EU föreslår att beslagta pengar från alla slags energiproducenter och att minska elkonsumtionen.
Den bollen skickas nu över till energiministrarna.
Till slut ligger då ett konkret förslag på bordet om hur elpriserna kan tvingas ner. Att starta elpris-diskussionerna genom att läcka ett ”non-paper” som skedde för ett par veckor sedan, visade sig leda till allehanda missförstånd och vilda rykten.
Men så här lyder alltså förslaget:
Alla EU-länder måste spara 5 procent av elkonsumtionen vid topptimmar. Länderna får själv sätta exakta klockslag men det ska vara de 10 procenten av dygnets timmar när priset brukar vara som högst.
Alla länder måste också spara 10 procent av sin totala elkonsumtion fram till slutet av mars 2023.
Tanken här är förstås att mindre efterfrågan ska ge lägre priser. EU-länderna har för övrigt åtagit sig mer än en gång att göra energieffektiviseringar, alltså att spara el, men av någon anledning så sker det aldrig.
Därefter ska vinsten tillfälligt toppas för de elproducenter som har lägst produktionskostnader och därför störst ”oförtjänt” vinst.
Det rör sig om solkraft, vindkraft, vattenkraft, kärnkraft och brunkol.
Gränsen sätts vid 180 euro per megawattimme. Tjänar de mer än så, ska det in till producentens hemland.
Normalt fick elproducenter i Europa före priskriget cirka 50-70 euro betalt per megawattimme. Nu rör det sig kring 400-500 euro.
Det är alltså inte ett pristak, det är ett vinsttak. Marknaden fortsätter att sätta priserna.
Valet av vinstgräns vid 180 euro innebär faktiskt att producenterna tillåts behålla en hel del av de nya ”övervinsterna.” EU-kommissionen föreslår medvetet denna siffra för att produktion av förnybar el fortfarande ska vara lönsamt att investera i så vi får mer förnybart hela tiden.
Nu blir det ju ändå lite konstigt om de klimatovänliga fossilkällorna gas, kol, olja (och raffinaderier) får behålla alla sina pengar… även om de inte gör alls lika höga vinster som övriga. Deras produktionskostnader är mycket högre.
Men för att jämna ut spelplan lite extra till förmån för den förnybara energin ska dessa icke-förnybara ändå betala en ”solidaritetsavgift.”
Medlemsländerna ska plocka in från dessa bolag 20 procent av den vinst från 2022 som överstiger de tre senaste årens snitt.
Pengarna som EU-länderna på det här viset drar in, ska gå till att balansera elmarknaden, t ex gå till fattiga hushåll med höga elräkningar, hårt drabbade företag eller i att investera i elproduktion.
Slutligen ska elhandelsbolag och liknande vilka fungerar som viktiga mellanhänder på elmarknaden men som idag tvingas köpa extremt dyrt men med osäker försäljning i andra änden (bolag som tvingas ställa ut kapitalgarantier) få hjälp med likviditet så att de inte slås ut.
Vad kommissionen föreslår, är alltså att lätta på trycket på de hårdast drabbade genom att omfördela vinsterna efter prisrallyt, och att samtidigt lätta på pristrycket genom att minska efterfrågan.
I juni åtog sig EU-länderna att kraftigt skära ned sin gaskonsumtion vilket också borde hjälpa sänka priserna.
Men man låter i stort sett marknaden fungera som den gör. Den får fortsätta att sätta priser och att fördela varan el mellan kunder. Så åstadkoms bäst fördelning över tid och rum av el, en vara som inte kan lagras men som är svårlevererad eftersom den används olika mycket, på olika ställen, vid olika tidpunkter.
Som ett sista överraskande skott från EU-kommissionen, kommer så mot slutet beskedet att man nu ska börja utreda om det går att ändra på hela marknadsupplägget.
Så här sa Ursula von der Leyen i sitt tal på onsdagen:
”…we have to decouple the dominant influence of gas on the price of electricity. This is why we will do a deep and comprehensive reform of the electricity market.”
Uttalandet är svårt att förstå. Marknaden säljer el till det pris som producenten med högst kostnad behöver. Det är gasen.
Om säljpriset var lägre – lika lågt som vad förnybar energi behöver för att täcka sina kostnader – kommer gasproduktion att gå med förlust och lägga ner.
Men EU klarar inte sin energiförsörjning utan gas (och kol och olja). Bara förnybart och kärnkraft räcker inte.
Inte ännu.
När detta yttrande i VDLs tal återkommer i den pressrelease som lanserar det nya elförslaget låter det annorlunda. Här talar man i högst vaga ordalag om att kommissionen ska ”söka nya vägar,” ”fördjupa diskussionen”, ”lätta på trycket på marknaden.”
Flera EU-regeringar har talat sig varma för att sätta ett pristak på rysk gas, eller all gas men det är tekniskt väldigt komplicerat och något som EU-kommissionen uppenbart inte är redo att föreslå ännu.
EUs energiministrar höll sin första diskussion i ämnet den 9 september utifrån det ”non-paper” som låg på bordet. EU-ordförande Tjeckien har nu kastat in ett extra energiministermöte den 30 september för att gå igenom det färdiga förslaget.
Under tiden faller faktiskt gaspriserna i Europa på beskedet att EU tagit sig an frågan.