Just nu pågår ett rättsfall som eventuellt handlar om rätten för allmännyttan att försvara sig från kapitalistiskt missbruk, eventuellt om privata företags rätt att tjäna pengar.
Och hur som helst handlar det om vad svenska partier grälat om på senaste tiden, haltande elkapacitet på den svenska marknaden.
Tvisten gäller en kabel i Östersjön mellan Sverige och Tyskland som används till att skeppa el fram och tillbaka, på det att det i onödan inte ska uppstå brist eller överkapacitet på endera sidan Östersjön.
Kabeln mellan Trelleborg och Lübeck lades ner av Vattenfall och Eon för snart 20 år sedan men köptes 2010 av ett litet malmöbolag, Baltic Cables AB.
Dess enda uppgift är att driva Östersjökabeln.
Ägaren till Baltic Cables är dock inte alls liten utan ett av Europas största energibolag, norska statens egna Statkraft.
När det uppstår brist på elkapacitet samtidigt i Tyskland och Sverige, så blir det auktion på vad som trots allt kan erbjudas.
Operatören av länken mellan de två länderna, Baltic Cables, håller i auktionen och tjänar in pengarna.
(Varför det? Jo, en EU-grej på en gemensam elmarknad. När ingen brist finns, tjänar det sammanlänkande bolaget inga pengar utöver vad som behövs till driften. De här bolagen kommer förstås då aldrig vilja delta i att bygga fler länkar i Europa. EU har en brist på sammanlänkningar, elmarknaden skulle flyta mycket bättre om det fanns fler. Alltså gav man på det här viset länkägaren en chans att dra in lite stålar.)
Eller uttryckt lite råare; norska Statkraft tjänar pengar på att det finns flaskhalsar mellan svensk och tysk elmarknad.
Det är ju inte så bra.
Särskilt med tanke att Sverige ingår i en nordisk elmarknad där det brukar kastas beskyllningar både från norskt och svenskt håll om att vissa håller tillbaka elkapacitet av egoistiska skäl. (Det finns domstolsmål om det också.)
Nå, EU-lagstiftarna hade inte missat länkoperatörens gyllene chans att sko sig på ett trångmål. I EU-reglerna sägs därför svart-på-vitt att de vinster som uppstår vid elbrist, bara får användas till att investera i mer länkkapacitet och förstås till att upprättahålla kapacitet.
Och där råkar plötsligt allmänhetens behov av att elen strömmar, krocka med idén om privat företagande.
Reglerna förbjuder alltså Baltic Cables att skicka sin vinst till ägaren eller använda den efter egna önskemål.
Svenska Energimarknadsinspektionen har läst reglerna och beordrade 2016 Baltic Cables att lägga sina övervinster (217 miljoner) på ett låst konto i väntan på tillfälle till kapacitetsinvesteringar.
Mellan sommaren 2013 och sommaren 2015 (som tvisten gäller) hade BC tjänat 337,5 miljoner kronor på flaskhalsar. Man fick behålla en tredjedel för att sköta hanteringen men resten måste låsas in till rätt ändamål.
Baltic Cables klagade.
BC hävdade att bolaget har rätten att få tjäna pengar eftersom man tagit en risk – ytterst risken att Sverige och Tyskland löser sin kapacitetsbrist och inte behöver deras länk.
Då blev ju kabeln värdelös.
När målet nu nått EU-domstolen är BCs argument mindre filosofiskt och mer av en teknikalitet.
Reglerna talar om kabeloperatören som ”systemansvarig” (en TSO). Baltic Cables har aldrig utsetts formellt till systemansvarig, alltså borde reglerna inte gälla dem.
(BC gjorde en ansökan till den tyska energimarknadsinspektionen men fick nej, på grund av sin ägare norska Statkraft. Andra EU-regler kräver att ägande i nätbolag, produktion och leverans hålls åtskilda för att inte strypa fri konkurrens.)
Humbug, svarade både svenska och tyska EI på det, reglerna menar förstås den som sköter länken vilket är BC.
I torsdags gav EU-domstolens generaladvokat sin syn på hur tvisten ska slitas. Han ger myndigheterna rätt. Baltic Cables är systemansvarig i praktiken om inte till namnet och reglerna gäller dem.
Men, föreslår generaladvokaten också, Baltic Cables måste trots allt få lägga åt sidan ”en skälig vinst.”
Hur mycket då?
Jo, det borde de statliga tjänstemännen få räkna ut.
Generaladvokaten föreslår att energimarknadsinspektionerna bestämmer vad som är skälig vinst. Hans tips är att bolaget i alla fall inte ska få plocka ut så mycket vinst att det inte blir något över till att sköta kabeln eller investera i ny kapacitet.
Vilket låter som att Baltic Cable då hamnar ungefär i dagens situation där den svenska myndigheten redan anser sig ha rätt att räkna ut hur mycket vinst BC ska lägga åt sidan.
Nu är det dock inte generaladvokaten som avgör utan det blir EU-domstolen där domarna kan gå på generaladvokatens rekommendation – eller kan strunta i den.
I halvlek ligger i alla fall kapitalismen under.