EU-kommissionen föreslår att utvidga tullunionen med Turkiet.
Det finns stora pengar att hämta i utökad handel för bägge parter.
Under den tidiga hösten regnade hoten från Istanbul om att droppa flyktingavtalet med EU om turkarna inte snart skulle få visumfrihet till Europa.
Men på senare tid har hoten tystnat.
Turkiet är sysselsatt med att kriga mot kurder i Syrien och Irak, rensa ut oliktänkande på hemmaplan, värja sig mot terrorism och med att införa presidentstyre.
Nu när parlamentet har godkänt president Erdogans planer att lämna över stora delar av sin egen makt till honom, fattas bara ett ja från en folkomröstning.
När EU-Turkiet-avtalet slöts i mars – som sedan döptes om till ”uttalandet” samt formellt blev ett avtal enbart mellan Grekland och Turkiet – lovade EU att ge turkarna visumfrihet till sommaren, om landet uppfyllde de villkor som gäller.
Turkiets ledare läste inte de sista orden i meningen och kände sig lurade av EU.
Omständigheterna har gjort det omöjligt att låtsas att Turkiet ens är i närheten av att vara en sådan rättstat som kan få visumfrihet till EU.
Visumfrihet har dessutom blivit en tvistefråga mellan europeiska politiker (rädda för inhemska invandringskritiska partier) , så till den grad att inte ens Ukraina – som anses uppfylla alla villkor – kunde ges visumfrihet utan bråk.
Även om de turkiska hoten har tystnat om att riva upp flyktingavtalet och skicka på Europa syriska flyktingar i massor, kvarstår nervositeten i europeiska huvudstäder.
Turkiet vill man hålla sig väl med just nu,
Därför lär EU-kommissionens förslag om att bygga ut tullunionen välkomnas.
Turkiet har varit i tullunion med EU sedan 1995 men enbart för varor.
Idén är att utvidga tullunionen till att också gälla jordbruksprodukter, tjänster och upphandling.
Det är inte fråga om att vara hygglig mot Turkiet.
Landet är EUs femte största handelspartner, vi köper och säljer för 140 mdr euro med Turkiet årligen.
Det bör totalt sett bli en vinstaffär för Europa alltså, även om vissa branscher (t ex jordbruket) kan ha skäl att frukta ny lågpriskonkurrens.
För Turkiets del vore affären också av godo, eftersom landets valuta och ekonomi har tagit mycket stryk av den politiska villervalla som råder.
En bonus är förstås om det kan få president Erdogan att vilja uppföra sig hövligt mot EU.
En promenadseger?
Inte säkert.
I slutänden kan just de politiska inslagen i relationerna bli vad som strandar försöken att utvidga tullunionen.
I Holland tvingades som bekant nyligen regeringen att gå emot ett handelsavtal mot Ukraina av EU-kritiker som fått folkopinionen att misstänka ukrainskt EU-medlemskap på något sätt ingick.
Det är inte otänkbart att någon politisk grupp kan utnyttja ett närmare Turkiet-avtal på samma sätt och lyckas bromsa förhandlingarna.
*Tullunion med EU är ett av alternativen som Storbritannien överväger. Nackdelen är att landet inte längre kan sluta egna handelsavtal med andra partners utan bara kan åka med på EUs. Turkiet har t ex flera gånger framfört irritation över att man inte får chans att förhandla med Kanada och USA om sina hjärtefrågor när EU förhandlar handelsavtal med dessa länder.