Danska statsministern har svårt idag att försvara sig mot floden av förolämpningar som Trump öser över hennes land.
Danmark är (liksom Sverige) alltför beroende av amerikansk militär.
Trumps erbjudande om att köpa Grönland lät som ett skämt. Förmodligen utan att reflektera blev den danska statsministern Mette Fredriksens första reaktion att kalla förslaget ”absurt.”
Förutom detta lilla ord ”absurt” har hon enbart varit artig, respektfull och hyllat relationerna med USA.
Hon till och med la in en träff med Grönlands premiärminister i Trumps besök.
Men ett enda ord räckte.
Den amerikanske presidenten kallar henne nu för ”nasty,” upprepat flera gånger på twitter och på flera presskonferenser. Han påstår att hon har förolämpat landet USA och inte bara honom själv, hånar Danmark för att det låter sig ”beskyddas” av USA och inte ens bidrar militärt på ett rimligt sätt.
Det är hårda ord för ett land som i decennier ställt upp på alla amerikanska presidenters krig, låter sina soldater (till skillnad från Tyskland och Sverige) slåss i de farligaste zonerna och som satsar rejäla pengar på sitt försvar.
Relativt, har Danmark förlorat lika många soldater i Afghanistan som USA har, påpekade bistert under natten en tweetande dansk ex-statsminister, Lars Lökke Rasmussen.
Danmark är ett europeiskt land som aldrig kritiserar Trump för hans migrationspolitik (tvärtom) och det enda landet i Europa som gjort som amerikanerna krävt av oss alla kring Östersjön, bromsat ryska gasledningen Nordstream II.
Ett land som när Trump överraskande i sista minuten meddelar att han vill besöka Danmark som en mellanlandning när han ändå ska till Polen – raskt drar igång värsta förberedelserna på kort tid, inklusive tvingar drottningen att bjuda in honom.
Det räckte med ”absurt,” så var Danmark i onåd.
Färska statsministern Fredriksen befinner sig nu i dilemmat att hon å ena sidan borde försvara sitt land mot denna anhopning av förolämpningar som USAs president öser över Danmark… vad ska hennes väljare annars tycka om henne?
Å andra sidan är hon tvungen att svälja och skölja för att rädda vad som räddas kan av de dansk-amerikanska relationerna.
För Donald Trump har helt rätt i att danskt försvar är helt beroende av amerikanskt beskydd.
Och det är här det borde ringa en riktigt högljudd varningsklocka för Sverige, ett annat nordiskt land som byggt upp hela försvaret kring idén att USA ska rädda oss om det smäller.
Här slänger Trump ur sig ett hot – inte för första gången – om att släppa loss inspärrade ISIS-krigare över Tyskland och Frankrike samt andra europeiska länder om vi inte gör som han vill.
Sverig är ett av de länder som tycks haft relativt sett flest sådana, i absoluta tal kring 150 stycken.
Försvarsminister Peter Hultqvist har idogt uppvaktat amerikanerna i några år nu för att få till nya samarbetsavtal där vi ger amerikansk militär tillträde till svenskt territorium i utbyte mot något obestämda löften från USA om skydd.
Det borde alltid ha stått klart att USA bara är att lita på så länge vi råkar ha gemensamma intressen.
Geografin gör att det inte alltid kan vara fallet.
Danskarna, som haft ett mycket tätare förhållande med USA via Natomedlemskapet och via sina deltagande i alla amerikanska krig, får se detta nu.
Danmark får som bekant inte delta i EUs försvarssamarbete efter en folkomröstning 1992 och saknar alltså alternativ till sin militära allians med USA.
(Jo, det är förstås Norden då, men hmmm…)
Bli inte förvånade om Donald Trump plötsligt svänger 180 grader och blir snäll mot danskarna igen.
Han vill ha Grönland.
Det är så här han förhandlar, alltid.
Först skrämmer han upp motparten.
Sedan blir han försonlig och erbjuder en uppgörelse.
Varför vill han ha Grönland?
Arktis och de militärstrategiska samt kommersiella fördelar som börjat bli högintressanta sedan isen smält.
Kina är redan väl etablerat på Grönland och har köpt in sig på Island.
Ryssland har kört ner sin flagga lite överallt i Arktis.
USA har halkat bakut.
Grönland är hans snabba lösning på den strategiska missen.
Hur mycket orkar Danmark stå emot?