Corona avslöjar sårbarhet – klarar EU maten?

Brist på mat, i Europa?
Coronakrisen påminner oss hårdhänt om att vi är sårbara vid avstängningar och kan behöva varandra i EU mer än vi tror, syd som nord.


Världen kommer att se annorlunda ut efter att den akuta coronakrisen en dag har släppt taget om oss.
Ett tips är att debatten om jordbrukspolitik – och därmed livsmedelssäkerhet – kan låta obekant.

EUs jordbruksministrar diskuterade ovanligt nog risken för brist på tillgång till mat, när de möttes i veckan (via video).
Det är förstås åtgärder mot coronasmittan, alltså att flera länder stängt ner sina ekonomier, som gjort samtalsämnet aktuellt för första gången efter andra världskriget.

EU-ministrarna kunde konstatera efter genomgången att det faktiskt råder (tillfälliga) brister på vissa varor beroende på de stängda gränserna där lastbilar har svårt att ta sig förbi, på att vissa fabriker har svårt att fungera under en lockdown, på att frukt- och grönsaksodlare har svårt på flera håll att få arbetskraft att skörda liksom att fiskare drar sig för att dra upp fisk när konsumenter undviker butikerna.

Financial Times berättar t ex om hur pastan som vi nyss hamstrade inför självisoleringen, börjat på Kanadas veteåkrar, transporterats till Italien för att bli pasta och sedan rest i lastbil över kontinenten för att nå våra butikshyllor.
Båtar och hamnarbetare, lastbilar och italienska fabriksarbetare är i coronatider alla plötsligt utsatta för oväntade störningar.

Frågan om livsmedelssäkerhet i meningen tillgång till mat – inte hygienen kring tillverkning och transport – har redan nått radarn på flera håll.
Perspektivet av en förlängd ”lockdown” skrämmer många makthavare i världen för det är inte så många år sedan bröduppror bröt ut i 30 länder samtidigt när priset på mjöl stigit drastiskt.

Flera länder har som försiktighetsåtgärd därför börjat hålla tillbaka sin export av vissa livsmedel, rapporterar New York Times. Vietnam till exempel, världens tredje största risexportör. Liksom Kazakstan, världens femte största veteexportör.
I Ryssland kräver branschen kring vegetabilisk olja en broms, liksom i Malyasia producenter av palmolja.

Irak och Quatar har börjat storhandla för att bygga upp beredskapslager av livsmedel.
Kina har beslutat hålla inne en del av sin veteproduktion medan köparländer som Marocko, Algeriet och Turkiet handlar extra kvantiteter med sänkta tullar för att bli mer attraktiva.
I Storbritannien har de stora livsmedelskedjorna gått samman i en grupp för att kunna möta ryckighet i leveranser som coronakrisen kan ge när nu hamnar, tåg- och vägtransporter har tagit en del smällar redan.

Detta är trots allt bara små och tillfälliga krusningar på en enorm global livsmedelshandel.
Mardrömmen skulle inträffa först om USA, en av världens största livsmedelsexportörer, fick för sig att hålla tillbaka för sin egen beredskaps skull och inga sådana tecken finns.

Ändå räcker denna konkreta påminnelse om att vårt sätt att organisera livsmedelsförsörjningen i Europa gör oss mycket sårbara.
I Sverige sägs vi uppskattningsvis importera hälften av allt vi äter. Hur länge kan vi klara oss i ett läge av avstängning från övriga världen – på grund av corona eller nästa skäl till global kris?

Till skillnad från Finland som har ett beredskapslager som ska räcka tre till tio månader, har Sverige ingen beredskap.
”Vi har inget system för livsmedelsberedskap. Det är något som behöver byggas upp i det nya civila försvar som har planerats under några år, säger Therese Frisell, expert på livsmedelsförsörjning till Sveriges Radio. 

I EU har återkommande budgetdebatter under senare decennier resulterat i att jordbruksdelen av budgeten krympt, från 75 procent 1985 till cirka 37 procent 2017 vari miljö, landsbygdsutveckling och fiske ingår.

I det liggande förslag till sjuårsbudget för EU som diskuteras, är ursprungsförslaget att åter skära ner på jordbruksstöden, nu med 4 procent vilket skulle ge realt sett cirka 15 procent mindre medel att fördela.
Minskningen applåderades särskilt av svenska politiker som länge haft ett horn i sidan till jordbruksstöden.

Argument för att behålla jordbruksstöden har enbart setts som ett sydeuropeiskt försök att gynna sig själv.
Med corona-glasögon skymtar istället perspektivet att sydeuropeisk livsmedelsproduktion vid en framtida kris skulle kunna bli vår räddning.

Budgetdebatten i EU har lagts på is under denna akuta fas av coronakrisen.
Men räkna med att det finns många som kommer att se på jordbrukssötd med nya ögon när den återupptas.

Efter att poliser blivit utnämnda till hjältar under terroristtider och sjukvårdspersonal under coronatider, kan det komma en tid när vi kommer tacka våra lantbrukare med att klappa från balkongerna?















About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU