Jean-Claude Juncker uppför en förbryllande dans just nu i förhållande till Putins Ryssland.
Vad ska man tro?
I veckan hedrade EU-kommissionens ordförande ryske presidenten Vladimir Putin med sin närvaro vid Rysslands svar på Davos, ett ekonomiskt forum i St Petersburg.
Det får räknas som en propagandaseger för Putin.
Juncker har blivit hårt kritiserat för resan, särskilt i en tid av återkommande ryska militära provokationer, och när väst har ekonomiska sanktioner mot Ryssland över Ukraina.
.”Man måste fortsätta dialogen trots spänningar” slår Juncker bort kritiken.
Samtidigt uttalar han sig för första gången – och mycket skarpt – mot ryska intressen i en annan strid, den om rysk gasexport till Europa.
Det sker i ett brev som läckt från kommissionsordförandes kontor.
På ena sidan i denna strid står åtta östeuropeiska EU-.regeringar, den polske EU-presidenten Donald Tusk och slovakiske energi-kommissionären Maros Sefcovic.
De ser Nordstream 2 som en säkerhetspolitisk risk, en chans för Ryssland underminera Ukrainas nuvarande roll som transitland till Europa och öka Europas beroende av rysk gas.
På andra sidan.står Ryssland förstås, vars statsägda Gazprom äger 50 procent av projektet och tyska kommersiella intressen (påhejade av förre förbundskanslern Gerhard Schröder).
Den ”tyska” halvan av Nordstream 2 ägs av tyska bolagen Eon, Wintershall, OMV, Engie och holländska-brittiska Shell.
EU-kommissionen har hittills inte varit tydlig med hur man ställer sig.
I praktiken kom ett slags svar om medgörlighet, när kommissionen i februari la fram ett stort energipaket vilket försvårar EU-länders möjlighet att sluta energiavtal med tredje land,
Kommersiella projekt undantogs så Nordstream 2 slapp alltså undan.
Förslaget säger bl a att alla EU-länder borde avkrävas en konsultation med Bryssel innan de tecknar nya energikontrakt med utomstående länder.
Bryssel ska sedan värdera kontrakten, framförallt utifrån om de bidrar till EUs strävan att minska sitt beroende från ett fåtal leverantörer – något som i högsta grad riktas mot storleverantören Ryssland.
Ändå valde EU-kommissionen att inte låta vetot gälla kommersiella energiavtal.
Efter Junckers kritiserade goodwill-resa till president Putin, läcker dock nu från kommissionsordförandens kontor ett brev.
Där tar ordförande Juncker för första gången ställning mot det ryska-tyska gasprojektet.
”Effekten av Nordstream 2 går långt utöver en legal debatt”, säger Juncker i brevet.
”Om Nordstream 2 byggs kan det ändra hela landskapet för gas i Europa…,”
”Ingen marknadsoperatör borde ges det slags dominans…”
Hårda ord och en glasklar markering från EU-kommissionen.
Kanske.
Men är Junckers ord att lita på?
Nyhetssajten Politico visar i statistik hur passiv Juncker har blivit i EU-angelägenheter.
Han har organiserat bort sig själv från EU-kommissionens dagliga arbete.
Han tillbringar mer tid i hemlandet Luxemburg än han gör i Bryssel.
I Bryssel är han osynlig, instängd på sitt kontor (där han telefonerar, enligt hans närmaste).
Skälet till denna overksamhet sägs vara hans sviktande hälsa men utöver njursten har inget sagts om vad som skulle fela honom..
Och brevet om Nordstream 2 med det hårda tonfallet, har hela stycken ordagrant kopierade från ett tal som hölls av energikommissionären Sefcovics till Europaparlamentet i februari.
Möjligen betyder Jean-Claude Junckers brev om Nordstream 2 helt enkelt ganska lite.