En vänster, en höger eller en extremhöger – fransmännen har nu tre fullt tänkbara kvinnliga presidentkandidater att välja mellan.
Franska väljare må verka argsinta när de protesterar på gator och torg men ge dem chansen att bli kvitt president Macron, så pekar de på som favorit just nu, antingen Macron själv eller en kandidat som liknar honom i det mesta.
Valérie Pècresse (överst) valdes med knapp marginal i förra veckan till att bli republikanernas kandidat och detta gav henne en så stark medvind att hon klev ur skuggorna till att i en första opinionsundersökning både se ut att gå vidare i presidentvalet första runda (10 apr 2022) och att kunna vinna den andra rundan (24 apr 2022).
Valérie Pécresse startade som statstjänsteman men gick tidigt över till politiken där hon skaffat sig en gedigen erfarenhet som minister i borgerliga regeringar (Sarkozys).
Hon har lagt sig på samma bana som alla franska borgerliga politiker när det gäller invandrare (sätt in militär, inför visitationszoner i förorterna, kvoter för invandring).
Hon beundrar Angela Merkel, talar om satsningar på fransk industri och kärnkraft men inte vindkraft (retar landsbygden) och att avskeda 200 000 statstjänstemän.
Kanske är det hennes säkra framträdande som har övertygat. Annars är det svårt att se varför väljarna skulle gå in för en konservativ kandidat med ett politiskt program och förflutet som är svårt att skilja från Emmanuel Macrons.
Marine Le Pen (under, till vänster) från främlingsfientliga Rassemblement Nationale är en gamma strävsam stridshäst. Hon har väntat, hon har förberett sig och hon har kämpat om mediauppmärksamheten i fyra års tid sedan hon klantade bort en presidentduell 2017 och ett tag ansågs uträknad för gott.
Tacket för hennes idoga arbete var att så sent som förra veckan var hon den kandidat som förutspåddes av opinionsundersökningarna att hamna i slutduellen med Emmanuel Macron.
Le Pens fajt har framförallt varit med den smågalne journalisten Eric Zemmour, längre ut på högerkanten än hon, alltid redo med vansinniga citat och därför massmedias älskling. Men just när hon äntligen hade nedkämpat det hotet, seglar alltså den moderata Pécresse förbi henne i opinionen och petar ner Le Pen till en svag tredjeplats.
Annie Hidalgo är socialist och hon seglar än så länge inte någonstans.
Hidalgo som annars har hyggliga meriter som borgmästare för Paris där parkerna blir fler och cykelleder tar över gatorna, når inte ens 5 procent i opinionsmätningarna.
Smått desperat tar hon nu till storsläggan – hon uppmanar hela den breda vänstern som saknas helt från valkampanjen hittills- att upprepa högerns experiment.
Alltså att organisera ett gemensamt kandidatval för gröna, socialister, kommunister och fritänkande där den segrande kandidaten får alla vänsterröster.
Hidalgo, Jadot, Mélenchon och Montebourg får faktiskt tillsammans för tillfället ihop 20 procent i opinionsundersökningarna, vilket teoretiskt skulle placera den kandidaten på delad andra plats (efter Macron på 23 procent och vid sidan om Pécresse på 20).
Men att vänstern skulle ena sig vore oerhört förvånande så troligen var detta svingande med släggan ett sista försök innan Hidalgo ger upp.
Fortfarande leder president Macron i alla opinionsundersökningar utom en men Pécresse är en farlig utmanare som blir svår att brotta ner.