Jonas Sjöstedt vill tillbaka, Anna Maria Corazza Bildt vill tillbaka, Isabella Lövin vill tillbaka…
Vad som lockar så mycket med Europaparlamentet? Här kan man göra politik, på riktigt.
Första söndagen i juni står nästa val till Europaparlamentet. Årets uppställning av svenska kandidater har en sak gemensamt:
De vill tillbaka till Europaparlamentet.
Man skulle tro att svenska politiker snabbt får nog av det svarta media-hål som uppdraget i Europaparlamentet är. Den senaste omgången blev invalda i juni 2019.. och har i stort sett inte hörts av sedan.
Och det kunde ju bli en ökenvandring för vilken ambitiös karriärpolitiker som helst.
Men istället har vi fått se Sara Skyttedal och David Lega kämpa med liv och lust (och kanske en del fula knep) för den eftertraktade förstaplatsen på KDs lista till EU-valet.
(Att stå tvåa på en KD-lista är – i detta opinionsläge – detsamma som att bli hemskickad till Sverige).
Vi har sett tre veteraner med lång tjänast i Europaparlamentet som längtar tillbaka och tampats för en förstaplats på sina listor: Jonas Sjöstedt (v), Anna Maria Corazza Bildt (l) och Isabella Lövin (mp).
Faktum är att bland de 20 svenska politiker som sitter i Europaparlamentet sedan 2019 vill alla utom två, stanna kvar.*
Varför?, för ärligt talat, vem av oss svenska väljare har en aning om vad de gör därnere – eller ens vilka politiker som sitter där?
Ett av de viktigaste skälen är att till skillnad från i riksdagen, kan du ägna dig åt politik.
I svenska riksdagen är du röstboskap för din partiledning. Du ska infinna dig vid omröstningar och göra som de säger.
I Europaparlamentet hänger det på dig men du kan bli ledande i hur lagarna ser ut för 480 miljoner européer – och emellanåt för miljontals människor i resten av världen dessutom, för EU-lagar kopieras ofta i många andra länder.
En av de viktigaste vägarna till inflytande (men långt ifrån den enda) är att få sig tilldelat en rapport (betänkande) för ett lagförslag, att bli ”rapportör”. Nu ska du formulera Europaparlamentets hållning i lagförslaget.
Du måste självklart få ditt utskott att med majoritet rösta för ditt förslag. Ju mer kunskap du har om området som lagförslaget gäller, ju fler och bättre kontakter som du har arbetat upp med de andra parlamentarikerna – ju större chans att få igenom dina idéer.
Det kräver mycket fotarbete, initiativ förmåga och följsamhet… men i slutändan kan du stå där med nya, mycket bättre (får man väl tro) lagar för Sverige och för hela Europa.
Så kunde till exempel Isabella Lövin påverka fiskepolitiken, Anna Maria Corazza Bildt livsmedelshanteringen och Tomas Tobé migrationspolitiken.
Och det är gissningsvis därför de hellre gör politik i Europaparlamentet än i riksdagen.
***Malin Björk från vänstern slutar efter 10 år i parlamentet. Jacob Dalunde, mp, slutar efter 7,5 år.
Peter Lundgren, ex-SD, kastades ur partiet efter att ha dömts för sexuellt ofredande, stannade kvar i Europaparlamentet ändå mot partiets vilja men tillåts förstås inte ställa upp för omval.
David Lega, KD, ville stanna kvar men fick inte (se ovan).
Ehum… Om Charlie Weimers försökt ta över första platsen på KD:s lista i år så har jag missat det. Det hade varit spännande om det stämmer. 🙂
Och Dalunde kommer att ha suttit ca 7,5 år vid mandatperiodens slut.
En annan faktor till att EP är roligare än riksdagen är personalstödet. I riksdagen fick jag dela en sekreterare med fyra andra ledamöter.
I EP hade jag ett eget kansli med 4,5 heltidsanställda och en praktikant. Det poltitiska arbetet är roligare när man har resurser.
Minne som en guldfisk, sorry och tack för påpekandet (nu rättat).
Intressant skillnad med skillnad i resurser, tack för det bidraget!
(…och bidraget kommer alltså från en EU-parlamentariker för MP åren 2014-10199