Socialdemokraternas desperate kanslerskandidat Martin Schulz har kastat in Turkiet-kortet i den tyska valrörelsens slutskede i ett försök att framställa Angela Merkel som en försvarare av president Erdogans auktoritära regim. Merkels svar blev ett omedelbart förslag om att EU ska avbryta eller frysa medlemsförhandlingarna.
EU:s mångåriga diplomatiska balansakt för att stödja den demokratiska utvecklingen dras på det här sättet in i en nationell valrörelse, och de största förlorarna riskerar att bli den demokratiska oppositionen i Turkiet.
– Avbryt inte förhandlingarna EU! Turkiet består inte bara av ett regeringsparti, manade ledaren för det största oppositionspartiet CHP, Kemal Kılıçdaroğlu, när motståndarna mot Erdogan genomförde en protestmarsch från Ankara till Istanbul.
”We held a referendum and more than 50 percent want democracy in this country. So, relations with the European Union need to be kept healthy and consistent, not suspended. In this regard, I hope that they [the EU] support our search for justice and decide to sustain relations with Turkey… because justice is not a concept only for Turkey, but for all humanity,” argumenterade Kılıçdaroğlu.
Redan när EU 1999 sade ja till Turkiet som kandidatland hade demokratiaktivister och människorättsorganisationer i landet under lång tid drivit på för att övertyga EU-ländernas regeringar om att det skulle underlätta deras svåra arbete.
– Vi tror att om Turkiet accepteras som kandidatland kommer vi som verkar för mänskliga rättigheter att få större inflytande, och vi
kommer att kunna nå den människorättsstandard vi eftersträvar mycket snabbare. Det säger Nazmi Gür till DN. Han är generalsekreterare i Föreningen för mänskliga rättigheter, Turkiets största och äldsta människorättsorganisation med 16 000 medlemmar i 42 lokalavdelningar.
Och inför EU-toppmötets beslut om att inleda medlemsförhandlingarna i december 2004 kunde DN berätta om förhoppningarna hos kurder och andra förtryckta i landet.
Adile Ciceh är en av fyra miljoner kurder som lever som flyktingar i sitt eget hemland Turkiet. De fördrivna kurdernas svåra lott är en av Turkiets stora olösta människorättsfrågor. Men Adile Ciceh hoppas på EU.
– Jag vill att Turkiet ska bli medlem i EU för att vi ska få mer demokrati och mänskliga rättigheter, säger hon.
– EU är det enda hoppet för att Turkiet ska få demokrati och mänskliga rättigheter. Om inte Turkiet blir medlem av EU kommer vi att för evigt sitta fast som ett Mellanösternland, säger transsexuella Melike Demir.
EU:s stats- och regeringschefer tog beslutet enhälligt vid toppmötet, trots motstånd från såväl Vatikanen som Europas kristdemokratiska partier som inte ville öppna för ett stort muslimskt land i EU.
Men därefter har bromsklossarna slagits på från flera andra håll, främst från Frankrikes efterföljande president Nicolas Sarkozy och från Cypern. Förhandlingarna har gått på sparlåga och helt stoppats på flera förhandlingsavsnitt utan några verkliga framsteg i många år. Och Tayyip Erdogan har varit snabb att utnyttja motståndet från EU-håll som argument inför hemmaopinionen för att söka samarbete åt andra håll i världen och för att strunta i de krav på demokratiska reformer som oppositionen och EU-kommissionen krävt.
Den politiska oppositionen i Turkiet anklagar också EU för att med sitt motstånd ha underlättat för president Erdogan att underminera demokratin i landet.
Kader Sevinc, representative to the EU of Turkey’s main opposition Republican People’s Party (CHP), said the bloc’s inner circles know in their hearts that they have been wrong about Turkey “but don’t want to admit they made a mistake.”
“Unfortunately, the stalled accession process has undermined the EU’s positive role in the transformation of the country, and has played a role in the deterioration of Turkish democracy. Thus the EU must be more consistent toward Turkey, and cognizant of the challenges the country and its progressive forces face.”
Efter det misslyckade kuppförsöket i fjol och president Erdogans massarresteringar och massavskedanden av politiker, journalister och påstådda ”Gülen-anhängare” har kraven på att EU ska bryta med Turkiet höjts från många håll. EU-parlamentet har med stor majoritet krävt att förhandlingarna ska frysas.
Men EU-kommissionens hållning har varit att inte ge president Erdogan chansen att spela martyr inför hemmaopinionen genom att EU tar det officiella steget och beslutar att Turkiet inte längre anses värdigt att bli medlem. I stället har linjen varit att låta medlemsförhandlingarna stå och stampa, och framföra hård kritik mot den turkiska regimen för hur den underminerar demokratin. Samtidigt pressas Turkiet på det ekonomiska området när den tyska regeringen sagt nej till att uppgradera tullunionen mellan EU och Turkiet.
När Martin Schulz kom med sitt utspel i söndagens valdebatt kom det som en överraskning för Angela Merkel. Hon påpekade att den socialdemokratiske utrikesministern Sigmar Gabriel två dagar tidigare gett henne beskedet att Socialdemokraterna stod fast vid koalitionsregeringens linje. Det är också de tyska socialdemokraterna som stått för linjen att Turkiet ska kunna bli EU-medlem, medan kristdemokraterna hela tiden bromsat.
Angela Merkel anpassade sig snabbt till Schulz utspel och talade om att utvecklingen i Turkiet talar för att EU bör överväga att stoppa förhandlingarna. I förbundsdagen meddelade Merkel på tisdagen att hon begärt att EU-toppmötet i oktober ska diskutera medlemsförhandlingarna med Turkiet. Merkel sade att EU bör möta president Erdogan enat och inte ”slåss om de framtida relationerna med Turkiet inför Erdogans ögon”.
She warned that anything but a united stance “would weaken Europe’s position dramatically,” while also cautioning that relations with Turkey were “of a strategic nature” and any measures taken by the EU should be “determined but also carefully considered.”
EU kan antingen välja att frysa förhandlingarna eller helt avbryta dem. Det krävs ett enhälligt beslut för att avbryta förhandlingarna, och om EU senare vill återuppta dem krävs det ånyo ett enhälligt beslut. Medan det räcker med ett majoritetsbeslut för att frysa förhandlingarna och ställa upp villkor för vad som krävs för att de ska återupptas.
Det avgörandet skjuts nu upp till efter det tyska valet.