Svenska facken hävdar att en EU-lag om minimilöner hotar den nordiska kollektivavtalsmodellen. Men i Finland som också har kollektivavtal stödjer facken EU-planerna på lagstiftning och anser inte att det hotar deras kollektivavtal.
Den som följer den svenska politiska debatten kan lätt få intrycket att ”Bryssel” vill att politikerna ska sätta lönerna och struntar i den ”nordiska modellen”, och att det bara är svenska politiker, fack och arbetsgivare som förstår det här med kollektivtal. Men det räcker med en snabb koll på nätet för att upptäcka en helt annan syn på EU-minimilöner i andra länder som har kollektivavtal, enligt den ”nordiska modellen”.
”Förslaget om europeiska minimilöner gynnar branschvisa kollektivavtal – Den hårda kärnan i förslaget är att främja en modell som motsvarar den finländska”. lyder rubriken på finländska LO:s hemsida om EU-kommissionens förslag.
FFC:s internationelle sekreterare Pekka Ristelä är övertygad om att en EU-lag även skulle gynna löntagarna i Finland,
Även löntagare i Finland och andra länder med högre lönenivåer skulle gynnas eftersom en höjning av de lägsta lönerna minskar löneklyftan och dämpar lönekonkurrensen mellan länderna.
Pekka Ristelä understryker att ett viktigt mål också är att minska fattigdomen och löneskillnaderna inom länderna, och menar att de finländska facken fått bra gehör för sina synpunkter och gör att det i själva verket stärker stödet för kollektivavtalsmodellen.
”FFC:s mål har varit en modell som gör det möjligt att höja minimilönerna i de EU-länder där lönenivån är låg, men samtidigt tryggar en lönesättning utgående från riksomfattande kollektivavtal i de länder där den modellen fungerar. Därtill har FFC, och den europeiska fackföreningsrörelsen i övrigt, önskat att EU-kommissionen ska stärka kollektivavtalens roll i hela unionen.”
I andra länder som har kollektivavtalssystem stöds EU-lagförslaget i Österrike, där cenralorganisationen ÖGB tycker att ”EU:s mål är vettiga”, enligt TCO:s tidning Arbetsvärlden. Även i Italien och Cypern stöds inriktning på lagstftning om minimilöner.
Det är bara facken i Sverige och Danmark som ser ett EU-direktiv om minimilöner som ett hot mot kollektivavtalen.
”Hela den svenska modellen hotas där fack och arbetsgivare gör upp om lönen i kollektivavtal”, är budskapet på svenska LO:s hemsida, om förslaget. Och LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin tycker att EU-parlamentets förslag om att skärpa kraven och höja ambitionsnivån för kollektivavtal är ”Katastrofalt”.
Det är svårt att förstå de dramatiska utspelen från LO efter att ha läst finländska LO:s bedömning. En förklaring kan vara skillnaderna i hur kollektivavtalen fungerar.
I Finland förhandlar fack och arbetsgivare fram ett kollektivavtal, som därefter enligt lag börjar gälla alla arbetsgivare i samma bransch. Det gör att det i praktiken finns lagstiftade minimilöner.
Medan framförhandlade kollektivavtal i Sverige och Danmark gäller de företag som skrivit under avtalet. Därefter kan facken ta upp förhandlingar med andra företag och kräva att de ska gå med på hängavtal.
De finländska facken anser att deras modell är framgångsrik. Myndigheterna får ansvar för att se till att avtalen följs även hos arbetsgivare som tar in stor andel utländsk arbetskraft. Medan det är upp till fackens ombudsmän att försöka kontrollera arbetsplatserna i Sverige.
De finländska facken har också varit framgångsrika när de gått till EU-domstolen och fått sin modell prövad. Företag som kommer till Finland från andra EU-länder måste följa lönebestämmelserna i de allmänt bindande finländska kollektivavtalen, har domstolen slagit fast.
Det finländska TCO-förbundet STTK gör en helt annan bedömning av EU-kommissionens förslag än de svenska facken. Maria Häggman, chef för internationella avdelningen, pekar på att förslaget vill stärka kollektivavtalen.
– Vi ser inte detta på samma sett som svenskar och danskar. Det är positivt att man vill stärka parterna och deras roll. Och det är väldigt bra att man uttryckligen vill göra det genom att stärka kollektivavtalen och kollektivavtalsbaserade modeller.