Medan Storbritannien och Theresa Mays genomlevde en ödesdag var EU sysselsatt med inrättandet av ett försvarshögkvarter i Bryssel.
EU har gått vidare – brexit och engelsmännen får klara sig själva.
Det var meningen att brexit-förhandlingarna skulle inledas den 19 juni men vad ska hända nu?
För EU-sidan spelar det mindre roll.
”Vi är klara att börja när ni vill”, sa Jean-Claude Juncker, EU-kommissonsordförande, på fredagen.
”Klockan tickar”, påpekade konservative gruppeldaren i parlamentet, tyske Manfred Weber.
”Vi vet inte när det börjar men vi vet när det slutar”, varnade rådsordförande Tusk.
.
EU-sidan har gjort det enkelt för sig, brexit har packats ihop i ett paket och överlämnats till chefsförhandlare Michel Barnier.
Där står i punktform vad som ska förhandlas och en tidtabell som slår fast i vilken ordning och hur mycket tid man vill lägga på de olika delarna.
Allt är offentligt.
Detaljerna kan britterna tala med Barnier om men utgångspunkten är:
Storbritannien är välkommet att samarbeta med EU men på EUs regler och mot lämplig betalning.
På det viset ska EUs stats- och regeringschefer slippa en ovälkommen repris på Greklands-förhandlingarna över skuldkrisen – månader av förberedelser, nattmanglingar som slutade i överenskommelser… som sedan grekerna inte kunde eller ville driva igenom i sitt parlament därhemma.
Och så börjar man om…
Nej tack.
EUs regeringschefer behöver lägga sin tid på större saker, som USAs tillbakadragande från världsscenen och uppseglingen av Ryssland, Kina och nya konflikter i Mellanöstern.
Som sagt, ett militärt högkvarter och mer försvarssamarbete är det nyaste – saker som britterna har hindrat övriga ifrån att göra fram till nu med sitt veto.
Därefter är EU-planen att sy ihop ett starkare valutasamarbete.
Euroländerna tänker inte låta sig dras omkull i några dollarkriser – i euron har de världens näst största internationella valuta och de planerar att stärka den.
Alltmedan britternas premiär- och utrikesministrar flörtar med Turkiets, Saudiarabiens och USAs ledare som framtidens alternativ till EU..
Det var premiärminister Theresa May som valde startdagen för brexitförhandlingarna, den 29 mars 2017.
Hon borde kanske ha formulerat en förhandlingsposition också.
Istället chansade hon på att söka väljarnas stöd för att gå ut hårt och konfrontatoriskt mot EU.
Det sa dock väljarna tydligt nej till igår.
Idag är det en tidsfråga hur länge hon leder den brittiska regeringen.
Hennes Tories är inte ett förlåtande parti.
Förmodligen kommer nästa premiärminister föredra ett nyval, framför att regera i den minoritetsposition som May har dragit på Tories genom gårdagens val.
Nyval skulle förstås stjäla mer brittisk energi vilken kunde användas till brexitsamtalen.
Inte bara har starten för de konkreta samtalen försenats med Mays påhitt, men britterna har snart förlorat den lilla respekt som européerna eventuellt hade kvar för dem.
När den 29 mars 2019 närmar sig kommer Storbritannien tvingas vädja till 27 EU-regeringar att bevilja dem mer förhandlingstid.
Britterna hade aldrig en stark förhandlingssits mot EU men nu är den nära noll.
Theresa May har självmant lyckats försämra ett redan riktigt dåligt läge.
Klockan tickar.