Därför svenskt ja med brasklapp till EU-minimilön – höjda krav på kollektivavtal

Regeringen fick riksdagens och fackens stöd för fotbytet att säga ja till lagförslaget om EU-minimilöner efter två års misslyckad kamp för att försöka stoppa det. Men det är ett “ja med brasklapp” eftersom parlamentets krav kan avslöja att många lågavlönade inte är skyddade av de svenska kollektivavtalen.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark läste upp ett långt uttalande på EU-ministermötet med det inte särskilt väl dolda budskapet att Sverige ändå är berett att rösta nej i slutändan om det blir några avgörande eftergifter i slutförhandlingarna med EU-parlamentet.

“Sverige har och kommer att fortsätta att motsätta sig all lagstiftning som skulle innebära en direkt inblandning i lönebildningen”.

Regeringens förhandlare anser enligt uppgifter till Omeuropa.se att de fått igenom flera viktiga förändringar i EU-kommissionens ursprungliga förslag som gör att lagförslaget inte påverkar Sverige. De vill nu sitta med vid förhandlingsbordet för att ha större chans att stoppa krav från parlamentet när Frankrike som EU:s ordförandeland inleder förhandlingarna vid årsskiftet, jämfört med att ha röstat nej på EU-ministermötet som Ungern och Danmark och därmed “hamnat på gärsgårn”.

Den kommande dragkampen handlar inte om Sveriges och andra länders rätt att ha kollektivavtal i stället för lagstiftning om minimilöner. EU-parlamentets lagförslag innehåller fler uttalanden till stöd för avtalsmodellen än EU-regeringarnas. Men parlamentet är också angelägna om att kollektivavtalen ska ge stärkta rättigheter åt så många lågavlönade som möjligt.

I EU-parlamentet har kravet på lagstiftning om minimilöner och verklig EU-solidaritet med utsatta grupper stått högt på agendan under många år. Därför vill man försäkra sig om att det blir en lagstiftning som verkligen leder till höjda minimilöner och inte ett direktiv med en massa undantag och hål som gör den verkningslös.

EU-parlamentet pekar på att en av sex heltidsanställda löntagare i dag inte tjänar tillräckligt för att få hushållsekonomin att gå ihop. I flera medlemsländer är de lagstadgade minimilönerna också mycket låga; i nio länder ligger de under “fattigdomsgränsen”. Lägst är minimilönen i Bulgarien på 332 euro/månad ( motsvarar 3 400 kronor), jämfört med 2 200 euro i Luxemburg:

“This directive aims to ensure adequate and fair minimum wages as a threshold of decency at national level, to improve living standards and to prevent and reduce poverty in the Union.”

+ Parlamentet vill nu ha en lagstiftning som tvingar medlemsländerna att se till att minimilönerna sätts på en nivå som ger “anständiga arbets- och levnadsvillkor” till alla löntagare. Regeringarna ska åläggas att utgå från bland annat köpkraft vid beräkningen.

Men EU-regeringarnas förslag ger i stort sett fria händer åt varje land att fastställa minimilön enligt “nationell praxis”.

+ Svenska regeringen är nöjd med att också ha fått igenom skrivningar som gör att konflikter om löner, uppsägningar mm ska avgöras enligt “nationella regler” och inte med gemensamma EU-regler.

+ Regeringen är också mycket angelägen om att stoppa EU-parlamentets krav på att det i portalparagrafen till direktivet slås fast att den nya lagstiftningen om minimilön ska gälla ”alla” arbetstagare. I EU-regeringarnas förslag finns inga krav på att löntagare som som inte omfattas av kollektivavtal ska ha samma rättigheter.

Det är ett viktigt krav för Sverige, som inte vill ha den finländska lönemodellen där kollektivavtalen “allmängiltigförklaras” och därmed gäller alla löntagare.

+ Regeringens förhandlare har också lyckats få bort tvingande regler om statliga ingrepp ifall kollektivtalens täckning går under 70 procent av arbetsmarknaden. I kommissionens ursprungsförslag krävdes lagstiftning eller gemensamma åtgärder av stat och arbetsmarknadens parter i sådana fall. I EU-regeringarnas förslag är det nu i praktiken frivilligt för medlemsländerna om de vill agera.

Men EU-parlamentet har kvar krav på statliga åtgärder, och sätter dessutom minimigränsen vid 80 procents täckning för kollektivavtalen.

“Such framework should be established in accordance with national law and practice, by law, The action plan shall be made public and notified to the Commission. The Commission shall monitor progress and inform the European Parliament and the Council annually in that regard.” enligt EU-parlamentets ställningstagande.

I Sverige beräknas kollektivavtalen täcka drygt 80 procent av arbetsmarknaden i dag. Men de svenska facken har haft stora tapp av medlemmar sedan Reinfeldt/Borg-regeringen drev upp avgifterna framför allt för LO-facken. Det gör att kollektivavtalen riskerar att täcka allt färre löntagare framöver. EU-parlamentets förslag skulle kunna leda till årliga granskningar av de svenska kollektivavtalen.

EU-parlamentet vill också att en stor del av de så kallade gigarbetarna, som i dag oftast arbetar helt utan avtal. ska få del av de förbättringar som en lagstiftning om minimilöner kan ge.

“Bogus self-employment occurs when a person is declared to be self-employed while fulfilling the conditions characteristic of an employment relationship, in order to avoid certain legal or fiscal obligations. Such persons should fall within the scope of this Directive”.

EU-kommissionen kommer nu med ett förslag som ska göra att flera “gigarbetare”, som transporterar mat i stora ryggsäckar under osäkra arbetsvillkor eller kör taxi med låga löner, blir klassade som löntagare i stället för som “enskilda firmor”. Kommissionen räknar med att drygt 4 miljoner gigarbetare kommer att bli “löntagare” genom direktivförslaget som presenterades på torsdagen.

“Brussels also estimated that by reclassifying workers, people who earn below the minimum wage would see a collective increase of up to €484m in earnings a year”, skriver Financial Times.

Italiens arbetsmarknadsminister Andrea Orlando talar redan om att kombinera lagstiftningen om EU-minimilöner med arbetet för att förbättra villkoren för de snabbt ökande grupperna av gigarbetare:

“We could combine the two ideas together. Clearer rules for bargaining are also hooked to rules that define the minimum wage”.

Europafacket anser att EU-regeringarnas förslag om minimilöner och stärkta rättigheter för löntagare är urvattade och inte sätter tillräcklig press på medlemsländerna att lyfta lågavlönade ur fattigdom. Europackets ledning varnar för att ett svagt resultat kommer att gynna högerpopulistiska krafter i Europa:

“The proposed directive on adequate minimum wages is one of the last chances to prove to the millions of workers who cannot make a decent living from what they
earn that initiatives like the European Pillar of Social Rights are more than just windowdressing. A failure of the proposed directive in ensuring real improvements for minimum wage earners would further undermine the legitimacy of the European integration project and strengthen right-wing populist forces with a clear nationalist and anti-European agenda”.

Striden om lagstiftningen om EU-minimilöner är långtifrån över. Slutförhandlingen sker dessutom parallellt med vårens presidentvalskampanj i Frankrike. President Emmanuel Macron behöver vänsterväljarnas röster för att kunna säkra segern i den avgörande valomgången. Det kan göra att den franska regeringen vill undvika att hamna i konflikt med Europafacket och EU-parlamentet och är beredd till eftergifter i förhandlingarna om EU:s miminilöner.