Boris Johnson vann Brexitomröstningen på en kampanj där ekonomiska argument slogs undan. Nu riskerar han att den brittiska unionen faller samman när skottar och nordirländare av samma skäl vänder United Kingdom ryggen. Men kanske kan en svensk modell att splittra väljaropinioner rädda UK.
Den brittiske premiärministern flög till Skottland på torsdagen i ett försök till charmoffensiv för att visa hur regeringen i London bistår skottarna i kampen mot coronapandemin, med extra statsbidrag, militärfordon och engelska ambulanser. Men de flesta skottar vill inte ha något besök av Boris Johnson; de tycker att Skottlands regeringschef Nicola Sturgeon hanterat pandemin mycket bättre än Johnson.
Nicola Sturgeons svar på Boris Johnsons besök är att hänvisa till de strikta reglerna under pandemin, att man inte ska göra ”onödiga resor”. I skotska medier är läsarreaktionerna ännu hårdare:
”I don’t think he should be allowed into Scotland, especially when I can’t see my family that happen to stay in England.”
”Get back to London you bumbling, blustering helmet.”
Den brittiska regeringens hantering av pandemin, med över 100 000 döda, har bidragit till ett ökat stöd för att Skottland ska lämna UK. En majoritet skulle rösta ja till ”Skexit” enligt opinionsmätningarna det senaste året.
Den skotska regeringen har i dagarna också lagt fram en plan för en folkomröstning om självständighet. Om regeringspartiet SNP behåller sin majoritet i valet lovade den ansvarige ministern att en ny folkomröstning ska hållas om att bryta upp den mer än trehundraåriga unionen med England.
Det är den brittiska regeringen som ska godkänna folkomröstningar, men justitieminister Michael Russell säger att Boris Johnson är välkommen att ”gå till domstol om han vill försöka stoppa skotska folkets val“. Självständighetsivrare har redan gått till domstol och hävdar att Skottland har rätt att hålla en folkomröstning utan godkännande av regeringen i London.
Boris Johnson har kategoriskt avvisat alla krav på folkomröstning och hänvisar till att 55 procent av skottarna röstade för att stanna kvar i UK i omröstningen 2014. Men Brexitomröstningen 2016 där över 60 procent av de skotska väljarna röstade för att förbli EU-medlemmar har ändrat förutsättningarna totalt, menar självständighetspartierna.
Skotska fiskare protesterar utanför Downing Street över förluster på 1 miljon pund varje dag på grund av Brexitavtalet med paroller som ”Incompetent government destroying shellfish industry!” Många av dem röstade för Brexit efter att ha hört Boris Johnson lova dem fortsatt fritt tillträde till EU:s inre marknad.
I Skottland har väljare som röstade för att stanna i UK 2014 startat ”NotoYes”-rörelsen. Initiativtagaren Michael Sturrock motiverar det:
”I have been stripped of my EU citizenship and watched in horror as the UK has turned away from our closest neighbours. Brexit is a nightmare. We have a homophobic, xenophobic Prime Minister whose party has presided over cuts to vital services and startling levels of inequality.”
Boris Johnson verkar ha insett att det inte räcker med att säga nej till en ny folkomröstning. Brittiska medier rapporterar om ”en kraftigt ökad aktivitet” på Downing Street och att regeringen inser att man inte kommer att kunna säga nej hur länge som helst.
De bästa argumenten är enligt regeringens rådgivare att Skottland skulle förlora stort ekonomiskt på att lämna unionen. Boris Johnson pekar på de många miljarder som gått till Skottland under bekämpningen av pandemin, och att regeringen planerar för satsningar på infrastruktur och teknologi.
Men det var samma argument som dåvarande premiärministern David Cameron var övertygad om skulle få brittiska väljare att rösta emot Brexit. Mängder av ekonomiska rapporter pekade entydigt på stora välfärdsförluster med att lämna EU. Slagordet ”Take Back Control” slog ut alla dessa rapporter. Identitetspolitiken vann när en majoritet tyckte att ”självständighet” var viktigare än ekonomin.
Därför har Boris Johnson svårt att framstå som trovärdig när han nu ska försöka övertyga skottarna om de ekonomiska vinsterna med att stanna i den brittiska unionen.
Johnsons parhäst i ledningen för Brexitkampanjen, Michael Gove leder regeringens arbete för att förhindra att UK faller samman. Skotska medier rapporterar om att Gove hållit möten med Labours tidigare premiärminister Gordon Brown, båda skottar och unionsivrare.
Gordon Brown varnar för att Storbritannien riskerar att bli en ”failed state”. Hans lösning är minskat centralstyre från London med ökat självstyre för Skottland, Wales, Nordirland och England.
Enligt skotska medier diskuterar brittiska regeringen att vid en eventuell folkomröstning inte bara ha ett klart ja- och nejalternativ utan också lägga till ett tredje alternativ med löfte om ökat självstyre för Skottland. En modell framgångsrikt använd i folkomröstningen om kärnkraften i Sverige 1980, som ledde till att inget alternativ fick majoritet.
Problemet är att det var med löften om ökat självstyre som Labour och Tories vann folkomröstningen i Skottland 2014. Och sedan dess har självstyret stärkts, men i stället för att öka stödet för den brittiska unionen har det stärkt kraven på självständighet.
Problemet för Boris Johnson är att missnöjet mot hans styre också växer i Nordirland. Även där röstade en majoritet emot Brexit, och när Brexitavtalet nu är klart upptäcker de att Nordirland är kvar i EU:s inre marknad samtidigt som förbindelserna med övriga UK försvårats.
Det finns i dag ingen majoritet för att lämna UK och återförenas med Irland i en ”Nexit”, men en majoritet är för en folkomröstning inom de de närmaste åren. Och med tanke på utvecklingen där Nordirland ekonomiskt knyts allt närmare Irland och stödet för en återförening av den irländska ön är störst bland unga lär Boris Johnson vara orolig även för Nordirlands framtid. Samtidigt som den irländska regeringen satsar miljarder i gränsprojekt och lovar fortsätta betala för unga på Nordirland som vill delta i EU:s Erasmusprogram när UK hoppar av,
Även på Nordirland är Boris Johnson den som har sämst förutsättningar för att vinna stöd av väljarna. Hans företrädare Theresa May hade förhandlat fram ett avtal som inte skapade någon gräns mellan Nordirland och övriga UK. Det avtalet röstade Boris Johnson nej till och ersatte det med ett aval som innebär att Nordirland sätts på undantag i UK med gränskontroller mot övriga Storbritannien.
Efter Brexitavtalet på julafton i fjol var det svenska ledarsidor som förutspådde att Boris Johnson skulle sitta säkert som premiärminister ända till 2030. När han nu riskerar att leda UK mot upplösning riskerar hans tid på Downing Street att bli avsevärt kortare.
Även efter coronapademin väntar en dramatisk period i brittisk politik. Statsvetare pekar på att de centrifugala politiska krafterna i Skottland och Nordirland som uppstått till följd av Brexit inte kommer att försvinna. Det är svårt att argumentera för sammanhållningen av den brittiska unionen i post-Brexitvärlden.
“There is a sense of a union in peril … a struggle to articulate the case for the union in a post-Brexit world,” said Brown Swan, a fellow at the Center on Constitutional Change in Edinburgh.
“If you see independence happening in Scotland, does Scotland become the tipping point?”