ompaketerat och innehåller kött från t ex Nya Zeeland. Alla bilar måste kollas för att se till att de uppfyller kraven på att minst 60 procent av delarna är tillverkade i Storbritannien eller något EU-land.
”Even if the UK Government signs a “zero tariff, zero quota” deal with the EU, businesses will still need to demonstrate that their products are sufficiently “made in UK” to qualify for the zero tariff rates. Professional trade experts warn that the cost of bureaucracy can often amount to the same, or even larger, than any tariff.”
Finansminister Sajaid Javid utlöste ett ramaskri från brittiskt näringsliv när han i en intervju anklagade företagen för att inte ha förberett sig tillräckligt sedan folkomröstningen 2016 på att Storbritannien nu ska upphöra med att följa EU:s regelverk.
“We’re talking about companies that have known since 2016 that we are leaving the EU.”
Bilindustrin varnade för extrakostnader på ”miljarder” pund om finansministerns planer förverkligas. Det rimmar också illa med Boris Johnsons löften till japanska bilföretag och brittiska bilarbetare under valkampanjen om att exporten och importen ska flöda lika friktionsfritt som i dag även framöver:
“It is absolutely vital we protect Nissan motors and we make sure people continue to invest in our country – and they will. The deal we have got ready to go, is that as I say, it does protect the supply chains and keeps them intact and makes sure we have complete equivalence when it comes to our standards our industrial requirements and the rest of it. As we come out, it is all protected”, försäkrade Boris Johnson under ett besök på Nissanfabriken i Sunderland.
Finansminister Sajid Javid har också snabbt försökt backa från sina tidigare uttalanden om att UK ska sluta följa alla EU-regler vid årets slut:
“We won’t diverge just for the sake of it”.
EU:s förhandlare har en plan för hur brittiska regeringen ska uppfylla kraven från näringslivet att det inte ska bli ett inferno när UK lämnar inre marknaden och tullunionen. Chefsförhandlaren Michel Barnier kallar det ”noll dumpning”.
Om Storbritannien fortsätter leva upp till samma krav på arbetsrätt, miljö, statsstöd mm som gäller i EU kan man komma överens om ett handelsavtal som gör att export och import kan flyta friktionsfritt även framöver. Det kallas ett åtagande om ”level playing field”.
EU-sidan har också anpassat sin plan för att uppfylla Boris Johnsons heliga löfte om ett avtal till 31 december 2020. Det är en plan, med ”stegvisa förhandlingar”, där centrala principfrågor klaras ut först och detaljfrågorna tas senare.
EU-källor pekar på att en sådan uppgörelse kan göras snabbt. De juridiskt bindande formuleringarna som fanns i Theresa Mays Brexitavtal om ”level playing field” kan lyftas över till ett frihandelsavtal mellan EU och UK. Det finns också sådana åtaganden i EU:s avtal med Sydkorea.
EU-sidan har redan en modell för det nya samarbetet mellan EU och UK uppritad, som kan vara klar att skriva under före årsskiftet.
Problemet med det här EU-budet för Boris Johnson är att han lovat Toryhögern att helt bryta med EU. Men han har brutit många ”heliga löften” tidigare.
BoJo lovade på nordirländska unionistpartiet DUP:s kongress att aldrig inrätta någon gräns för handeln mellan Nordirland och övriga UK. Det löftet bröt han och accepterade till skillnad från företrädaren Theresa May EU:s förslag om att Nordirland ska fortsätta ingå i EU:s inre marknad.
Det löftesbrottet gjorde att Boris Johnson kunde gå till val på att han levererat Brexit. Hans storseger i valet gör att han inte längre är beroende av DUP:s stöd i parlamentet.
Han är inte heller beroende av Toryhögerns stöd för att kunna få igenom sina förslag. Däremot behöver Boris Johnson visa alla de miljoner nya väljare han vann i bland annat tidigare starka Labourfästen att han inte för en politik som leder till massarbetslöshet när biljättar och kemikoncerner flyttar produktion till europeiska kontinenten.
Det är dessa väljare som är avgörande för att Boris Johnson ska kunna känna sig seger på att få sitta kvar i Downing Street även efter nästa val, och kanske efter nästa.
Boris Johnson kan lägga grunden till det genom att ta hjälp av Michel Barnier för än en gång kunna stoltsera med att han levererar ett handelsavtal med EU enligt den tidtabell han satt upp.
Det ”lilla” problemet med att förklara för de väljare som röstade för Brexit på vilket sätt UK inte längre är en ”vasallstat” till EU kanske kan fixas med att rättstvister om avtalet följs inte ska avgöras i EU-domstolen utan i någon annan internationell domstol – Efta-domstolen eller ICC:s skiljedomstol.