Att bli godkänd som ny EU-kommissionär av Europaparlamentet har denna gång blivit ännu lite knepigare.
Så inte ens den solklara kandidaten Ylva Johansson kan vara helt säker på att gå oskadd genom processen.
Så drar alltså parlamentets utfrågningar igång, av de som är kandidater till att få sitta i EU-kommissionen.
Eller har det redan börjat?
Parlamentets juridiska utskott (nej, där sitter ingen svensk – heller) överraskade i förra veckan med att på egen hand underkänna två kandidater till EU-kommissionen.
Det här utskottet ska granska framförallt kandidaternas finansiella intressen men förväntades väl egentligen varna övriga utskott om potentiella konstigheter, så att ansvarigt utskott grillar kandidaten – och eventuellt underkänner om svaren inte håller.
Till allmän förvåning röstade utskottet dock bort Rumäniens korruptionsmisstänkta Rovana Plumb (tänkt att få transportportföljen) och Ungerns Laszlo Trocsanyi (tänkt få utvidgning och östra grannländerna) efter granskningen av deras affärsinnehav.
Partipolitik kan ha spelat in, så som det alltmer har fått göra i Europaparlamentets granskningar av kandidater till kommissionen.
Gång på gång har det visat sig att om en seriöst olämplig kandidat är på väg att underkännas, börjar hens partigruppp desperat söka efter olämpligheter i andras partigrupper.
Allt för att alla partigrupper ska komma lika illa ur processen.
Rovana Plumb kunde inte redogöra för hennes och familjens mystiska finansiella band. Att hon föll var inte förvånande (bara att det skedde så tidigt).
Trocsanyis finansiella nätverk var mer fördolt så han hade kunnat slippa igenom nätet. Men dels är Plumb socialist och han är borgerlig (Fidesz ingår i borgerliga gruppen), dels talar hans tidigare politiska gärning emot honom som fd Victor Orbans justitieminister.
Tidigare har kandidater från de två största partigrupperna kunnat hoppas på bättre beskydd. Socialistiska gruppen och den borgerliga (EPP) har varit tillräckligt stora att kunna rösta igenom de personer de ville ha genom att göra en kohandel med varandra.
Men i detta nyinvalda parlament har de två stora partigrupperna inte längre nog med folk att kunna göra det. Nu krävs – minst – att en tredje partigrupp som ställer upp.
Kohandeln kompliceras med att kandidaterna ska godkännas av två tredjedelar av ledamöterna i det utskott som kandidaten är tänkt att jobba med. Partigrupper försöker alltid sprida sina ledamöter så att de har röster på viktiga platser. Men deras kontroll försvagas av att ledamöter alltemellan istället röstar enligt sitt hemlands tänkande.
Här öppnas för komplikationer vilket kan skaka om utgången.
Ett aktuellt exempel på detta: I juridiska utskottet är bara 16 procent av ledamöterna östeuropéer och 40 procent är antingen franska eller tyska. Det har tydligt påverkat ödet för Plumb och Trocsanyi.
Det finns gott om andra ”olämpliga” kandidater i år att kika närmare på. Förutom de två ovan, har den polske kandidaten för jordbruksportföljen (Janusz Wojciechowski) ett bagage av utredning emot sig. Franska Sylvie Goulard (försvar, rymden, inre marknaden), spanske Josep Borrell (utrikes) och belgiske Didiers Reynders (justitie) likaså.
Sedan brukar varje hearing överraska, särskilt när en kandidat i utskottet stöter på den politiska oppositionen i hens hemland. Diverse intressanta avslöjanden kan göras här. Att Sloveniens val av kandidat 2014 var en schaman som kunde gå på eld, t ex. (Violeta Bulc godkändes trots det.)
En annan nyhet vi kan få se, är att Europaparlamentet vill styra över kommissionsordförande Ursula von der Leyens fördelning av samhällsfrågor i olika portföljer. Hennes val gör att vissa kommissionärer (Ylva Johansson, t ex) får en överrock att rapportera till som har oklart mycket makt över sina underställda, att andra kommissionärer delar på vad som verkar vara samma arbetsuppgifter (återigen Ylva Johansson som har ansvar för ”säkerhet” medan belgaren Reynders har fått ”justitie”).
Den svenska kandidaten kommer åtminstone utan skandaler och har uppgett att hon saknar affärsinnehav (utom en liten slant i makens företag), har inga styrelseplatser och äger inte ens ett hus.
Möjligen kan hon grillas över sitt kommunistiska förflutna och då tänker hon beglädja utskottet med att hennes skäl att byta från VPK till socialdemokraterna var att hon så gärna ville att Sverige skulle gå med i EU.
Johansson möter utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Det leds av en socialistisk ordförande (spansk) och mittenpartierna dominerar bland ledamöterna.
Det borde gå bra.
Men hon balanserar på en tunn lina. Hon ska möta politiker som vill att hon som migrationskommissionär ska ta hårdare tag mot flyktingströmmen (här sitter ett tjugotal från Östeuropa och från högerexterema gruppen ID) och andra som sökt sig till just detta utskott för att de oroar sig för att mänskliga rättigheter kommer i kläm.
Så hur kan hon garantera att ensamkommande barn tas särskilt om hand? Att libyisk gränsvakt slutar plåga flyktingar? Att medborgarorganisationer inte förföljs i Italien för att de agerar sjöräddning?
Och hon ska garantera detta utan att hökarna bestämmer sig för att hon är så mesig att hon inte duger.
Utfrågningarna har med åren blivit ett nyvalts parlaments chans att visa upp sig, spänna musklerna och försöka få en inkommande kommission att dansa efter dess pipa.
Därför kan vi nog vänta oss överraskningar och omkastningar under de kommande tio dagarna av utfrågningar.