Britterna satta på plats – fast sen kom Löfven

Theresa May tog en rövare på EU-toppmötet:
”Låt oss i förväg ta bort EU-medborgarna ur brexitförhandlingarna och låta dem känna trygghet.”
Men ingen av EU-ledarna föll för sentimentaliteten.
Utom Löfven, då.

Utfrusen? De rörliga bilderna av premiärminister Theresa May som någon fångat inne på EU-toppmötet före helgen, demonstrerar ganska väl hur europeiska politiker ser på britter för tillfället.
Man ser dem inte.

Europa är inne i omvälvande tider och toppmötets stats- och regeringschefer hade många tunga ämnen de behövde resonera om – migrationen, Turkiet-avtalet, Donald Trumps maktövertagande, Putins ambitioner i Syrien.
Att prata med – eller ens om – britterna – står långt ned på dagordningen.

Därför fick ämnet Brexit 20 minuter över middagen – mindre än en minut per regeringschef.
Theresa May bad att få stanna men fick nej och måste gå därifrån.

Syftet med att alls lyfta Brexit med regeringscheferna var att slå fast tågordningen för förhandlingarna med Storbritannien om deras utträde.
(Det hela var överenskommet på lägre nivå i förväg, därför räckte 20 minuter.)

EU-kommissionen anförtros uppdraget att förhandla brexit – i form av fransmannen Michel Barnier.
Men EU-regeringarna tänker inte släppa kommissionen ur synhåll en sekund den här gången, de kommer att hänga över hans varje steg.

EU-rådets Donald Tusk får t ex placera en man i förhandlingarna tillsammans med Barnier, för att ge ”understöd” (det blir belgaren Didier Seeuws).
EUs ordförandeland för tillfället ( i vår är detta Malta) ska ha en gubbe med.
Och Barnier måste återrapportera allt som sägs och görs till utrikesministrarna och till ett antal snabbt hopsatta arbetsgrupper.

Europaparlamentet gjorde ett fräckt försök att få bli med-förhandlare.
Martin Schulz, avgående president för parlamentet, hotade att parlamentet annars tänkte underkänna varje avtal som förhandlarna når fram till.
Parlamentets egen Brexit-ansvarige (belgaren Guy Verhofstadt) gick längre och hotade att starta separata brexit-förhandlingar med Storbritannien om inte parlamentet får vara med.
Nå, kuppen om att skaffa sig utökad makt höll förstås inte men parlamentet ska konsulteras ofta.

I övrigt ligger den linje fast som EU-ledarna enades om i juni.
(Har Stefan Löfven glömt? Har EU-nämndens ordförande Åsa Romson inte läst tidningarna det senaste halvåret? Onsdagens fråga/svar-session i EU-nämnden mellan dessa två var häpnadsväckande okunnig från bägge parter).

Punkt ett blir skilsmässouppgörelsen – den kan bli otrevlig för Storbritannien har en utestående nota på 60 miljarder euro obetald.
Baserat på vad den brittiska regeringen meddelar att den önskar för framtida relationer med EU, diskuteras som punkt två en övergångsordning.
Detta är viktigt för näringsliv och medborgare som fortfarande inte har en aning om vad som väntar.
Punkt tre blir att förhandla ett nytt samarbetsavtal.

Theresa May försökte med en luring innan hon ombads åka hem från toppmötet.
Hon bad övriga ledare att i förväg göra en överenskommelse som räddar rättigheterna för alla de EU-medborgare som bor i Storbritannien och britter som bor i andra EU-länder.
Hon möttes av tystnad.

Nej, det var inte mobbing.
Det var det nationella intresset som talade.

Alla EU-regeringar har viktiga affärsintressen att rädda i skilsmässan med Storbritannien
Dessa tänker man försvara.
I förhandlingar kompromissar man om A för att skydda B.
I slutänden väger man allt man vunnit mot vad man förlorar, och bestämmer sig för att säga ja eller nej till paketet.

Att börja kompromissa bort saker innan britterna ens har visat EU artigheten att berätta vilka framtida relationer man önskar med sina grannar, vore rätt korkat.

När det gäller EU-medborgare utomlands så handlar det naturligtvis inte bara om européer i Storbritannien.
Det finns också sådär en 2 miljoner britter i övriga EU.
Många av dem bor i Spanien, har i högsta grad bidragit till att spanska huspriser stuckit i höjden och kostar spansk sjukvård en ansenlig summa eftersom sjukvård är ”gratis” i Spanien (= bekostas av skattebetalarna).

Nu finns internationella avtal (Wienkonventionen) som hindrar ett land att dra in hävdvunna rättigheter för legala invandrare.
Polacker i London och brittiska pensionärer på solkusten sitter hyggligt säkert.
Inget EU-land faller därför för finten att låta den brittiska regeringen slippa en inrikespolitisk huvudvärk utan att få något i utbyte.

Jo, möjligen ett EU-land.
Sverige.
Statsminister Stefan Löfven var den enda som kommenterade Theresa Mays försök.
Han sa till pressen att han tyckte det var väldigt positivt att hon ville lova skydd för EU-migranter i Storbritannien.

Nr 10 Downing Street blev kanske glada att de fick någon att svälja betet.
Men Löfven kommer inte göra dem glada särskilt länge, bara till att han har fått en bättre genomgång av sin stab om vad som gäller.

Sverige har också viktiga intressen att försvara, nämligen, och då tänker jag inte på de Londonsvenskarna som väl generellt har visat sig ganska duktiga fram till nu på att klara sig i livet utan svenska statens beskydd.

LO/TCOs brysselchef Karla Wixe tar upp ett centralt, skyddsvärt svenskt intresse i ett SVT-samtal (cirka 5.40 in i samtalet.)
”Vi ser en stor risk för att deras arbetsvillkor ska bli sämre. De hade ganska dåligt skydd från början.”

Som Wixe påpekar, var det EU som tvingade britterna att anpassa arbetsvillkoren för löntagare till en högre europeisk nivå.
Det satt långt inne. Britterna bromsade alla EU-försök till förbättringar av arbetsrättslig lagstiftning så långt de bara orkade och körde med opt-out från all arbetsrätt därefter.
Labours Tony Blair införlivade till slut brittiska arbetare i den europeiska gemenskapen när han kom till makten.

En uppenbar risk efter brexit är helt riktigt att britterna går tillbaka till att konkurrera med oss övriga i lägre löner och dåliga arbetsvillkor.

Särskilt eftersom britternas alternativ sätt att konkurrera med oss övriga genom dåliga arbetsvillkor, blivit inrikespolitiskt omöjligt.
Vad britterna gjorde efter att Tony Blair gått med på bättre brittiska arbetsvillkor, var att i stor mängd
importera i stor mängd polska, bulgariska och ungerska arbetare som tog vilka jobb som helst.

Där har brexitrörelsen gjort det svårt för en brittisk regering att fortsätta på det spåret med sin anti-invandringsretorik.

Men här drar sålunda LO ett streck i sanden.
Stefan Löfven måste försvara oss i förhandlingarna mot att i en framtida brexitvärld, bli utsatta för brittisk låglönekonkurrens.

Så det är inte läge att falla för Theresa Mays charmoffensiv riktigt än. statsministern.

 

 

 

 

 

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU