Det eniga EU och det splittrade USA

Stormiga rykten gjorde det svårt att se men EUs senaste toppmöte visade oss faktiskt 27 länder eniga om hur man tar Europa framåt.
Medan USA – ett land, en nation – sjunker allt fortare ner i instabilitet.

Jämför med USA, så syns det hur stabilt EU faktiskt är


Efter torsdagens toppmöte går EU in i de kommande fem åren med riktningen klar och de tyngsta uppdragen fördelade.
Stormigt? Nej, överraskande enkelt ändå att enas om toppjobb och vägen fram.

Antonio Costa, känd som stabil portugisisk premiärminister, tar alltså över ledartröjan för kommande toppmöten och överläggningar på högsta politiska nivå.
Ursula von der Leyen fortsätter som kommissionens ordförande och med sig i portföljen har hon fått den strategiska agenda som 27 EU-regeringar just klubbat. Vad hon ska prioritera ligger alltså klart.

I denna strategiska agenda kan vi läsa vad de europeiska regeringarna tycker är viktigast:
*Rule of law (rättsstaten) och demokrati ligger först. Det är en varning till Ungern (och Italien?, Nederländerna?) att den som inte vill vara med om kompromisser och majoritetsbeslut som alla sedan följer, den ska inte vänta sig att få en lätt resa i EU-sammanhang.

*Försvar kommer tvåa. Numera är det okontroversiellt att säga att Europa ska bära ansvar för sitt eget försvar – det som ansågs chockerande anti-amerikanskt för ett par år sedan.
Ukraina finns med på tre ställen. I Europa är det inte längre politiskt möjligt, ens för politiker längst ut på högerkanten eller vänsterkanten, att inte stödja Ukrainas kamp för att behålla sin självständighet.
Kamp mot brottsligheten tar också en stor plats liksom att finna nya sätt minska inströmningen av migranter.

*Ekonomi är trea. Det handlar om den nya konkurrensen i världen när USA följt Kinas exempel och slutat låta marknaden välja vinnare. EUs väg blir att ”inte tillåta att vår öppna marknad undermineras.”
Det blir satsningar på strategiska industrier och råvaror för att säkra teknologiskt kunnande och jobb till Europa.
Det tas upp som en given sak att detta kommer att kosta många pengar:
”Detta kräver en betydande kollektiv investeringsansträngning.”
Kollektiv, var det. EU ska fortsätta att finansiera satsningar tillsammans.

* Klimatet (och det digitala) kommer därefter och då framförallt i meningen att omställningen fortsätter, EU-reglerna är på plats, målen för 2030 och 2050 orubbliga och nu handlar det om att göra ett ryck på det näringslivs-område som står för det mesta av utvecklingen just nu (klimatteknologi) men också att snabbt ge Europa tillgång till mycket och billig hållbar energi (=vind- och solkraft samt vätgas. Kärnkraft är fint men sorry, alltför långsamt).

Detta är precis den agenda som Europas borgerliga regeringar vill ha (dom är 12 stycken av 27 på toppmötet), komplett med löften om regelförenklingar för näringslivet och med tyngd lagd på hur viktigt jordbruket är för EUs strategiska oberoende.
De fem socialistiska ochtre liberala regeringarna i EU kan leva med det, i synnerhet som rättsstat, internationella lagar, demokrati, en social ekonomi med bibehållen köpkraft och ett hållbart jordbruk är vad måldokumentet anger.

Det råder alltså en oerhörd bred enighet mellan EU-länderna om vad som anses vara rätt för Europa framöver.

Agendan blir Ursula von der Leyens kompass att när hon lägger upp EUs femåriga arbetsprogram.
När agendan återuppstår som detaljerade lagförslag poppar förstås tvister, gräl och käbbel upp. Det är lätt att missta europeiska förhandlingar om detaljer för oenighet i sak.
En anstormning av extremhöger-partier i Europa? Javisst, men än så länge har de inte lyckats rubba stabiliteten i systemet. Bland annat för att de inte kan komma överens sinsemellan.

För att få syn på hur illa det kunde vara, behöver vi bara snegla på USA – en stat och en nation – till skillnad från EU där ju 27 självständiga stater måste samsas för att kunna göra något alls.
Ändå är det i USA som systemet svajar just nu, inte i Europa.

Två chockerande inslag i den amerikanska nyhetsströmmen landade just.
I den första fick vi se hur svaga USAs demokratiska institutioner är, via en valdebatt mellan Donald Trump och Joe Biden.

I en tid av stora förändringar och svåra utmaningar, just när alerta lagstiftare och ledare är viktigare än någonsin, bedriver USAs två enda partier bedriver en så oförsonlig krigföring att det är nästan omöjligt för kongressen att lagstifta om något som helst.
I ett sådant läge, blir presidenten den som kan ta akuta beslut. Därför är det extremt oroande att årets amerikanska presidentval kommit att stå mellan antingen,
a) en dömd brottsling som försökt driva fram en statskupp, som i den senaste valdebatten ljög över 30 gånger på en dryg timme och som tycks lida av något slags dementia (Donald Trump) och,
b) en gravt åldrad man som har svårt att gå på fast mark och har ännu svårare att i slutet av en mening, komma ihåg vad han hade tänkt säga när han började på samma mening (Joe Biden).

Den andra nyheten handlade om USAs försvagade rättsstat.
I USA tillsätts väldigt ofta domare efter politisk färg (i Högsta Domstol nu 6 republikaner och 3 demokrater), domare måste inte döma efter lagen (i Alabama dömdes konstgjord befruktning som olagligt pga Bibeln), den som stämmer någon kan ofta välja vilken domare hen föredrar (sk judge-shopping) och när Justitiedepartmentet vill utdela böter till Facebook eller Apple för brott mot konkurrenslagarna måste de gå till domstol och hoppas att domaren håller med ministeriet.

Och nu har precis USAs Högsta Domstol underkänt myndigheters företräde att tolka hur lagarna ska tillämpas.
Fiskerimyndigheten kan inte slita en tvist om fiske, miljömyndigheten inte en tvist om utsläpp, arbetsdomstolen inte en tvist om orättvist avskedande och Finansinspektionen (SEC) kan inte avgöra om en Wall Street-handlare har fuskat.
Istället ska helt vanliga domstolar – som sagt med politiskt färgade domare – avgöra tvister, trots att jurister knappast kan ha ens tillnärmelsevis den djupa sakkunskap att bygga på som finns på fackmyndigheterna.

EU har byggt en gemensam marknad där t ex en rörmokare kan jobba i vilket europeiskt land som helst. I delstaten Texas får husägare vänta i åratal på att få rören lagade efter översvämningar för enbart Texas-rörmokare är tillåtna att dra rör i Texas och med så många översvämningar räcker de inte till.
EUs regler för luftföroreningar är lika för alla länder eftersom luften rör sig över gränser. Men i USA har Högsta Domstol just avskaffat rätten för delstater att skydda sin luft från föroreningar som driver över delstatsgränsen från industrier i en annan delstat.

Hur mår den amerikanska demokratin?, undrade Statsvetenskaplig tidskrift 2021.
Sämre och sämre, tyvärr.
Men den europeiska mår hyggligare än vad man kan tro.











.