ANALYS. Skadan som brexit kan vålla EU-samarbetet är redan gjord.
Paradoxalt nog är det kanske bara ett nej till EU från britterna i folkomröstningen den 23 juni som kan vända skutan, skriver EU-journalisten Ylva Nilsson.
Publicerad i Utrikesmagasinet 2016-06-17
EU:s styrka är som bekant storleken – att många länder enas och agerar tillsammans har gett Europa en oerhörd tyngd på världsscenen. Men att agera gemensamt och solidariskt, istället för nationellt, är aldrig enkelt för en nationell politiker.
I EU utgörs priset för solidaritet ibland av pengar, ibland av att en regering måste godta ett kompromissbeslut.
Kostnaden är direkt och tydlig.
Vinsten av solidaritet är betydligt luddigare och ligger ofta längre bort i tiden; att ta del av den gemensamma marknaden, att vara del av en grupp för att stå stark mot ett mäktigt och hotfullt grannland, att få stöd vid akuta kriser…
Skickliga navigatörer
Politikerna i Europa har trots det länge valt solidariteten, med dess kortsiktiga nackdelar.
De har dock kunnat förhandla bort de värsta direkta skadorna. EU har varit extremt skickligt på att navigera mellan nationalstaternas krav på diverse undantag – för att rädda en regerings ansikte eller omval – och ändå kunna hålla fast en gemensam front mot yttervärlden.
Exemplen är många. Sverige skaffade sig undantag för snuset, Finland fick hela landet klassat som extra bidragsberättigat,
Spanien har uppburit regionalbidrag längre än ekonomin förtjänat, tysk kol- och bilindustri får ständiga uppskov med miljökrav.
Men brexit-avtalet som David Cameron har fått, tippade ohjälpligt den delikata balansen.
I brittisk EU-debatt är solidaritet inte en term som går hem.
Storbritannien var redan före brexit-debatten det EU-land som undantas mer än någon annat. Storbritannien betalar till exempel inte full avgift till EU-budgeten, har inte lyft gränskontrollerna mot EU, ingår inte i euron, har sagt nej till polissamarbetet (för att delvis klättra ombord igen), ingår inte i bankunionen trots att man har Europas största kapitalmarknad och har förhandlat sig ur det arbetsrättsliga kapitlet (för att även här, kliva ombord igen).
Cameron ville ha mer
Men Cameron ville ha mer….