EU-kommissionen söker EU-regeringarnas tillstånd att förhandla energi med Ryssland.
Det är enda chansen man ser, att kunna lägga sig i Nordstream II-projektet.
I ett svar till den danske energiministern Lars Christian Lilleholt och den svenske energiministern Ibrahim Baylans begäran från januari att EU-kommissionen granskar Nordstream II-projektet, konstaterar kommissionärerna Sefcovic och Aries Canete det uppenbara:
EU-kommissionen har inte juridisk kompetens att få göra det.
Fast man instämmer helt i att Nordstream II-projektet rimmar illa med de mål som EU-ledarna satt upp för sin blivande energiunion.
I dessa dagar av ständiga ryska säkerhetspolitiska provokationer, är aptiten på nya ryska gasledningar i Östersjön ganska liten.
En handfull östeuropeiska länder med Polen i spetsen har skarpt motsatt sig projektet Nordstream II.
USA har varnat för det.
Den svenska regeringen hittar inget sätt att stoppa Nordstream II trots att överbefälhavaren varnat för projektet, utan låter hamnbolaget i Karlshamn göra som gotländska Slite, släppa in ryssarna mot betalning.
I Danmark bävar i dagarna regeringen för en väntad ansökan från ryska Gazprom om att få dra Nordstream IIs ledningar i Östersjön.
När Gazprom begärde danskt tillstånd för Nordstream I år 2009, var det ingen större sak inrikespolitiskt. Idag ser danskarna annorlunda på Ryssland och det är med stor olust som statsminister Lars Lökke Rasmussen hanterar frågan.
Hittills har Rasmussen, liksom Löfven, hänvisat till att internationella havskonventioner inte gör det möjligt för Danmark att stoppa en ledning som uppfyller miljömässiga villkor.
Men det är fel, säger experter på havsrätt.
Nordstream I liksom Nordstream II går båda över danskt vatten och Danmark har därför alla möjligheter i världen att säga nej.
Men Rasmussen vill lika ogärma som Löfven stå först i ledet med att stoppa denna ryska storsatsning.
Bägge statsministrar har därför försökt övertyga EU-kommissionen att hantera det känsliga ämnet istället.
EU-kommissionen har dock inte befogenheten. Kommissionen kan utvärdera konkurrensrätten och miljöfrågor men det är allt.
Projektägaren Gazprom är skickliga nog att se till att man respekterar det slags regler.
Visserligen tycks Nordstream II-projektet inte alls rimma med det mål som EU-ledarna har gett sig själva inom ramen för den energiunion man nu tillsammans bygger upp.
Energisäkerhet är prio nummer ett, alltså att inte vara beroende av någon enskild leverantör…och särskilt inte en politiskt fientlig leverantör som Ryssland.
EU täcker runt 25 procent av sina gasbehov med import varav 40 procent redan kommer från Ryssland. Vissa EU-länder är betydligt mer beroende av den rysk importen än andra. Tyskland skulle t ex med Nordstream II nå 60 procent rysk import.
Men trots att energisäkerhet är uttalad prioritet, trots att Ryssland kvalificerar som dominant leverantör, har EU-regeringarna inte velat ge EU-kommissionen möjlighet att agera om något land ökar sitt energiberoende, på tvärs med målet.
EU-länderna har faktiskt fram till nu enbart haft skyldighet att informera Bryssel i efterhand, om energiavtal som de sluter med tredje land.
EU-kommissionen har utvärderat hundratalet sådana avtal – i efterhand – och kan konstatera att 4 av 10 avtal inte respekterar EUs regler.
Inget enda avtal har trots detta omförhandlats.
I förra veckan beslöt EUs ministerråd och parlament emellertid att i fortsättningen ska EU-kommissionen åtminstone få granska stat-till-stat-avtal i förväg.
Det är ett framsteg men täcker inte Nordstream II –som är ett kommersiellt avtal mellan bolag, inte ett avtal mellan stater.
Energiunionen eller ej, sådana avtal har EU-kommissionen ingen rätt att lägga sig i (utom, som sagt, vad gäller konkurrens och miljö).
EU-kommissionen tröstar i sitt svarsbrev till de nordiska ministrarna med att i alla fall de tyska myndigheterna har gått med på att föra en dialog med Bryssel om de ”grundläggande principer” i EU-reglerna.
Det sägs gälla insyn, tillgänglighet till ledningar, osv.
Kommissionen föreslår här att den danska och svenska motparten försöker hänga på för att få delta i samtalen.
Dessutom lovar EU-kommissionen i brevet att söka mandat från EU-regeringarna för att förhandla ett avtal med Ryssland.
Det man vill förhandla om är samma ”grundläggande principer” men nu att dessa EU-beslut ska gälla även för kontinentalsockeln där annars internationella avtal råder.
Danska regeringen verkar dra en lättnadens suck och hoppas att det ska göra att Danmark ska slippa ”stå ensam i storpolitisk misär”.
Men återigen, vilket framgår av brevet, det enda som EU-kommissionen kan tala med Ryssland om, är de affärsmässiga villkoren.
Och frågan är om EU-regeringarna kommer säga ja till att ge EU-kommissionen ens denna befogenhet.
Tyskland har t ex minimal orsak att säga ja, positiv till Nordstream II som man är.
Nej, Svarte Petter hamnar fortfarande i danska statsministerns händer.
Läs brevet här. Letter to Minister Lilliholt and Baylan