EU-ordföranden Donald Tusk levererade 32 sidor kompromisstext för att försöka undvika Brexit. Han har draghjälp av EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker som vill att Storbritannien omedelbart efter folkomröstningen ska få börja diskriminera nyanlända utländska arbetare. Men i de snåriga mångtydiga texterna är det till slut EU-regeringarna som fäller avgörandet, och David Cameron behöver stöd av östländernas regeringschefer för att kunna säga till de brittiska väljarna att han kan hålla löftet att minska arbetskraftsinvandringen.
”To o be, or not to be together, that is the question”, skrev Donald Tusk ödesmättat när han offentliggjorde sitt förslag till EU-regeringarna för nya regler för Storbritanniens medlemskap: ”New settlement for United Kingdom”
Den stora stötestenen har gällt brittiska regeringens krav att få införa ett fyraårigt stopp för skattesubventioner till lågavlönade utländska arbetare. Det har kategoriskt avvisats av främst regeringarna i Central- och Östeuropa som har många medborgare som arbetar i Storbritannien. Men Donald Tusk och EU-kommissionen försöker nu bakvägen ändå ge David Cameron möjlighet att införa denna form av diskriminering, i form av en ”nödbroms” som officiellt ska kunna användas även av andra medlemsländer.
EU-kommissionen utlovar ett förslag till lagändring av reglerna för den fria rörligheten som ska göra att om ett medlemsland drabbas av en exceptionellt stor arbetskraftsinvandring ska det kunna införa ”skyddsåtgärder”. Och kommissionen drar redan nu slutsatsen att Storbritannien är i ett sådant läge i dag:
”The European Commission considers that the kind of information provided to it by the United Kingdom shows the type of exceptional situation that the proposed safeguard mechanism is intended to cover exists in the United Kingdom today. Accordingly, the United Kingdom would be justified in triggering the mechanism in the full expectation of obtaining approval.”
EU-ordföranden Donald Tusk ger också David Cameron en hjälpande hand med ett förslag om att ändra EU-lagstiftningen för att ett medlemsland ska kunna sänka barnbidragen till utländska arbetare vars barn bor kvar i hemlandet:
”a proposal to amend Regulation 883/2004 on the coordination of social security systems in order to give Member States, with regard to the exportation of child benefits to a Member State other than that where the worker resides, an option to index such benefits to the standard of living in the Member State where the child resides;”
Det är märkligt att de två EU-företrädare – Juncker och Tusk – vars främsta roll är att se till unionens bästa, slå vakt om fördraget och förhindra diskriminering av något medlemsland eller medborgare är de som nu banar väg för att uppfylla David Camerons krav på att få diskriminera EU-medborgare.
Juncker och Tusk bedömer uppenbarligen hotet om Brexitseger i den kommande folkomröstningen att det är nödvändigt att tumma på EU:s grundläggande regler.
Men EU-topparna vet att deras bud också måste accepteras av de övriga 27 regeringarna. Därför läggs avgörandet för ett beslut om Storbritannien ska få diskriminera utländska arbetare i EU:s ministerråd, där beslutet kan fattas med kvalificerad majoritet. Det innebär att stoppet för skattesubventioner till nyanlända lågavlönade utländska arbetare kan komma att införas även om några östeuropeiska regeringar röstar emot:
”On a proposal from the Commission having examined the notification, the Council could, by means of an implementing act, authorise the Member State concerned to restrict access to in-work welfare benefits to the extent necessary. The implementing act would authorise the Member State to limit the access of Union workers newly entering its labour market to in-work benefits for a total period of up to four years from the commencement of employment.”
De övriga ändringarna för att tillfredsställa David Camerons vallöften är mer av kosmetisk karaktär.
– Icke euroländer som Storbritannien och Sverige ska kunna skjuta upp beslut som euroländerna är på väg att ta om det är oroliga för att de ska påverka dem negativt. Men de får ingen rätt att blockera besluten.
– Storbritannien ska också garanteras att EU:s övergripande mål om ”ever closer union” – allt fastare sammanslutning – inte tvingar landet att delta i fördjupade samarbeten mot sin vilja.
– EU-ländernas parlament ska få något mer att säga till om. I dag kan parlamenten protestera med ”gult kort” mot EU-lagförslag som man anser bör skötas på nationell nivå. Nu ska parlamenten få rätt att stoppa lagförslag med ”rött kort” – om en majoritet av medlemsländernas parlament, motsvarande 55 procent av rösterna i förhållande till varje lands storlek. Det här innebär troligen ingen större förändring eftersom en majoritet av medlemsländernas regeringar redan i dag kan stoppa lagförslag. Men i till exempel länder med minoritetsregeringar som i Sverige kan det ge EU-kritiska partier möjlighet att starta kampanjer mot lagförslag och därmed pressa regeringen att agera mot sin egen linje.
Premiärminister Cameron har dubbla roller de närmaste två veckorna – dels sälja in Donald Tusks bud som en stor framgång till de brittiska väljarna, dels resa runt i Östeuropa och övertyga Viktor Orban m fl att det kommer att ha mycket små effekter på dessa länders medborgare i Storbritannien.