I somras var han ”Mr Nobody” på en undanskymd tredje plats utan chans i racet. Nu har Francois Fillon vunnit två storsegrar och är favorit till att vinna presidentvalet den 7 maj. Det är viktigt att känna till de mörka krafter som ligger bakom den överraskande framgången. De förebådar en politisk backlash.
Fillon låg på 14-15 procent i opinionsmätningarna långt efter huvudkandidaterna Alain Juppé och Nicolas Sarkozy inför högerpartiet Republicans val av presidentkandidat. Men han fick 44 procent i första valomgången till allas förvåning.
Politiska kommentatorer försökte förklara det med att Fillon nog skött sig bra i tv-debatterna. Men det hade varit klokare att se på vad som hände några veckor före valet, den 1 september. Då deklarerade den politiska rörelsen Sens Commun (Sunt förnuft) att den beslutat stödja Francois Fillon som Republikanernas presidentkandidat.
Sens Commmun är en organisation som skapades ur proteströrelsen mot att ge homosexuella rätt att gifta sig och adoptera barn. La Manif pour tous visade katolska kyrkans stora inflytande när rörelsen mobiliserade till massiva demonstrationer 2013-14 med miljoner deltagare över hela landet.
S-regeringen drev ändå igenom lagförslagen, och La Manif pour tous har splittrats och försvagats. Men ur den katolska protestkampanjen har Sens Commun skapats med uttalad inriktning att påverka högerpartiet Republikanernas politik.
Med 9 000 aktiva medlemmar och 30 000 sympatisörer runt om i landet välkomnades Sens Commun och presidentkandidaterna ansträngde sig för att vinna deras stöd. Men ledningen tog snart avstånd från Nicolas Sarkozy för att han inte var tillräckligt rättrogen i deras centrala frågor. Medan man fann en sann meningsfrände i Francois Fillon.
Sens Commun berättar om hur Fillon läst deras program och strukit under rad efter rad där han var överens med dem. Fillon har också för rörelsen betryggande ”track record” – han har under sin politiska karriär tydligt sagt att han som katolik är emot aborter, som är en lagstadgad rättighet sedan 1975. Han röstade emot legaliseringen av homosexualitet 1982 och såg till att vara frånvarande när parlamentet röstade för samkönade äktenskap 2013.
Fillon har i tv-debatterna hävdat att han inte har några planer på att försöka stoppa rätten till abort och samkönade äktenskap. Men han har lovat att stoppa rätten för homosexuella att adoptera. Och Sens Communs ledare påpekar att Fillon har skärpt sina ståndpunkter i snabb takt under höstmånadernas samarbete.
Fillon har gjort medlemmar i Sens Commun till sina talesmän på tre politikområden under slutet av Republikanernas primärvalskampanj.
Sens Commun och Fillon har också samsyn om att göra kampen mot islamistisk extremism även till en kamp mot islam. I sin bok Defeating Islamic Totalitarianism, skriver Fillon:
“Let’s forget what’s politically correct. It is time to call a cat a cat and totalitarianism totalitarianism. Yes, the bloody invasion of Islamism in our daily lives prepares the way for a Third World War. Yes, the real question today is how we can overcome the terrible threat that has plagued France and the French. Enough contortions, enough demagoguery!”
I en intervju i Le Figaro förtydligar Fillon:
“There is not a religious problem in France. There is a problem linked to Islam.”
Sens Communs medlemmar och sympatisörer har varit mycket aktiva i tidningar och sociala medier sedan organisationen bestämde sig för att stödja Fillon. Och även om de bara är några tusen, har de haft stor påverkan enligt opinionsinstitutet Ifop. Deras medlemmar är ofta ledande utövande katoliker, och kan därmed framstå som förebilder för katolska väljare, även om den katolska kyrkan officiellt inte blandar sig i politiken i det sekulariserade Frankrike.
När det gäller homosexuellas rättigheter står Fillon till och med till höger om Front Nationals Marine Le Pen, säger Frédéric Martel, som undersökt hur frågan om samkönade äktenskap påverkar politiken runt om i världen, till Washington Post.
“Paradoxically, the former prime minister is one of the most conservative French politicians on the subject of the society, even more than Nicolas Sarkozy or Alain Juppé — even more so than Marine Le Pen.”
Under åren som premiärminister 2007-12 med Nicolas Sarkozy som president var det Fillon som hårdast drev kraven på att förbjuda mödrar att ha huvudduk när de kom med barnen till skolan och att införa totalförbud för heltäckande klädsel.
Washington Posts Pariskorrespondent James McAuley konstaterar:
”Fillon appeals to those nostalgic for a white, Catholic France that they remember as devoid of immigrants and sexual minorities.”
Valet av Francois Fillon som högerpartiets presidentkandidat lämnar en stor del av det politiska fältet helt öppet. Men vänstern verkar i dag totalt lamslagen och alla opinionsmätningar pekar mot en slutduell mellan Fillon och extremhögerns Marine Le Pen, där de olika center- och vänsterkandidaterna slås ut redan i första omgången.
Socialistpartiet ska utse sin presidentkandidat i januari, men i dag ser det inte ut som vänstern är förmögen att ta sig samman och samlas runt ett namn för att möta de båda högerkandidaterna. De ledande vänsterpolitikerna verkar mest intresserade av att föra fram sig själva, möjligen med sikte på presidentvalet 2022.
Förre finansminister Emmanuel Macron har redan lämnat regeringen och bildat en egen ”mittenrörelse”. Premiärminister Manuel Valls uttalade i helgen att han överväger att ställa upp som partiets kandidat, och president Francois Hollandes rådgivare svarade omedelbart med ett hot om att sparka honom. Och andra vänsterpartiet ställer upp med flera kandidater, där Jean-Luc Melenchon väntas dra drygt 10 procent av vänsterväljarna.
Francois Fillon blev nära bekant med Rysslands Vladimir Putin, och de båda dåvarande premiärministrarna hade många möten. Fillon har en klassisk gaullistisk hållning på det utrikespolitiska området. Han vill se Frankrike som en stormakt som konkurrerar och samarbetar, ibland med USA ibland med Ryssland.
I sin ideologiska kamp mot islam talar han nu om Ryssland som en samarbetspartner mot IS. Då kan han vara beredd att göra eftergifter till Ryssland på andra områden, som att upphäva sanktionerna.
Men i verkligheten är Frankrike inte längre den verkliga stormakten i Europa. Sedan Tysklands återförening har Frankrikes politiska inflytande minskat, och vad som blir kvar av Fillons utrikespolitiska proklamationer om han blir president återstår att se.
Med Fillon som Frankrikes president, uppbackad av den reaktionära katolska lobbyn, och Donald Trump som USA:s president, uppbackad av den kristna högern, hotar en backlash för kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter som kan få långsiktiga effekter. Trumps makt över tillsättandet av domare i amerikanska högsta domstolen kommer att påverka lagstiftningen för många år framåt. Liksom de reaktionära krafter som mobiliseras och kan få ett fotfäste i den franska administrationen på alla nivåer efter president- och parlamentsvalen.