Frankrikes president Emmanuel Macron höll på tisdagen det mest EU-entusiastiska tal som troligen hörts från någon stats- och regeringschef. Men han har också en plan för hur hans visioner ska kunna förverkligas. Nationalistiska politiker ska överflygas av Macrons En Marche-rörelse spridd över hela Europa, och medlemsländer som agerar bromsklossar ska kopplas av till långsammare sidospår.
Macron verkar dock ha taggat ner de mest långtgående planerna på ett snabbt fördjupat eurosamarbete med en stor budget efter bakslaget för den tilltänkta parhästen Angela Merkel i det tyska valet. De mest storslagna reformerna skjuts fram till 2024.
– Folk säger att det aldrig är rätt tid att tala om Europa, öppnade Macron sitt tal två dagar efter att invandringsfientliga AfD stormat in i den tyska förbundsdagen.
– Men nationalismen, identiarismen har kommit tillbaka för att vi glömt att försvara Europa.
Därefter följde ett tal på 1 timme och 40 minuter till försvar för Europa och hans visioner för hur EU-samarbetet ska stärkas på nära nog varje område.
Macron väljer sina arenor noga, och den här gången framträdde han symboliskt på Sorbonne-universitet inför studenter, framtidens ledare.
Redan innan han avslutat talet hyllades han av EU-kommissionärer, och kanske än mer intressant en av ledarna för nästa tyska regering. De Grönas språkrör Cem Özdemir:
Macron avfärdade tysk kritik om att hans euroförslag är ett försök att få samtliga länder att ta över ansvaret för gamla skulder eller att skjuta över problem med statsfinanserna till andra.
– När vi i Frankrike nu genomför stora reformer för att stärka ekonomin ger det oss också legitimitet föreslå reformer för hela EU, sade Macron.
För länderna utanför eurozonen innebär Macrons förslag en svår utmaning. Han vill gå snabbt fram och framför allt satsa på ett fördjupat samarbete mellan euroländerna. Han talade om ett bredare EU-samarbete för övriga länder, där ”det även kan finnas en plats för Storbritannien”.
Svenska regeringar har länge tillhört bromsklossarna i EU-samarbetet, tillsammans med Storbritannien. Och när Macron nu driver på harmonisering av sociallagstiftning och löner går det på tvärs mot de svenska partierna, som skärpt sitt motstånd mot EU-beslutanderätt på de här områdena det senaste året.
Många av Emmanuel Macrons förslag ligger i linje med EU-kommissionens förslag och kommissionsordförande Jean-Claude Junckers State of the union-tal för några veckor sedan. Men Juncker i sin roll som företrädare för samtliga medlemsländer står fast vid att det bara ska finnas en EU-budget och ett parlament.
Kommissionen föreslår i stället att en del av EU-budgeten ska gå till att stödja länder som vill komma med i eurozonen. Junckers förslag är också att likt Tyskland att räddningsfonden ESM byggs ut till en Europeisk valutafond, som kan hjälpa länder i kris.
Hur mycket av Macrons förslag som kommer att förverkligas, och i vilken takt, kommer på kort sikt att avgöras av regeringsförhandlingarna i Tyskland.
Angela Merkel har redan visat att hon vill stödja Macron, för att stärka Frankrikes roll i Europa och för att han ska kunna stå emot främlingsfientliga Front National. Hon kommer att ha stöd av den tilltänkta regeringspartnern De Gröna, som är ännu större anhängare av ett fördjupat EU-samarbete. Medan FDP i sin mest valpropaganda talat om att kasta ut Grekland ur euron.
FDP-ledaren Christian Lindner tonade dock ner sina krav redan på söndagskvällen, och sade sig kunna acceptera en eurofinansminister.
Angela Merkel kan med hjälp av de stora överskotten i den tyska ekonomin försöka locka sin blivande partners med löften om stora satsningar för att uppfylla deras vallöften. Men det troligaste är ändå att valresultatet lägger en hämsko på hur fort EU-framtidståget kommer att rulla.
Men med Macrons och Junckers framlagda visioner är EU:s framtidsdebatt nu på väg att ta fart. EU-kommissionen kommer i början av december med nya förslag om hur eurosamarbetet ska förstärkas, inför det extra Eurotoppmöte som EU-ordföranden Donald Tusk kallat till i december.
Emmanuel Macron kommer dessförinnan till Göteborgstoppmötet, där han kan väntas lägga fram sina långtgående ambitioner för samordning av social- och arbetsrättspolitiken i EU. Tills dess bör statsminister Stefan Löfven och andra svenska politiker ha bestämt sig om de vill vara med på Macrons EU-tåg eller hamna på ett stickspår.