Det har Macron och May gemensamt – de vill båda bli kejsare för att möta krisen på sitt sätt

PARIS. I Socialistpartiets högkvarter på Rue Solferino avlöste krismötena varandra på onsdagen. Förre premiärministern Manuel Valls hade på morgonen riktat dödsstöten när han i en tv-sändning deklarerade att han kandiderar för president Macron i parlamentsvalet. ”Ce Parti Socialiste est mort”, formulerade han sig uttrycksfullt i den senaste dramatiska svängningen som avgör Frankrikes framtid.

För när Emmanuel Macron liksom Theresa May ställer upp i parlamentsvalen om några veckor vill de ha väljarnas mandat att kunna ställa sig över partierna med fria händer att genomdriva stora förändringar för att hantera den djupa kris som länderna står inför.

Theresa Mays Toryparti har en majoritet av platserna i parlamentet. Ändå har hon utlyst val till den 8 juni. Och i den valrörelsen uppmanas väljarna att rösta på ”Theresa Mays team”. På valaffischerna är partiloggan förminskad till ett minimum, och på en del står det bara “Theresa May — strong, stable leadership in the national interest”. Financial Times berättar att partiets valkandidater uppmanats att presentera sig för väljare som “Theresa May’s candidate” — not the Conservative party’s“.

“Storbritannien håller nu sitt första presidentval“, noterar flera brittiska tidningar. Den presidentiella kampanjen för May beror troligen på att hon vill skaffa sig en så stor majoritet som möjligt för att slippa ta hänsyn till olika fraktioner i Torypartiet, som med den smala regeringsmajoritet hon har i dag kan komma att ställa krav och villkor för de uppgörelser hon ska göra i de kommande Brexitförhandlingarna med övriga EU.

Theresa May har ända sedan hon tog över som premiärminister i fjol somras framställt sig själv som en premiärminister för “alla brittiska väljare“, med slagord som att ta itu med bankirerna och de superrika. Samtidigt som hon gjorde hårda utspel mot EU, och mot skotska och nordirländska politiker som ifrågasatt regeringens förhandlingsstrategi.

May hoppas kunna utnyttja Labourpartiets och Ukips splittring för att kunna framställa en valseger som att hon nu verkligen är hela folkets premiärminister. Och med det i ryggen vill hon obehindrad av partisynpunkter kunna skriva under uppgörelser om utträdesvillkoren och genomföra de stora förändringar av den ekonomiska politiken som troligen blir nödvändiga om Storbritannien lämnar EU:s inre marknad.

Emmanuel Macron ÄR vald till president, men han vill skaffa sig betydligt större maktbefogenheter, att i praktiken kunna ställa sig över den vanliga partipolitiken i Nationalförsamlingen. Han har inget parti, men har omedelbart efter söndagens presidentval omvandlat sin rörelse En Marche till paraplyorganisationen ”La Republique En Marche”, där andra partiers politiker kan anmäla att de vill bli kandidater utan krav på att lämna ifrån sig partiboken.

På så sätt hoppas Emmanuel Macron skaffa sig en stor majoritet utom kontroll för partiernas ledningar, på samma sätt som president Charles De Gaulle, som bildade La Rassemblement du Peuple francais för att stå över partipolitiken.

Parlamentariker från både Socialistpartiet och högerpartiet Republikanerna, liksom politiker från små centerpartier, har redan anmält att de vill kandidera för Macron. Och det mest dramatiska avhoppet hittills var Manuel Valls.

Socialistpartiets ledning är skakad. Några kräver sanktioner mot den tidigare premiärministern. Medan den nuvarande socialistiske premiärministern Bernard Cazeneuve på väg in till ett krismöte manade till ställningstaganden som gör att den nya presidentens femåriga mandatperiod ska bli framgångsrika. På kvällen sade partiledningens majoritet att PS kommer att ställa upp med kandidater i 400 av de 577 valkretsarna, och att den erbjuder valsamarbete med Jean-Luc Melenchons vänsterallians. Samtidigt kom rapporter om fler avhopp till Macron och en rådgivare till den avgående presidenten Francois Hollande uppgav att Hollande röstat på Macron i stället för på S-kandidaten Benoit Hamon i första valomgången i presidentvalet.

S-kandidaten Hamon fick endast 8 procent i presidentvalet och partiets parlamentskandidater riskerar att hamna på tredje-fjärde-femte plats i den första valomgången till Nationalförsamlingen den 11 maj. I den andra valomgången den 18 juni får endast kandidater som fått över 12,5 procent ställa upp och Socialistpartiet kan tvingas välja mellan om de ska uppmana till röstning på president Macrons kandidat eller riskera att en högerextrem kandidat från Front National eller högerkandidat från Republikanerna blir vald.

Frankrike befinner sig i en djup mångårig kris, där rader av presidenter och regeringar misslyckats med att genomföra sina reformförslag. Emmanuel Macron vill utnyttja den politiska krisen i högerns och vänsterns partier för att skaffa sig största möjliga manöverutrymme.