För femtio år sedan stängde han och 1968-vårens andra franska upprorsmakare ned filmfestivalen i Cannes.
I år vandrar den legendariske Dany le Rouge själv uppför trapporna till festivalen för att presentera en egen film – La Traversée.
Daniel Cohn-Bendits retoriska förmåga var så förkrossande som ung student i Paris att både studenter och TV-kameror följde honom gärna.
Maj 1968 bjöd på gatubarrikader, stenkastning och storstrejk.
Den rödhårige anarkisten Dany blev en symbol för maj 1968-revolten – kanske utan att egentligen ha gjort så mycket rent konkret.
Men Dany hade tyska judiska föräldrar som flytt undan nazismen till Frankrike före andra världskriget.
Hans tyska pass kunde utnyttjas mot honom och president Charles de Gaulle fick Dany Le Rouge utvisad till Tyskland.
Människorna planerar och gudarna ler, sägs det. Daniel Cohn-Bendit slutade självklart sin politiska insats med att bli medlem av EUs eget parlament – var annars?
Röde Dany hade dock blivit grön, så han valdes in som ledamot för de tyska Gröna.
I EU-parlamentet kunde han sedan fritt domdera sitt budskap på modersmålet franska.
Mer underhållande talare har parlamentet (ännu) inte haft.
Dessförinnan hade han hunnit klättra i den tyska politiken till att bli (en drogliberal) borgmästare för det mångkulturella Frankfurt.
Det växer ingen mossa på Cohn-Bendit.
Och 2015 ringde den franske inrikesminister Bernard Cazeneuve för att berätta att Frankrike beslutat ge Dany sin franska nationalitet tillbaka.
Lite ironiskt det med, för Cazeneuve var beryktad som inrikesminister för sina hårda tag för att hålla misstänkta utlänningar borta från fransk mark.
Cohn-Bendits film är gjord med lekkamraten från 1968, Romain Goupil och en resa genom dagens Frankrike med alla dess människor, motsättningar och debatter.
Överraskande gäst mitt i filmen – president Macron, en man med Danys retoriska förmåga och eldiga humör.
På ett kafé i Frankfurt slår han sig ned med filmmakarna och pratar politik i tjugo minuter.
De har förblivit goda vänner med Macron därefter.
President Macron-utan-parti fascinerar de ärrade revolutionärerna.
Men prata inte om Macron med Daniel Cohn-Bendit för då blir du utskälld.
Och inte om 1968 heller – räkna med att bli förolämpad.
Men prata gärna om nuet, Frankrike idag för det är vad han har filmat.