Del 1 av brittiska regeringens plan är genomförd – den plågsamma delen, brexit.
Nästa avsnitt – global succé – är tyvärr försenat.
Regeringen Johnson berättar nu i förväg om problem som kommer att uppstå, för att försöka ta udden av kritiken.
Det ingår i en ny policy för kommunikation, inspirerad av Johnsons fästmö Carrie Symonds som fick den demoniske rådgivaren Dominic Cummings utsparkad.
Så Boris Johnson avstod därför från att vara super-optimist när han talade om vacciner häromveckan. Och vice premiärminister Michael Gove varnade uppriktigt för att ”brexit kan skapa seriösa störningar för transporter under de närmaste veckorna.”
Detta har ändå inte räckt för att dämpa kritiken. Störningarna av brexit har varit enorma på så många sätt som britterna inte verkar ha förväntat sig.
Lastbilar köar förstås vid gränsen – det begrep ju alla skulle hända – för att exportörer måste ha så mycket pappersarbete gjort, tillstånd ordnade och det råder brist på tullpersonal samtidigt som regerings-sajter inte fungerar.
Fiskarna ruttnade på kajen första veckan och andra veckan gick båtarna inte ut, det gissade nog många skulle hända.
Att EU kontrollerar alla färska livsmedel och levande djur som förs in, visste väl folk men att det också gäller förarens skinksmörgås?, konfiskerad av en holländsk tullare som hälsar ”welcome to the brexit.”
Att landskapet Kent i södra England skulle införa pass för lastbilar, som bara gäller i 24 timmar och att böterna blir dryga för den som är kvar i kön när de 24 timmarna tagit slut?
Att nästa stora problem för åkerierna blir pallarna som man lägger varor på för Storbritannien har inte anpassat sig till EU-regler (som ska undvika skadedjur i träet)?
– Att butikshyllor skulle gapa tomma, i brist på importmat?
– Att stora internationella hästtävlingar hotas av transportproblemen och kostnaderna för att ta in hästar?
– Att modeindustrin drabbas och bilracingen blir för dyr?
– Att aktiehandel för 6 mdr pund om dagen direkt skulle försvinna till Europa?
Men det finns en plan bortom dagens plågor av brexit. Planen var framförallt Dominic Cummings, nu sparkad visserligen men vice premiärminister Michael Gove (som varit Cummings uppdragsgivare i många år) och premiärminister Boris Johnson räknar fortfarande med den.
Idén är att Storbritannien ska innovera sig ut ur sin besvärliga sits. Världen ska slås med häpnad när något helt nytt uppfinns av britter.
Del 2 i planen heter ARPA. Förkortningen ska läsas ut Advanced Research Projects Agency. Den är inspirerad av och döpt efter USAs lyckosamma forskningssatsningar under 1950-talet (DARPA).
”Bästa sättet att förutse framtiden är att uppfinna den,” skrev Dominic Cummings och det är inget mindre som ska göras.
Idén är intressant.
Storbritannien måste ju konkurrera på något sätt när man övergett den gamla modellen. Att bara producera billigt skräp håller inte långt. EU kan neka inträde på marknaden, så tar det äventyret slut.
Storbritannien ska alltså istället vinna teknologi-racet.
Tanken är att genom ARPA ska stora summor hällas över kreativa hjärnor. Det ska inte spela någon roll om mycket pengar går förlorade. Satsningarna måste vara djärva om framgångarna ska ge globalt genomslag.
Sånt måste få kosta.
Planen omsatt i konkret lagförslag är att avsätta 800 miljoner pund i fem år för att skapa en ny forskningsbyrå.
Redan där anar man att detta kanske inte exakt motsvarar Cummings` storslagna föreställningar.
UK spenderar ju redan 6,4 mdr pund årligen i offentligfinansierad forskning.
Och Cummings/Gove har tidigare sagt att det kan ta 20 år innan Storbritannien hämtat sig från brexit och blivit det nya framgångsrika landet man planerar för.
Det hör till saken att regeringen Johnson bestämt att genom brexit stoppa fri rörlighet för människor liksom att dra in studentutbytesprogrammet Erasmus som annars gav den brittiska ön tillgång till unga hjärnor.
I ett infall av småsnålhet väljer regeringen att istället lägga en mindre summa på att skicka brittiska ungdomar ut i stora världen för att studera.
Man missade kanske att USA, vars satsning är förebilden, aktivt välkomnade hjärnor från hela världen.
I ett annat infall beslöt regeringen Johnson att fortsätta betala för att kunna ingå i EUs stora forskningsprogram Horizon.
Det är ju trevligt men vad som uppfinns i EU-program tillfaller ju inte Storbritannien ensamt – vilket väl ändå var hela grejen med Cummings dröm?
Som om det inte var nog, har brittiska statliga tjänstemän – vilka Cummings för övrigt avskydde mer än annat – satt tänderna i Arpa-förslaget och de anser att det är onödigt, kan riskera pågående forskning samt misstänker att regeringen inte tänkt igenom vad de ska ha det till.
Innan ARPA kommer på plats kan det få en helt annan form.
Del 2 av Storbritanniens framtidsprojekt är försenat.
Men den första delen rullas just nu ut under stora plågor.