Boris´ skott mot EU retade istället upp USA

Fred på Nordirland engagerar amerikaner väldigt mycket.
Därför får Boris Johnson smäll på fingrarna från Washington nu.


Det var nog tänkt som ett inspel i EU-förhandlingarna när regeringen Johnson gick ut och högljutt deklarerade att Storbritannien tänkte bryta mot utträdesavtalet med EU – men den starkaste reaktionen kom från något oväntat håll – från USA.
(Och från Irland, förstås, vars vardag vi talar om att rubba.)

Utträdesavtalet är designat för att rädda den vapenvila* som parterna i stridigheterna på Nordirland undertecknade 1998, under överseende av Irland, Storbritannien, USA och EU.
EUs roll i fredsförhandlingarna var obefintliga men existensen av gränsfriheten mellan EU-länder, gjorde avtalet praktiskt genomförbart.

När Storbritannien lämnar EU återuppstår dock problemet. EU måste – enligt sitt fördrag – ha gränskontroll mot ett främmande land (Storbritannien).

I utträdesavtalet försökte man lösa detta så att ingen hård gräns skulle behöva sättas upp på ön Irland. Avtalet mellan EU och Theresa May var att man skulle ha minimalt med kontroller överhuvudtaget – men med försäkringen att om smuggling utbröt i stor skala in till EU av undermåliga varor – så åtog sig hela Storbritannien att ingå i EUs tullunion fram tills problemet lösts.

Boris Johnson tog dock över som brittisk premiärminister innan May-avtalet godkänts i brittiska parlamentet.
Han tog bort Nordirlands-lösningen ur avtalet och ersatte den med en tullgräns mellan Nordirland och Storbritannien.

Nu tänker Johnson bryta mot detta avtal med argumentet att det upprättar en gräns mellan Nordirland och Storbritannien.
Johnson-regeringen har sedan förstärkt sina argument med att de måste kunna bryta avtalet eftersom EU har hotat Nordirland – eller möjligen hela Storbritannien, det är oklart – med mat-blockad.

Lustigt nog verkar amerikanska politiker inte tro på premiärminister Johnsons uttalanden. De skjuter direkt in sig på risken för freden på Nordirland, om avtalet rivs upp av britterna.

Kongressens “speaker” Nancy Pelosi var först ute och deklarerade att det finns “absolut ingen chans” att USA sluter ett handelsavtal med Storbritannien om britterna hotar Nordirlands-avtalet.

Kongressen har veto på handelsavtal så detta är inte något som en välvillig president i Vita Huset skulle kunna rädda.

Den reaktionen kommer inte bara från demokrater. Även republikaner har sänt ut en hälsning till regeringen Johnson i ett direkt brev: där de varnar för “de förfärliga konsekvenser” som Johnsons hot kan medföra och understryker att de helhjärtat ställer sig bakom Nancy Pelosis besked – det blir inget handelsavtal med USA för britterna i så fall.

Johnsons utrikesminister Dominic Raab tog de amerikanska reaktionerna med stort lugn och lovade i pressen att han skulle förklara läget för Pelosi, så snart han kom till USA.

Det gjorde han. I Vita Huset höll han ett litet anförande där han förklarade att det var inte britterna som hotade Nordirlandsavtalet utan det var tvärtom EU som utgjorde hotet, eftersom EU hade “politiserat avtalet”.
Han la också till att “vi har inte gjort nåt än,” och att “det är bara en försiktighetsåtgärd” (alltså, att brittiska parlamentet ombetts godkänna att Stobritannien bryter mot internationell rätt).

Raab övertygade inte.
Presidentkandidaten Joe Biden tweetade efteråt sin åsikt:
“Nordirlandavtalet kan inte tillåtas falla offer för brexit. Ett handelsavtal med USA för Storbritannien hänger på respekt för avtalet och att ingen hård gräns kommer upp. Punkt slut.”

Strax därefter sände också Pelosi sin fortsatta uppfattning där hon – även om hon artigt tackade för Raabs försäkranden – underströk att kongressen var stolt över Nordirlandsavtalet, tänkte fortsätta försvara det och att om det riskeras, blir det inget handelsavtal med USA.

Och som om inte det resultatet var illa nog från Raabs resa, så meddelade president Trumps egen Nordirlands-utsände Mick Mulvaney, att en hård gräns på Irland (vilket regeringen Johnson föredrar) ligger i ingens intresse, Nordirlandsavtalet måste skyddas”.

Varför är amerikanerna så engagerade i vad som händer på den irländska ön?
Ett skäl är den stora irländska befolkningsgruppen i USA, ättlingar till miljoner irländska invandrare.
Och de har lärt USA att älska irländska traditioner. Hör bara hur författaren Bonnie Greer från Chicago förklarar varför hon protesterar mot brittisk hantering av Nordirland:




Som någon irländare skrev på twitter – den där speciella relationen som britter gärna talar om i samband med USA, den finns uppenbarligen… fast mellan irländare och amerikaner.


* Nordirlandsavtalet korrekta namn är långfredagsavtalet eller “Good Friday-agreement” men vissa anser att det är mer politiskt korrekt att kalla det “Belfast-avtalet”.