Theresa May tvingades backa inför hotet om ett uppror i regeringen och gå med på ett uppskov med EU-utträdet.
Jeremy Corbyn tvingades backa inför hotet om massavhopp från Labour och gå med på att kräva en ny EU-folkomröstning.
Det är dramatiska kovändningar men risken kvarstår för att Storbritannien lämnar EU utan ett avtal med ekonomiskt kaos som följd. ”Klippkanten” flyttas bara tre månader framåt.
Den brittiska premiärministerns framförhandlade Brexitavtal avvisades med över 200 röster i parlamentet, ett historiskt stort nederlag. Men Theresa May har hängt kvar och med alla metoder försökt skjuta upp det slutgiltiga avgörandet i hopp om att hotet om ”The cliff edge” den 29 mars skulle göra att hennes avtal ändå accepterades.
Hon stod fast vid den strategin ända till måndag eftermiddag på en presskonferens efter EU-Arabtoppmötet, trots att hennes försök till omförhandling på nytt avvisats av Tysklands Angela Merkel, Hollands Mark Rutte och övriga EU-ledare. Men efter att ha fått telefonsamtal från London om att 23 ministrar och statssekreterare haft ett hemligt möte och att minst ett dussin ministrar var beredda att hoppa av och rösta emot hennes tvingades hon till sin kovändning. Tre ministrar gick ut öppet i Daily Mail med sitt hot:
”If the Prime Minister is not able to make this commitment, we will have no choice other than to join MPs of all parties in the House of Commons, including fellow ministers, in acting in the national interest to prevent a disaster in less than five weeks’ time that we may regret forever. ”
Theresa May som hittills ansträngt sig för att inte göra sig osams med Brexitörerna i partiet såg nu risken för att hennes regering skulle falla ihop. Efter ett troligen stormigt regeringssammanträde på tisdagsmorgonen mellan de olika fraktionerna kom Theresa May med helt nya besked i parlamentet och nya datum:
Den 12 mars blir en ny omröstning om Brexitavtalet, med eventuella ändringar.
Den 13 mars: Om regeringens avtal som väntat röstats ner än en gång ska parlamentet få ta ställning till om det accepterar att UK lämnar EU utan avtal den 29 mars.
Den 14 mars: Om parlamentet dagen innan som väntat röstat nej till No Deal ska parlamentet få rösta om det vill gå till EU och begära uppskov med EU-utträdet.
På det här sättet hoppas Theresa May kunna hålla ihop regeringen åtminstone ett tag till. Hon hoppas också desarmera en motion av bland andra Labours Yvette Cooper om att parlamentet ska besluta att just rösta om att skjuta upp EU-utträdet. May vill hålla illusionen vid liv om att det är regeringen som styr brittisk politik, och inte parlamentet.
Theresa May deklarerade också att det bara kan bli en ”kort förlängning”, som längst till slutet av juni. På så sätt slipper Storbritannien delta i EU-valet den 26 maj, eftersom det nya parlamentet samlas och konstitueras den 2 juli.
Brexitörernas ledare Jacob Rees-Mogg var klart irriterad över Mays kovändning och det efterlängtade EU-utträdet inte blir av den 29 mars. Men han konstaterade att regeringens nya plan bara innebär att ”The cliff edge is moved back” till slutet av juni.
”Parlamentet kommer även nästa gång av allt att döma rösta nej till premiärministerns avtal, sade Rees-Mogg till Sky News.
Labourledaren Jeremy Corbyn har pressats till en minst lika stor kovändning som också hände på måndagskvällen. Efter att åtta parlamentsledamöter hoppat av och bildat The Independent Group hotade många fler att följa efter.
I parlamentet deklarerade nu Corbyn att Labour vill ha en ny folkomröstning, där väljarna får ta ställning till resultatet av Brexitförhandlingarna. En omröstning där alternativen är Brexitavtalet mot att UK stannar som EU-medlem. Corbyns närmaste hävdade att Labourledaren då kommer att mana till Remain-röstning.
Men liksom Theresa May gör en taktisk manöver för att hålla ihop regeringen utan att ändra målet att få igenom sitt Brexitavtal är Jeremy Corbyns kovändning av allt döma bara en taktisk manöver.
Labourledningen vet att risken är liten för att få igenom ett beslut om en ny folkomröstning i parlamentet. En sådan skulle riskera en total splittring av partiet.
Men genom att öppna den Pandoras ask som kravet på folkomröstning innebär kan risken för en No Deal göra att en stor grupp av Toryledamöter också är beredda att rösta med Labour när ”klippkanten” närmar sig i slutet av juni.
Vi kan räkna med fler kovändningar i det kaos som pågår i ”parlamentarismens vagga”, House of commoms i Storbritannien.