Det danska EU-motståndet har haft en tuff vecka.
Vänsterpartiet Enhedslisten beslöt vid sin kongress att i fortsättningen ställa upp till Europavalet.
Detta drabbar `Folkebevegelsen mod EU` som Enhedslisten hittills försett med både företrädare och med väljare.
På sin tid satt Folkebevegelsen på hela 4 av de danska mandaten.
Idag har man ett mandat kvar… och det sitter Rina Ronja Kari från Enhedslisten på.
Blir detta slutet för danskt EU-motstånd?
Nä. men kanske för Folkebevegelsen.
I senaste Europavalet tog ett annat nej-till-EU-parti fyra mandat:
Invandringskritiska Dansk Folkeparti.
Fast en av de fyra DF-arna hoppade av förra året i avsky över skum hantering med EU-medel (men behåller sin plats som politisk vilde).
Denna skumma hantering slog förra veckan hårt mot Dansk Folkepartis stora stjärna och danska Europavalets stora vinnare: Morten Messerschmidt.
Messerschmidt har i två utredningar belagts med fusk och slarv med EU-medel, och det så rejält att han åker på ett ersättningskrav på runt 3,8 miljoner kronor.
Ironiskt nog har Messerschmidt alltid gjort en stor sak av att bedrägeri mot EU är ett starkt skäl att vara EU-motståndare.
Han har rent av skrivit en bok om saken.
Men så snart han själv blev invald i EU-parlamentet drog han igång ett antal organisationer för att få maximal utdelning av bidrag, vilket han sedan använt för PR i Danmark – inte tillåtet förstås – och så försökt slippa undan redovisningen.
Ett tredje slag mot danskt EU-motstånd är EUs bristande intresse för det danska nejet till Europol i en folkomröstning december 2015.
Danmarks regering försöker för närvarande, på Folketingets uppdrag, förhandla fram ett nytt sär-avtal för att fortsatt få vara med i EUs polissamarbete.
EUs ovilja bottnar i att Danmark redan har ett sådant avtal.
Det var emellertid det avtalet som väljarna sa nej till, därtill ledda av Dansk Folkeparti, Folkebevegelsen, och Enhedslisten.
Trion av `Nej till Europol`-partierna lovade nämligen väljarna att Danmark lätt skulle kunna fortsätta med polissamarbetet även om de sa nej, och då med ett ÄNNU bättre avtal.
Bryssel skulle falla till föga om Danmark bara kom med ett folkomröstnings-nej i bagaget.
Men det går trögt, för att inte säga att det går inte alls.
EU-institutionerna känner nog en viss trötthet inför att hotas med folkomröstningar.