Dags att se TTIP för vad det är (inte ett handelsavtal)

De flesta ”skulle-kunna-hända”- farhågor som europeiska fackförbund, miljö- och konsumentorganisationer haft om de transatlantiska förhandlingarna, tycks besanna sig.
USAs förhandlare tolkar i alla fall TTIP-upplägget precis som de gör.

USA kräver verkligen fri tillgång till Europaför sitt hormonkött och GMO.
USA förhandlar verkligen om förhands-insyn och broms i EUs lagstiftning så att amerikanska kommersiella intressen inte hotas av framtida lagar.

Det är en något man kan utläsa av dokument från den senaste förhandlingsomgången i TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) som offentliggjordes idag av Greenpeace Netherlands.

Dags att ta president Obama och EU-kommissionen på orden – de bygger ett partnerskap.

TTIP är mycket mer än ett handelsavtal.
Planen är att EU och USA slår ihop sina marknader,
Alla handelshinder ska bort och till handelshinder räknas , som vi sett, regler för varor och tjänster.
Man överlägger sedan gemensamt om framtida regler.

Dags också, för oss alla att ta ställning till detta som går så mycket längre än frågan om USA ska få sälja kött från djur uppfödda på tillväxthormoner i Europa.

Om EU och USA slår ihop sina marknader får vi en global marknad med 827 miljoner av världens rikaste konsumenter.
Väst regerar!

USAs dominans över världen befinner sig som bekant i en glidande utförsåkning.
President Obama har noterat att vapen inte gett USA mer makt.
Om man inte vinner kriget så återstår att vinna freden.
Ett sammanslaget EU och USA får en styrka som väl kan möta såväl Ryssland som Kina på uppgång.

Missar vi en chans till global maktbalans om vi säger nej till TTIP?

Men de läckta dokumenten demonstrerar även en annan sak.
EU har inte fattat sin egen makt.
I förhandlingarna tycks EU vara den part som bjuder till, som letar kompromisser och anstränger sig för att övertyga.
USA-förhandlarna bidrar med föga, nappar inte ens på det nya investerarskyddet som Bryssel försökt få till eftersom det ursprungliga möter kalla handen i Europa.

Nu är det faktiskt EU som erbjuder tillgång till 508 miljoner av världens rikaste konsumenter.
EU har en lagstiftningsapparat som fungerar – vill regeringscheferna ha TTIP så kommer det röstas igenom.
(…för regeringscheferna blir som kvittifierade av charmiga amerikanska presidenters närhet, de brukar falla till föga.)

USA däremot har ”bara” 319 miljoner konsumenter och en splittrad marknad.
Delstaterna fattar egna beslut i väldigt mycket vilket gör USA till en oerhört svårarbetad marknad för européer.
I princip måste ett företag etablera sig i varje delstat man vill göra affärer, upprätta kontakt med lokal bank, anpassa sig till lokal lagstiftning.

Dessutom avskyr delstaterna att följa Washington.
USAs president motarbetas av sin egen kongress.
Den amerikanska kongressen avskyr handelsavtal.

EU är den starka parten och borde diktera villkoren i förhandlingarna.

Om vi alltså vill ha en europeisk-amerikansk gemensam marknad?
EUs förhandlare borde vara ärliga och sälja in TTIP för vad det är.

Européerna kanske skulle bli mindre skeptiska om de visste vad de får.
Men ett simpelt handelsavtal som ändrar på ingenting i Europa, det är det inte.

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU